Nedräkning

Nu har då nedräkningen inför vårt femte försök börjat. I måndags fick jag mens och det innebär att det blir sprutstart om knappt en månad.
Har inte funderat så mycket under sommaren vilket har varit väldigt skönt, men nu när tant röd dök upp börjar känslorna komma igen. Är med skräckblandad förtjusning som jag ser på det.
Skall bli spännande att äntligen bli gravid, för det faktumet måste jag tro stenhårt på annars ser jag inte det som lönt att ge mig in i ett försök nu. Måste ha full fokus och tro på det jag gör annars känns det som bortkastat.
Samtidigt är rädslan där att det inte kommer fungera. Hur kommer jag reagera och kommer jag orka vidare försök isåfall efter det? Kommer vi ha råd? Dessa funderingar är givetvis där men tänker skriva av mig av de negativa som dyker upp fram tills vi startar sedan är det enbart positivt som gäller!

Är alltså vårt första försök som vi betalar själv nu, de tidigare har varit finansierade av landstinget. Vi har valt att ta ett försök i taget just pga att vi måste tro på att det är denna gången det tar sig. Inget 3-pack alltså, "om det inte går nu har vi ändå två försök kvar". Sådana garderingar i tankeverksamheten vill jag inte veta av.
(Finns givetvis fler anledningar till varför man väljer 3-pack och hade jag inte haft mina tidigare 4 försök i ryggen hade jag kanske resonerat annorlunda)

Var längesedan sist nu med sprutorna. För ett år sedan gick det i ett med försök varannan månad. Senast jag var igång nu var i februari som resulterade i ett utomkved i mars. Var en tuff tid som jag gick ur som en ny människa. En betydligt starkare människa.
Det var givetvis riktigt skit det som hände men det gav mig samtidigt en hel del svar på många frågetecken som gjorde allt betydligt enklare. För hur många varför dyker inte upp hos oss under en sådan här resas gång? Att kunna stryka iallafall mer än hälften av dessa gjorde underverk för mig. Samtidigt som jag verkligen lärde mig vad som var viktigt att bry sig om i livet. Man lägger så mycket onödig energi på skitsaker som egentligen inte betyder någonting i det stora hela.
Ett halvår sedan sist alltså. Hoppas att kroppen fått en välbehövlig vila som så många rekommenderar. Nu är det dags för livmodern att få en hyresgäst, eller hur?