Bryt ihop och kom igen!

Så var det måndag igen... Denna måndagen är dock helt ok för idag har jag semester.

Men kunde givetvis varit bättre som alltid känns det som.. Har varit deppig nu i två dagar och längtar bara efter en dag när allt känns så bra. Var inte längesedan jag hade det skall tilläggas, men vid sådana här stunder känns det som en evighet sen sist. Mest troligt har det väl lite med mina hormoner att göra också. Mensen var extra lång denna gången, slutade inte förrän igår och har haft ont i magen de sista dagarna också.
Allt gick bra i lördags, var mycket trevligt! Samma plats som alltid och partytält på plats i år också om det nu mot förmodan skulle komma något regn, vilket det skönt nog inte gjorde. Många goda vänner på plats under dagen och mycket hög stämning. Kvällen tillbringade vi hos en av vännerna och allt kändes fantastiskt bra, men...
Begav mig hemåt vid ett-tiden ungefär då jag var trött efter en lång dag och skulle bara gå lägga mig men lyckades inte somna. Slutade med att jag grät i tre timmar och kände mig väldigt ensam. Inget som gick och ta på, kändes bara förbannat tungt... Min älskade T var inte hemma utan han hade mer energi kvar efter den långa dagen och fortsatte festen med vännerna. Var först efter att han kommit hem igen som jag började lugna ner mig. Hade dock tufft att somna då också men kändes bättre med honom vid min sida. Söndagen var jag inte på topp av förklarliga skäl och idag har det varit lite upp och ner, men går iallafall åt rätt håll igen. Avskyr sådana känslomässiga tillstånd när man känner sig så liten. Varför blir det så och kan inte allt bara få vara bra? Slippa tänka en massa utan bara få vara utan bekymmer.
Jo, jag vet. Detta styr man över rätt så mycket själv, men är nog så svårt ibland. Men ska återigen försöka.
Bara att bryta ihop och komma igen.

Slutligen: T, vad skulle jag göra utan dig? Du är fantastisk, älskar dig så otroligt mycket!