Dagen då jag mötte Felicia

Idag har jag mött en fantastisk liten människa som gjorde mig helt varm inombords.

En kille i bekantskapskretsen kom in på jobb idag med sin dotter på 10 månader som jag inte träffat tidigare. Han skulle träffa chefen som också är en gemensam bekant. När karlarna stod och prata så satt denna lilla tös så snällt på golvet och bara tittade runt.
Jag stod i valet och kvalet om jag skulle utsätta mig för detta möte eller ej, då jag inte var helt säker på hur jag skulle reagera. Men jag valde helt klart rätt beslut visade det sig.

Jag gick fram och satt mig på huk framför henne då de andra ändå stod en bit ifrån så då kunde hon och jag mötas lite ensamma iallafall. Och vad händer?
Jag sa hej och först tittade hon på mig någon liten sekund, la till med ett leende och sedan kröp hon fram. När hon var ända framme vid mitt ben sträckte hon ut armarna och ville kramas. Redan där blev jag så rörd! Jag lyfte upp det lilla livet och hon tryckte sig emot mig så kärleksfullt. Glädjetårarna var närma men det klarade sig. Vi gick runt ett litet varv sedan var jag tyvärr tvungen att återgå till jobbet så tänkte släppa ner henne på golvet vid pappa igen. Men hon ville inte alls sätta sig! Jag satt på huk igen och hon ville bara stå kvar bredvid mig och höll balansen med sin lilla hand på mitt lår. Vilken kärlek! Och som jag skrev ovan, så var det första gången någonsin hon och jag träffades.

Japp, längtan kom tillbaka och idag har varit en underbar dag. Bara ler så fort jag tänker på vårt möte!
Senare insåg jag att vi förstod varandra och hon visste att jag behövde en kram i det läget. Felicia kom nämligen till världen efter mammas och pappas femte IVF-försök...