Reflektion

Ibland känner man sig ensamast i världen när man har svårigheter att bli gravid, känner nog några till...
Men gjorde en reflektion igår när jag satt i väntrummet till ivf-kliniken!
Var ca 40 minuter tidig denna gången då jag sett fel på klockan. Sätter mig ner i mitt "vanliga" hörn och bläddrar i några intressanta tidningar. Efter ett tag kändes det nästan som att sitta i väntrummet på folktandvården då det hela tiden kom och gick nya patienter. Var en jämn ström med tjejer under hela denna tiden och min spontana reaktion var:
-Är det så här vanligt???

Har inte riktigt tänkt på det viset innan då man inte brukar sitta där så länge, men var ändå en rätt så intressant och skön känsla som infann sig. Givetvis jättetråkigt för de övriga som också har problem men... Jag är inte ensam. Jag är inte annorlunda. Detta är inget ovanligt...