Darrigt

Ja, då har det gått några dagar till.
Just nu har jag svårt att veta var jag står egentligen. Såren läker fint på utsidan men är nog värre på insidan. Fram tills idag har det ändå känns någorlunda ok psykiskt men kroppsligt har jag varit helt slut. Är fortfarande väldigt trött och idag börjar psyket vackla också.

Ringde en del samtal igår och först pratade jag med en sköterska på ivf-kliniken. Hon beklagade och var allmänt rar men annars gav inte det samtalet så mycket. Fick dock en telefontid idag med en läkare där nere istället och jag hoppas att få lite svar på bla hur och när vi kan gå vidare.
Ringde även till gyn och har fått en telefontid på torsdag med den läkaren som opererade mig så där kanske jag också kan räta ut lite frågetecken.
Känns viktigt för mig att få svar på några funderingar jag har, sen när det är avklarat kan jag börja jobba med läkningen av insidan.

Har på tal om insidan också fått en tid hos en kurator som jag skall träffa i eftermiddag så det kunde nog inte komma lägligare.

Tror att det har blivit värre idag pga att vardagen närmar sig igen. Här hemma kan jag ändå bara vara och välja att prata bara med nära och kära som vet vad som har hänt om och när jag känner för det.
Snart är det dags att återgå till jobb och träffa vänner som inte har en aning om vad vi går igenom och behöva bli lite skådespelare med en fasad att allt bara är såå bra. Tufft, men tyvärr oundvikligt.

Har också skuldkänslor idag gentemot mina kollegor på jobb. Att jag är borta när vi har som mest att göra och min hjälp verkligen hade behövts. Det blir konflikt i huvudet då jag så gärna viljat hjälpa dem samtidigt som det nog varit förödande att komma tillbaka nu när det är som mest stressigt.
Usch ja, inte lätt att vara människa alltid.

Idag går mina tankar till Joanna som är på ÄP. Hoppas de får fram många fina påskägg!