Nya tider

Ytterligare några dagar har gått och den sista tiden har jag funderat en hel del på situationen vi sitter i. Har konstaterat en hel del och återigen även lärt mig en hel del nytt om mig själv. Allt går framåt och jag måste nog säga att jag mår bra nu igen både fysiskt och psykiskt. Kommer fortfarande svackor men de blir färre och färre.

Första beslutet vi har kommit fram till är att nu är det slut med vita lögner och undanflykter. Frågar någon oss nu om barn och när det är dags för oss, kommer de få sanningen.
Orkar jag inte träffa vänner hädanefter pga våra försök och allt runt om, kommer de få sanningen.
Nu har vi varit med ett tag i denna värld och efter utomkvedet känns det inte som det spelar någon roll längre. Innan har vi haft denna hemligheten bla pga att vi ville ha något positivt att berätta för folk, att jag äntligen blivit gravid. Men efter att ha sammanfattat vad vi gått igenom det senaste året har situationen blivit allt mer ohållbar med ursäkter, lögner och undanflykter till höger och vänster angående varför, när och varför inte. Det är helt enkelt inte värt det längre. Ska inte behöva må mer dåligt än vad man redan gör pga att man undviker och träffa vänner pga detta, och när man väl träffar dem sitter man knäpp tyst när bebisar och graviditet kommer på tal. Blir mycket märkliga situationer och så mår man dåligt för det.
Istället för att de fortsättningsvis spekulerar och pratar sinsemellan om vad som är fel, vilket de givetvis gör, så ska de närmaste nu få veta hur det ligger till.
Givetvis är detta inget vi kommer skrika ut till alla bara för att, men frågar någon så kommer de få sanningen nu. Och måste ärligt talat säga att det känns riktigt skönt att slippa att fundera över denna biten mer!

Har också lärt mig de senaste året att det ligger sanning i uttrycket att motgångar gör dig starkare. Bla vad jag har skrivit om ovanstående. Tidigare hade jag inte alls varit bekväm i att alla vet att vi har svårigheter att bli gravid. Men nu, vad spelar det för roll egentligen? Vi är ju inte direkt ensamma om det. Bara genom att nämna det för en i bekantskapskretsen förra helgen fick vi reda på att det är fyra stycken par runtom oss som nyligen fått barn just med hjälp av ivf.
Känner mig även starkare rent allmänt och hakar inte upp mig så mycket på småsaker längre, har insett att där är viktigare saker att lägga energi på. Samt att visst ska man tillåta sig att vara ledsen, men tyvärr är där vissa bitar i livet man ändå inte kan påverka och då är det bara att försöka ta nya tag och tänka framåt. (Visst, lättare sagt än gjort jag vet, men trots allt det enda man kan göra)
Givetvis har jag bloggen att tacka för mycket av detta. Den gemenskap och stöttning man träffat på här i denna värld är något utöver det vanliga.
Tack alla vänner, kom ihåg att era ord och ert stöd verkligen gör skillnad!