7 år sedan
25 juni 2009
Något bättre idag
Känns något bättre i sinnet idag. Har fortfarande mina stunder där jag bara vill gräva ner mig, men för det mesta sitter jag och tänker framåt och planerar nästa runda. Jag vet ju egentligen att där inte är så mycket att göra åt det som varit.
Mina kära kollegor visade medlidande igår och erbjöd mig att vara ledig idag också. Ett erbjudande jag tacksamt tog emot, då påsarna under ögonen samt huvudvärken sedan allt gråtande igår inte är så behagligt. Så idag har jag tänkt att bara vara och försöka fokusera framåt och samla nya krafter. Min svullna mage håller på att lägga sig idag också känns det som, mycket skönt.
Blev ytterligare ett samtal igår med läkare Fredrik då vi funderade lite under eftermiddagen. Vi vill givetvis sätta igång så fort som möjligt igen, men nu är det sommar... Visst, underbar tid på året men innebär också semesterstängt på kliniken tom den 17 augusti. Så efter ett första samtal kom vi fram till att sätta igång igen i september. Känns väldigt långt borta i denna stund... Hela 2½ månad.. Nästan som flera år!! ;-)
Skämt åsido, går tydligen att dra lite på smilbanden idag måste ändå vara ett gott tecken.
Vi beslutade dock eftersom jag redan har recept utskrivna för tre behandlingar till så fick vi grönt ljus att sätta igång redan i augusti om nu mensen infaller rätt med den 17:e när de öppnar igen. Så det är bara att hålla tummarna nu för att den skall vara någon dag sen nu två månader i rad.
Har lyckats vara tre veckor sen en gång i mitt liv. Var 17 år och trodde jag var gravid vilket inte var önskvärt vid den tidpunkten. Så kanske skall gå och hoppas att jag är gravid nu?!
Mindre troligt att det funkar denna gången...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentar:
Hej Åsa!
Vad glad jag blev av din kommentar i min blogg. Jag fick själv hjälp både av andras bloggar och av att skriva min egen, så att jag kunnat ge dig något betyder oerhört mycket.
Jag hoppas nu att allt ska gå vägen för er snart. Jag känner igen det där med det långa sommaruppehållet, så var vår situation för ett år sen. Det kändes hopplöst länge. Men se till att ta vara på tiden. Vi försökte bita ihop och göra det bästa av situationen och fick en härlig och faktiskt välbehövlig semester. När vi kom tillbaka var vi mer redo än tidigare för nya tag. Kroppen och själen behöver återhämtning.
Jag ser fram emot att få följa med er på vägen!
Varma kramar, m.
Skicka en kommentar