Bebisträff på jobb

Idag träffade jag lilla Ida. Hon är nästan exakt en månad gammal och hennes pappa jobbar på mitt jobb. Var dags för honom och mamman att komma in idag och visa upp sitt underverk.
Fick reda på detta redan igår och tankarna gick genom skallen hur jag egentligen skulle reagera vid detta möte. Skulle det bli jobbigt? Inte så snyggt att börja gråta framför dem kanske. Inte heller så snyggt att bara gå sin väg om det blivit tufft då vi är ett liten företag med bara fem anställda. Hade ju inte direkt kunna försvinna obemärkt... Iofs å andra sidan hade detta hänt hade de nog förstått, men så kommer det tillbaka till ens egna tankar hur man själv vill reagera, -Jag är glad för deras skull och är starkare än så!

Iallafall så var stunden kommen idag och lilla Ida var sockersöt. Kände faktiskt inte alls avundsjuka mot hennes mamma och pappa utan blev väl mer lite kriminella känslor...
-Jag vill också ha en! Om de bara tittar bort en liten sekund så tar jag ungen och springer iväg jättelångt bort så de aldrig komma hitta mig!
Så blev det dock inte... Ni behöver alltså inte vara oroliga och nej, jag kommer inte synas på efterlyst ikväll. Kanske om några månader men inte nu. ;-)

De frågade om vi ville hålla henne, men där tackade jag bestämt nej. Hade nog varit till att utmana ödet nu när allt gick så bra som det gjorde för mig trots omständigheterna.
En slutsats efter dagen och om möjligt ännu mer övertygad. En sådan liten söt SKA jag också ha!