Kontroll nummer 2 och dags igen för nya lögner... Idag på förmiddagen var det återigen dags att ta sig ner till Malmö för kontroll. Spännande givetvis, men detta överskuggades av att jag återigen var tvungen att ljuga på jobb... Kvällen igår gick mest till en massa funderande vad jag nu skulle hitta på för att komma loss som samtidigt kändes trovärdigt. Hade först bestämt mig för att ringa E, men svårigheter att ljuga muntligen till henne blev alltför tufft så jag fegade ur och skickade ett sms istället. Skrev att jag mådde inte alls bra och var jättedeppig så om jag kunde ta förmiddagen ledigt och vila upp mig. Fick till svar att det var inga problem, jag skulle stanna hemma sålänge som jag behövde och ta hand om mig, samt att hon tänkte på mig. Kanonbra tänkte jag först, sedan tog samvetet och skuldkänslorna över... Helt plötsligt mådde jag dåligt på riktigt.
Men en tur ner blev det givetvis, inget att diskutera med det. Denna gången åkte jag själv då min kära sambo T fick det tufft att vara ledig från sitt jobb. Hade givetvis varit skönt att ha honom med som stöd, men tyckte det räckte med en av oss som fick problem med arbetsplatsen.
Allt såg bra ut denna gången också, 7-8 äggblåsor hade det blivit nu och allt går enligt planerna, fantastiskt skönt!
Men glädjen övergick till bekymrat funderande igen...
Mina tankar var att vi skulle få äggplock som nu på torsdag den 18 och med insättning igen till helgen, vilket hade passat utmärkt ledighetsmässigt. Läkaren som gjorde ultraljud på mig i fredags gav oss nämligen lite förhoppningar om detta, om än vaga men något jag rättade mig efter i min planering. Så här blev det givetvis inte utan dags att fortsätta med sprutorna ytterligare 4 dagar och att det blir äggplockning måndag den 22:e.
På vägen hem ringde jag T samt en god vän A och grät... Allt positivt bara försvann o
ch mina tankar gick bara till att nu var jag återigen tvungen att ljuga för mina kära arbetskamrater som redan ställt upp och visat omtanke för mig och mina lögner. Blev en tuff bilfärd i min ensamhet, med mycket funderande hur jag skulle göra. Berätta eller inte, det var frågan... Jag borde ju bara glad att allt går enligt planerna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar