Healad?

Fortfarande tufft. Har fått en baksmälla denna gången efter misslyckandet, som inte infunnit sig någon gång tidigare. Efter besöket med läkaren kändes allt mycket bättre och vi fick svar på en del av våra funderingar. Sedan gick det någon vecka och jag känner mig som i en dvala igen.

Funderar mycket på framtiden. Har beslutat oss för att göra ytterligare ett försök som jag skrivit om innan, men när det blir av har vi inte bestämt ännu utan helt enkelt när allt känns rätt. Detta beslutet med ett försök till gjorde väl ändå att hoppet lever kvar till viss del att vi någon gång kommer bli föräldrar och det känns bra.
Samtidigt har mina funderingar och tankar om framtiden nu på sistone bestått rätt mycket av ett liv utan barn. Som om jag håller på att ställa in mig på att så kommer det bli. Vet inte om det är en försvarsmekanism eller jag bara är realistisk? Försöker jobba jättemycket med mina tankar så jag inte faller ner för djupt i mörkret för av erfarenhet är det svårt att ta sig tillbaka igen...
Jag vill nämligen inte tillåta mig själv att sluta leva bara för att vi ev inte kommer bli fler i vår familj och det är på just den punkten jag brottas lite med mig själv nu, då jag stannat upp med livet och gräver ner mig i mörka tankar allt för ofta. För visst kan man få ett bra liv fast en av ens stora drömmar inte går i upplevelse? Så är det ju faktiskt, eller iallafall något man blir tvungen att rätta sig efter och göra det bästa av situationen trots att det kommer bli väldigt tomt vid många tillfällen.

Jag vill kunna tänka positivt hela vägen och njuta av det vi har. Ett 14 år långt förhållande som bara blivit bättre med åren. Jag lever mitt liv med min absolut bästa vän som jag delar i princip allting med, vi är friska och har bra jobb som vi trivs med för det mesta.
Just genom detta måste vi väl kunna lyckas att skapa och fortsätta med ett bra liv trots om vi aldrig kommer få barn?
Visst är det så, det är ju bara för mig att välja hur jag ska se på saker och ting. Jag skriver ner dessa saker och ifrågasätter för att övertyga mig själv, lite kognitiv psykologi över det hela. Förhoppningsvis hjälper det.

Vet inte om dessa funderingar kommit upp extra mycket idag pga gårdagens äventyr. Jag var iväg på en större hälsomässa i grannstaden för att se om man kunde snappa upp lite tips för bättre välbefinnande. Stort tack förresten för era svar på mitt föregående inlägg angående kosttillskott, också en del att fundera på där!
Iallafall när jag ändå gick runt där och strosade bland en hel del logiskt och en hel del suspekta utställare gav jag mig fanken på att idag ska jag testa lite saker och själv bilda mig lite uppfattningar.
Började med en lite mildare variant och unnade mig själv en manikyr! Det gick bra och inga tvivel, det gör verkligen gott för välbefinnandet! :-)
Nästa test var hos en som höll på med kvantmedicin och som hade ett instrument med sig som heter NES. Kort och gott läser detta av kroppens energifält, alltså de som omgärdar ens kropp för att hitta störningar. Du la handen på en typ "datamus" i ca 20 sekunder så fick hon fram information om hur det står till i kroppen. Vissa bitar i resultat kan vara sant men även mumbojumbo, alltså ingen aning kändes för vagt. Samtidigt som vissa bitar blev alldeles mitt i prick, framförallt ett påstående om hur jag känner det som är väl dolt både inom mig och utåt sett...
Lite intressant, inte helt övertygad men de har tydligen ytterligare en mer avancerad apparat inom kvantmedicinen på sin klinik som jag ev kommer besöka.

Nästa test som jag var rätt så nervös inför var en sorts healing. Jisses, vad skulle jag vänta mig? På förhand trodde jag inte på detta och just därför var jag väldigt nervös om jag faktiskt skulle känna något... Men, som sagt inga förutfattade meningar förrän jag verkligen testat!
Det var... avkopplande.! Den jag var hos drog ut dåliga energier och detta skulle hjälpa mig att hitta tillbaka till mig själv, mitt riktiga jag, som kunde vara på gott och ont. :-S
Kan inte uttala mig så mycket vad jag egentligen tror om detta. Var som sagt väldigt avkopplande vilket var skönt och på så vis även gav någon effekt, men beror nog väldigt mycket på tjejen också som utförde det att hon var så rar och glad. Men vem vet, satt ju igång en del tankar som ni kan läsa här ovan.

Vågade mig inte på att prata med andevärlden eller bli spådd i tarotkort denna gång och skippade att läsa av auran och chakran men såg lite annat om homeopati och kinesiologi mm som skall surfas lite på. Får vi se var det blir av det, tycker det är intressant iallafall med alternativmedicin även om det finns mycket suspekta saker...

Oj, vilket långt inlägg detta blev... Förlåt om jag tröttat ut er!
Iallafall om det skulle bli ett längre uppehåll på bloggen här framöver kanske jag bara är iväg på en healing- eller reinkarnationsresa och ni kan nå mig via brevduva. Kan kanske befinna mig på en bergstopp i Tibet och umgås med Dalai Lama så chansa där i första hand. :-)