Tuffa tider

Usch, förra veckan var tuff och denna verkar tyvärr inte bli enklare...

Återigen är jobbet en stor del i detta. Jobbade i snitt 10-timmarsdagar hela förra och det lutar åt desamma även denna. Inte alltid roligt att jobba på ett företag som ökar omsättning och växer så det knakar varje månad...
Saken är den sedan min kollega blev sjukskriven i maj har jag ofrivilligt blivit ansvarig för hela kontoret och dess personal, något jag inte alls trivs med. Har kommit till insikt de senaste åren att jag enbart vill vara "anställd", göra mitt och kunna gå hem vid 16.30 och inte behöva bry sig mer förrän nästa dag. Så vill jag ha det, då jag nuförtiden värdesätter fritiden utanför jobbet allt mer än tidigare och har alltså inga ambitioner att klättra på den där karriärstegen.
Inser att det inte var något att välja på i denna situationen nu när det blev som det blev. Jag är nämligen den enda som sitter på alla kunskaper som krävs men trodde inte att kollegan skulle vara borta så länge. Senaste beskedet är att hon kommer tillbaka i februari/mars... Puh...
Men det är väl bara att bita i det där riktigt skitsura äpplet och hålla ut. Förhoppningsvis får vi tre nya anställda nästa månad om allt går som det ska så så får hålla tummarna för det.

Tufft nr 2 är att en av mina älskade kissemissar har blivit dålig. Grät många gånger förra veckan innan vi kom in till veterinären med henne, trodde nämligen att slutet hade kommit. Nu har hon problem med levern vilket gör att hon bla mår illa och kräker hela tiden. De öppnade en dörr att vi skall testa med antibiotika i två veckor samt ge henne piller mot illamåendet så blir det ett återbesök härefter. Farbror kattdoktorn tyckte inte vi skulle avliva innan detta då hon för övrigt verkade må hyggligt. Förhoppningsvis räcker det med ovanstående annars blir det tyvärr en enkel resa till katthimlen för henne och mitt hjärta går itu. Igen...

Tufft nr 3. Ett barndop som vi är bjudna till nu på lördag... Dels för att känslorna går igång igen och man blir påmind om det fina man inte har, samt att det är till ett av de få paren som jag tycker det är väldigt jobbigt att vistas runt sedan de fick barn. Ibland undrar jag nämligen om folk skaffar barn bara för att det ska vara så, samt har det som en slags accessoar? För vem skaffar annars barnflicka när barnet precis blivit två månader för att man bland annat skall få tid till att träna och handla? Blir mörkrädd, men jag kanske överreagerar..