Bakfull?!

Har gått en dryg vecka nu sedan vårt misslyckade försök. Direkt efter det negativa beskedet senast var jag väldigt bestämd att det var bara att köra direkt igen nu när vi ändå var igång, inte dra ut på det längre än nödvändigt. Nu vet jag inte riktigt om jag vill testa igen redan nästa månad.

De senaste dagar känner jag att jag blivit alltmer distanserad till hela processen och trodde inte jag skulle känna så här, men är faktiskt väldigt skönt att slippa tänka på sprutor, hormoner och tillverka barn just nu. Hade jag haft valet hade jag nu kunnat hoppa över allt med sprutor och graviditet så pass trött är jag på det för tillfället faktiskt. Men självklart vill jag ha ett litet barn så snart som möjligt och då är ju ovanstående nödvändigt, så kommer väl bli fokuserad igen när det är dags. Får se det som något som måste genomföras helt enkelt, vissa saker i livet är mindre roliga, så är det bara.
Men detta är faktiskt också väldigt skönt att bara kunna släppa lite på pressen som varit där sedan i juni när vi hade vårt första försök. Bara ha möjligheten att slappna av ett tag i sinnet. Får vi se här nästa vecka vad jag känner. Blir till att ta ett beslut då om det blir november eller om vi väljer att pausa ytterligare någon månad.

Tror att jag helt enkelt drabbats av en riktig IVF-baksmälla! Alla minns väl de dagarna efteråt då man aldrig mer skall dricka sprit? Och visst händer det alltid igen när man förträngt hur illa det var senast... :-)