1 år sedan
15 november 2010
Domen...
... kom idag.
Var på återbesök hos veterinären idag och vart väldigt tufft och tårfyllt. Kattstackaren har blivit sämre vilket vi iofs räknat ut. Från att för tre veckor sedan vägt så lite som 2,8 kg hade hon nu gått ner ännu mer till 2,3 kg, inget bra tecken alls. Antibiotikan har alltså inte haft någon effekt och hon blir bara svagare och svagare. Där är misstankar om att hon har en tumör vid levern men inget som är eller kommer bli bekräftat. Om det nu är så, är hon ändå alldeles för svag för att klara av en narkos.
Så hemska faktum är att hon nu kommer flytta ifrån oss till katthimlen. Kommer ske inom den närmsta tiden vi skall bara bestämma när och återkomma. Hon fick en kortisonspruta på plats för att må så bra som möjligt de sista dagarna samt att vi även fick med tabletter med samma effekt som skall tas from onsdag.
Inse ironin när när jag tyckte mig känna igen namnet på tabletterna men kunde inte komma på från var. Sedan klarnade det. Katten har fått prednisolon den sista tiden... Inget som vart aktuellt för min del att använda men dock i den värsta stunden på länge skall jag även bli påmind om barnlösheten...
Detta gör så ont och mina tårar bara rinner nu medans jag skriver. För många är det bara en katt, men ni som själv har eller har haft ett djur som stått er närma förstår nog hur jag känner.
Min älskade Chivas som jag haft i snart 14 år, och vare sig man vill eller inte är/har det varit ett bra substitut emellanåt.
Har samtidigt farhågor hur Chessie, vår andra mycket sällskapssjuka katt på 12 år, ska reagera och klara sig nu när kompisen försvinner. Men ett elände i taget...
Kram på er och tack för att ni finns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Åh, det är aldrig roligt när ens älskade håriga vänner är sjuka och beslutet måste tas om att låta dem få somna in. Det är det som är det värsta med husdjur att den dagen kommer vare sig man vill eller inte. Hoppas hon inte behöver ha ont de sista dagarna och att hon får ett fint avslut, massa kramar till er och krama på missarna! ♥
:( Fy vad ledsen jag blir vännen...det måste verkligen kännas hemskt. Önskar jag var lite närmre dig och kunde ge dig en riktigt kram just nu. Tills nästa gång vi ses får du här en cyberkram . Hoppas att den skänker dig i alla fall en liten gnutta värme.
KRAAAAAAM
Jag beklagar sorgen! Det är väldigt ledsamt att säga adjö till en fyrbent familjemedlem.
Kramar och tassar från Emma med kissegubbarna Choko & Sixten
Usch och fy! Har själv varit med om ett sådant besök hos veterinären och det är något av det värsta jag gjort. Tänker på dig extra mycket nu!
Gällande er andra katt så hoppas jag att det går bra. För oss gick det över förväntan även om vår numera ensamma kattdam kräver lite mer stimulans än tidigare. Jag tror att hon hade märkt av att hennes syster mådde dåligt och att hon ändå förstått vad som hänt när hon plötsligt var borta. Kanske blir det likadan för er katt.
Stor kram!
Stor kram till dig. Det är hemskt när man måste fatta dessa beslut angående sina fyrfotade vänner. För precis som du skriver, så blir de ju faktiskt en familjemedlem.
KRAM!
Det är klart att det inte bara är en katt. Det är ju en personlighet du har levt med jättelänge! Du får vara precis hur ledsen du vill. Sörj. Stor kram!
Jag förstår precis hur jobbigt det är, har varit med om samma sak och det var jättejobbigt. Nu är det sju år sen men jag kan fortfarande gråta en skvätt ibland, men är mestadels tacksam att jag fick ha honom i mitt liv ett helt år. För min andra katt som var kvar gick det förvånansvärt bra. Vi var ensamna ett år sen flyttade en ny kattkompis in, min gamla katt var svårflörtad men tillslut blev dom bra vänner :)
Dom är mina bebisar tills jag får riktiga egna bebisar, haha!!
Din kärlek kommer att få det bra i katthimlen, det kan nog vara skönt för henne att få komma dit och få leka, busa och mysa utan att vara trött eller ha ont. Stooor kraam till dig
Usch, men vad jobbigt. Även som du säger att en del som har haft katt bara ser det som en katt, men om man själv äger eller ägt en så är det fruktansvärt jobbigt. Det är ju en del av familjen.
Jag kommer ihåg när vi var tvungen att ta bort vår hund som var 5 år. Trots att det var för snart 6 år sedan så har jag än i dag svårt att tänka på honom för att det gör så ont i hjärtat.
Hoppas ni lyckas finna styrka i situationen och kanske er andra katt kan få en liten kattbebis att leka med.
Kramis Lila
Åh, stackars dig. Alla som säger att en katt "bara" är en katt vet inte vad de snackar om. Antingen har de inte haft husdjur eller så har de ingen kontakt med sina känslor. Mina katter är familjemedlemmar och vem sörjer inte såna? Hoppas det går bra med din andra katt.
Åh nej... Jag lider verkligen med dig, och förstår precis hur du känner. Våra kisemisar är ju verkligen en del av familjen, så det är klart att du sörjer. Hoppas misen ändå kan ha ett par hyfsade dagar nu innan hon åker till katthimlen...
Kram
Tror att alla vi som haft djur förstår hur lessen och förtvivlad men blir när sånt här händer... kramar
Nej, vad ledsen jag blir. Att förlora en familjemedlem är oerhört svårt oavsett om det är någon med två eller fyra ben.
Många kramar<3<3<3
Hej du! Ville bara lämna en kram och en hälsning - hoppas att ni mår bra!! Att ta bort en familjemedlem sådär är det svåraste som finns, har tyvärr varit med om det några gånger nu...
Ta hand om der!
Skicka en kommentar