Depparedagar

Har kommit in i en depp-period nu känner jag där det är närma till tårarna var varannan minut. Allas vår ovän tant röd kom på besök igår igen så det är iofs en stor del i det hela. Svårt att hålla humöret uppe när man har ont hela tiden och det gör mig extra känslig. Men dessa perioder kommer och man får acceptera och lära sig att leva med dem. Det jag vill bli bättre på är dock att försöka finna styrkan snabbare så de inte blir alltför långvariga. Samt att det är viktigt för mig att kunna gråta ut ibland. Känns oftast betydligt bättre efter fast man ser ut som en soltorkad tomat i nyllet...

Hade iallafall ett värmande samtal idag med en mycket god vän som vet vad vi går igenom och förstår läget. Var närma gråten några gånger då också men mest av tacksamhet för att hon finns där. Du vet vem du är och vill bara säga att du är guld värd! Ses på söndag, är en stor dag som vi definitivt inte tänker missa. Kanske blir tufft, men samtidigt ett bevis på att det sker mirakel!