Ruvardag 11

Så var det den 11:e dagen i denna rundan. Oron blir mer och mer påtaglig vad som komma skall dessa närmaste dagar.
Vad har jag att förvänta mig? Hur jobbigt kommer det att bli om det nu inte skulle ha funkat?
En fundering jag har haft är att vid ett misslyckande har hela den sista månaden varit förgäves. Jag har alltså gått och mått dåligt helt i onödan och det känns tungt. Skulle det däremot ha tagit sig så blir det ju värt allt må dåligt.
En tung tanke är också att vi inte fick något ägg till frysen så det innebär att det blir på det igen med sprutorna även nästa försök. Om det nu ändå inte skall ta sig på de närmaste hade jag helst önskat ett fryst ägg nästa runda och då vid ett eventuellt tredje och sista försök använt sig av sprutorna igen. För att låta kroppen vila lite helt enkelt. Dessa rundorna tar musten ur en både fysiskt och psykiskt.
(Om någon funderar på att vi har två betalda försök kvar så räknades inte vår första gång som försök då det inte blev någon återföring av ägg den gången.)

Tragiskt nog så är rädslan att misslyckas större än förhoppningarna att det skall ha fungerat...

Har bestämt mig för att inte inhandla något gravidetstest för tidigt samt då givetvis inte heller testa i förväg. Vet inte varför men känns mer rätt så. Hade en tragisk tanke att jag sitter där en morgon på toaletten med testet i ena handen samtidigt som jag är tvungen att plocka fram en tampong med den andra...

Vill egentligen inget hellre än att veta nu men det skrämmer mig också att jag snart skall få besked.

Detta blev ett väldigt dystert inlägg. Men det är vid dessa tillfällen det ändå känns rätt ok att skriva av sig så man kan få ut lite onda tankar. Känns faktiskt lite bättre nu trots allt.