7 år sedan
01 maj 2010
När?
Har funderat lite den senaste tiden när vi egentligen ska gå vidare med nästa försök. Pratade ju med kliniken några dagar efter att jag kommit hem från sjukhuset och rådfrågade dem. De tyckte att det kunde vara rimligt och vänta två-tre månader iallafall både ur fysisk och psykisk aspekt och att juni kunde kanske passa. Vi kom överens om att boka in oss då och om vi inte skulle känna oss redo var det bara att kontakta dem så kör vi i augusti istället.
Så nu är den stora frågan innan sommaren eller efter sommaren? Rent tidsmässigt spelar det inte mig någon roll längre då det bara skiljer två månader men är jag redo att köra nu om ca fem veckor? Fysiskt ja, inga problem. Psykiskt ja, känner mig just nu stabilare än vad jag någonsin gjort under de senaste året.
Men... Får lägga in ett men på det här med psykiskt redo. Jag är stabil nog att gå igenom en behandling och väntandet och så men är jag stabil nog för att reda ut ännu ett ev. misslyckande? Svår fråga.
Ja, jag tror det, samtidigt som jag har bestämt mig för att det är inte dags förrän alla tvivel är borta. Denna gången ska det leda till en bebis om nio månader helt enkelt. Jag ska tro på det fullt ut att det går vägen och jag tänker inte tvivla det minsta på vägen förrän ett eventuellt minus bevisar motsatsen. Det är här jag tror att jag gjorde ett misstag på försöken i höstas nämligen. Gick och förberedde mig att det inte skulle vägen nu heller och hur jag skulle hantera det när det väl blev ett faktum. Det är väl klart det går åt skogen då!
Visst detta är lättare sagt än gjort, men man har trots allt lärt sig en hel del på vägen om sig själv. Ett solklart konstaterande är att du faktiskt inte blir mindre ledsen om du förberett dig på att det går åt skogen. Du blir precis lika ledsen oavsett hur du tänkt och då är det nog fan bättre att glädjas och hoppas på vägen istället.
Så det är detta jag ska vara redo för innan vi kör igen. Alla små tvivel och om och men ska bort från protesen, sen är det dags att bli gravid!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Bra inställning, tror också att man måste våga tro och hoppas på ett positivt resultat. Visst blir man ledsen om det misslyckas, men man blir ju ledsen ändå. Bra att inte stressa in i en behandling, ta den tid det behövs, så håller jag tummarna redo tills när du är på gång.
Jag tror att det är viktigt att vågatro & hoppas!
Bra tänkt!! Jag tror djupt på det positiva tänkandet. Självklart är inte detta i själv som gör en gravid, men jag tycker att en positiv inställning hjälper mycket med att lyckas. Hjärnan och tankarna kan påverka kroppen mycket, och om hjärnan säger att "nu blir jag gravid" och man försöker hålla tvivlan bort så mycket som möjligt, kan det bara hjälpa med att lyckas.
Jag kan rekommendera boken "The Secret" (eller Hemligheten hur den kom ut på svenska). Det är bra att ta den med en nypa salt, men det finns många bra tankar i boken om den här tron och positiva tänkandet.
Kramar
Skön inställning vännen!!! Det SKA gå =)
Men tänk igenom det ordentligt, för det ska ju kännas rätt också. Sitter själv med samma fundering och har ingen aning om hur jag ska göra. Hoppas det löser sig till det bästa!
STORA OCH VARMA KRAMAR!!!
Den inställningen har min man och jag anammat nu, förr var vi så rädd för att fallet skulle bli så djupt så vi förberedde oss att det inte skulle bli något. Men nu förbereder vi oss för att det skall bli något. Det blir så mycket roligare att leva då.
Kram Kix
Helt rätt. Man blir ju lika ledsen oavsett.
Bra, positiv attityd som jag hoppas ska smitta av sig på mig. Tack för din kommentar häromdagen.
Nu kör vi den positiva stilen och som Kix säger: det blir roligare att leva då.
Hej vännen!
Vad skônt med positiv instâllning! Det försöker jag ocksa ha.
Angaende när man ska köra igang igen.. Jag behövde tid efter vart missfall. Vi behövde det bada tva. Har absolut inte varit redo tidigare. Tog ungefär 3 1/2 manad (Jan - mitten pa April). Nu är vi igang igen, men "bara" stimulerat FET. Sa det gar ju fortare och är inte lika tufft.
Kör inte igang om du inte är redo. Men är du fit for fight sa finns det ju ingen anledning att vänta.
Stor kram fran Lisa
Helt rätt inställning!
Jag tror och hoppas starkt och innerligt att det ska gå vägen!!! Håller på dig!!
Kram kram!!
Skicka en kommentar