1 år sedan
08 mars 2010
Nya tag
Först och främst vill jag bara ge en jättestor kram till alla er som bryr sig och följer vår resa. Ni anar inte hur mycket era värmande ord gör för en sårad själ. Ni är för underbara!
Som titeln antyder pågår bearbetningen av vårt senaste misslyckade försök. Är tufft just nu och jag gråter om vartannat hela tiden, samtidigt inser jag också i vissa realistiska ögonblick att det är inget att göra åt utan nu är det bara att ta nya tag.
Idag har jag varit hemma från jobb just för att ta nya tag. Där är ju en hel del jobbiga samtal som måste tas vilket jag bestämde mig för att göra idag, men i min ensamhet hemifrån pga plötsliga gråtattacker när känslorna kommer ifatt en.
Vi har beslutat oss för att innan vi går vidare skall jag kolla upp hur det egentligen står till med min endometrios, då det var 1 1/2 år sedan jag checkade det sist så mitt första samtal idag gick till kvinnokliniken/gyn på min ort. Pratade med en sekreterare för att boka en tid och hon upplyste mig om att de hade precis fått en ny kvinnlig läkare som tidigare jobbat på en ivf-klinik så om jag var intresserad av att komma till henne. Lysande tyckte jag, kan ju inte bli bättre då hon vet precis vad som väntar och vad vi står inför! Döm också till min förvåning när hon sedan upplyste mig vad läkaren hette och det visar sig att det är samma läkare som vi mött några gånger på vår ivf-klinik och som även utfört ET på mig, samt de senaste vul vid detta försöket! Detta var ett mycket bra besked och gjorde mig riktigt glad då jag inte känt fullt förtroende för han jag gått hos senast. Samtidigt är det både glada och tråkiga nyheter. Kanon att jag får en riktigt bra läkare på hemmaplan samtidigt som hon då måste precis ha slutat i Malmö och jag inte kommer möta henne där längre.
Detta blev iallafall ett bra samtal, skönt.
Samtal nr två idag gick till ivf-kliniken för att meddela att det inte gick vägen och för att ta en diskussion om hur vi ev kan gå vidare. Jag nämnde min tanke att jag först skall kolla upp endometriosen och det tyckte väl sköterskan lät som en bra plan och så kom vi överens om att jag skall kontakta dem igen nästa vecka efter jag varit där. Vi skall då boka in ett besök med läkaren så får vi diskutera med honom vad som kan göras och inte göras. So far so good...
Sedan diskuterade vi lite möjligheter att tillsätta något extra hormon kring ägglossningen nästa gång vilket kan förbättra kvalitén på äggen. Lät bra det med, men här dök första funderingen upp, varför har ni inte gjort det tidigare??
Fundering nr två kom i samband med att vi diskuterade spraya eller inte spraya i början av samtalet. Detta är inget jag har gjort vid något av våra försök så det var nog inget som krävdes nu heller tyckte hon. Härefter nämnde jag ovanstående att jag först hade tänkt att kolla upp endometriosen varvid hon säger:
-Har du endometrios? Jo, men då är det ju bra och spraya för det dämpar ju de besvären.
Du måste skoja med mig tänkte jag... Hon frågar alltså om jag har endometrios vilket ska/borde ha framgått redan från början när jag blev patient hos dem och dessutom så säger hon att det då hade varit bättre för mig om jag sprayat. Detta är något som skall tas upp med läkaren om där verkligen är någon logik i det och isåfall, varför i hela fridens namn har jag inte gjort det på något av de andra försöken? Hoppas verkligen på att sköterskan enbart var förvirrad och inte läste ordentligt i min journal...
Detta blev alltså ett mindre bra samtal.
Samtal nr tre gick till en mycket god vän som stöttat mig genom alla resorna. Kändes bra detta med, gick igenom en massa fram och tillbaka.
Sedan var det dags för det tuffaste samtal av de alla. Nr fyra till pappa och mamma. Har inte vågat berätta för dem tidigare alltså... Kände tårarna brann innanför ögonlocken redan innan jag slagit telefonnumret. Pratade med min älskade pappa och han var så stöttande och sa sådana fina saker så jag är fortfarande rörd och tårögd när jag tänker på det. Skall tilläggas i min familj har vi aldrig varit direkt öppna med vad vi känner för varandra, inte uttalat det i ord iallafall. Där har trots det alltid funnits kärlek och jag vet att de ställer upp för mig i vått och torrt men det är en känsla som man bara vet att den är där och det är så vi haft det i alla år i vår familj. Men idag kom de, de fina orden som kanske uttalas alltför sällan. Precis i det läget jag behövde dem som mest. Jag grät som om jag var ett litet barn igen och ville bara kunna krama om pappa och krypa upp i hans knä.
Totalt söndergråten efteråt, men ett bra samtal med mycket känslor.
Detta var en del av min dag och bearbetningen, imponerad om ni orkat följa med så här långt. Har varit tufft idag med mycket tårar men samtidigt även kommit till insikt att det snart är dags att försöka släppa detta och gå vidare. Kommer fortfarande komma några tuffa dagar med mycket tårar här framöver det inser jag, men viktigt att försöka komma vidare och försöka hitta tillbaka till livet igen. Det livet som pågår utanför ivf-bubblan ni vet, som jag inte varit delaktig i på sistone... Utan det livet kommer jag nog inte orka gå vidare, utan har insett att det behövs för att få kraft och energi igen.
Jag känner mig svag, men för att klara av sådana här motgångar har jag insett att där måste trots allt finnas en viss styrka gömt inuti oss alla. För hur hade vi annars orkat kämpa vidare gång på gång?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Men usch vad jobbigt, vännen! Läste först nu att det inte gått vägen... Så hemskt ledsen för er skull, så jag har svårt att klä det i ord. Men jag vet att ni kommer att resa er igen, och gå vidare, när ni är redo för det. Jag tror på er!
Mycket konstigt att sköterskan på ivf-kliniken verkade omedveten om din endo. Det är ju verkligen nåt som ska finnas i din journal. Hoppas det var ett missförstånd.
Härligt att du har sånt stöd hos dina föräldrar, och att de verkligen visar det när du som mest behöver det. Föräldrar är guld värda!
Stor varm kram
Vad ledsen jag är för din skull! Önskar dig styrka och nytt hopp, som blir uppfyllt! Skickar många, varma kramar och tankar.
Vilken "koko" sköterska du fick prata med, som du skriver hoppas jag att hon bara var lite virrig idag.....vad irriterade i annat fall.
Ha en så bra dag som du bara kan och du gör helt rätt att vara hemma, var hemma och sörg för ju mer du sörjer nu desto mindre behöver du sörja sedan.
Kram Lila
Vännen, jag är sa ledsen för er skull. Det är sa fruktansvärt orättvist. Det klart att du känner dig svag efter allt du gatt igenom. Det var ett bra beslut att stanna hemma.. Det kommer att ga vägen pa nat sätt och precis som du skrev sa är livet utanför IVF bubblan otroligt viktigt för att orka vidare.
Vad fint att du fick möjligheten att verkligen prata med dig pappa, ibland är det ju det enda man vill. Att vara liten igen och bli tröstad.
Jag tänker pa dig vännen, grat ut nu sa ska du se att du orkar tänka framat om nagra dagar.
Stor kram Lisa
Det var verkligen lustigt med sköterskan som du pratade med, hoppas verkligen hon bara var vimsig. Ledsen för din skull, bra att du ända kan börja tänka lite framåt trots att man måste sörja med. Man får aldrig sluta hoppas. Ta hand om dig, kramar till dig!
Trots att er situation är mycket tuff nu, har jag en känsla att din bearbetning går på rätt väg. Du har mycket styrka i dig och jag tror att den här styrkan ska hjälpa dig till slut för att nå målen som ni vill så väl!
Stora kramar till dig vännen!
Trillar några tårar här när jag läser om samtalet med dina föräldrar, skönt att du har stöd från dem, det betyder oerhört mycket! Som du säger, ibland vill man bara krypa in i deras famnar som man gjorde när man var liten och få bli ompysslad och tröstad!
Du må tro att jag inte bara åt de fyra fikabitarna som låg på tallriken. När mötet var slut fanns det två goda bitar kvar som jag slukade i ett nafs...can't helpt it. Aaaaajm aa sucker fååår godsaker :)
Massa kramar till er! ♥
Hej Åsa!
Jag är mkt ledsen att det inte gått som vi alla hoppats. Läser din blogg då o då. Vad gäller endometrios och ivf ... det är sant det sköterskan sa till dig. Spray(antagonist) dämpar/minskar aktivitet av endometrios. Det är en av de "äldre" behandlingsalternativ. Används inte lika ofta nu för tiden. Dessutom, är det inte alltid sköterskor får läsa patientens journaler.. tror att det kan vara en förklarning varför hon blev förvånad att du har endometrios. Men det var ju snällt av henne av berätta om alternativ med spray (lång protokol) för dig. Håller tummarna för er!
Ta hand om er!
Olga
Tycker också att den där sköterskan låter konstig. Hoppas att hon bara var vimsig, för bättre koll borde hon ju ha.
Vad härligt att du hade ett sånt där bra samtal med din pappa, skönt att ha det stödet.
Stor kram.
Skicka en kommentar