Fan, fan, fan...

Telefonen ringde trots allt. Klockan 11.30. Hej, det här är Fredrik från IVF-kliniken. Jag har tyvärr dåliga nyheter...

Jo, det hade jag listat ut några sekunder tidigare när det stod dolt nummer på mobilen. Var precis på väg att sätta mig i bilen för att hämta T så ringde det. I min enfald trodde jag "faran" var över då jag inte hört av dem tidigare, men så var tyvärr inte fallet.

Hade inte blivit någon celldelning så fanns inget att sätta in, så det var inte nödvändigt för oss att åka till Malmö idag. De hade upptäckt ett problem idag som inte framkommit på tidigare kontroller. Spermierna var många och simmade bra, men tydligen inte så uthålliga så effekten avtog snabbt. (Detta kan tydligen alltid ha varit så, eller så kan det bara vara dagsformen som spelar in, men tydligen inget de kan upptäcka förrän de sammanför dem med ett ägg.) Trots omständigheterna tyckte de att detta var en bra upptäckt så vet de exakt hur de skall gå tillväga nästa gång. Sa att vi inte skulle vara oroliga pga detta, för chanserna var fortfarande mycket goda för oss men nästa gång blir det istället ICSI, mikroinjektion. Klart man blir glad för detta och kommer kännas skönt längre fram att det inte är kört. Men just idag känns ingenting bra...

Nästa gång ja... Känns riktigt avlägset nu och har bara gråtit hela eftermiddagen. Känns som himlen har trillat ner och att det aldrig kommer bli bra igen. Men någon gång emellanåt tänker man logiskt och då vet man att det ändå inte är något jag kan göra åt saken. Bara att hålla huvudet högt och sikta in sig på hösten igen istället, allt kommer gå bra då istället! Kanske...
Så är det bara och det vet man om. Men som sagt... Idag är det förbaskat tungt...

Dags att krypa ner i soffan med min svullna, onda mage. Krama katten och bara tycka synd om oss. Imorgon är en annan dag...