Blev inte idag heller...

Var hemma hos föräldrarna på fars dag middag tidigare idag. Tänkte för mig själv att nu skall det fanken bli femte gången gillt!

Saken är den att de vet inte om vad vi går igenom och längtan efter barnbarn hos framförallt pappa har blivit allt mer tydlig det senaste året. Min önskan har varit vid båda våra tidigare försök att vänta med att berätta tills vi har fått ett positivt besked och förklara processen i efterhand för dem istället. Efter förra försökets misslyckande hade jag dock gärna velat haft dem där och prata och gråta ut, så då bestämde jag mig för att berätta innan mitt nästa försök iallafall vilket bör starta i veckan som kommer. Jag har träffat dem personligen fem gånger sedan förra försöket och ikväll var det då dags efter att ha fegat ur vid de andra fyra tillfällena. Vad kan jag säga, gick inte idag heller. Varför ska det vara så svårt? Letade efter något rätt tillfälle som inte kom. Är kanske rädd att de skall bli ledsna för vår och sin egen skull, det enda jag vill är ju att berätta en glad nyhet till dem. Och hur startar jag samtalet till dem? Mamma och pappa vi har något att berätta...

Självklart vet jag att de älskar mig lika mycket ändå och kommer stötta och finnas där, men det känns tufft ändå att jag inte kan få barn som alla andras barn får barn.
Tror att jag kommer ta en räddhare-variant nu att berätta på telefon först och åka hem till dem efter samtalet istället. Eller så lyckas jag ta mig i kragen och berätta det live för dem. Fortsättning följer....