8 juni 2009

Så var det dags. Idag var en dag med blandade känslor! Äntligen är det dags att starta resan, samtidigt som jag har en hel del bekymmer vid denna tidpunkten varje månad. Mår väldigt dåligt de första dagarna vid mens pga endometriosen och är i princip sängliggande två dygn. Detta hade iallafall varit önskvärt att kunna göra men med tanke på att man även har ett jobb att sköta blir det en stor förbrukning av inflammationshämande piller dessa dagar för att överhuvudtaget klara av att stå på benen... Men som sagt denna gången innebar det lite annat också som gjorde att man kunde koppla bort smärtan lite enklare.

Hämtade ut en stor mängd mediciner på apoteket för ca en vecka sedan vilket var en något chockerande upptäckt. Att jag visste det var en hel del som jag skulle få i mig, men en hel bärkass full! Men skall man lura kroppen skall det väl göras ordentligt...
Iallafall nu måndag kväll var det dags att starta enligt ordinationen som läkaren skrivit till mig. Dag 1 skulle det börjas med en injektion med en spruta som hette gonal-f. Denna spruta kan jag tänka mig är väldigt lik en sådan som man injicerar när man har diabetes. Väldigt fin spets, inte lik någon klassisk spruta och överlag väldigt enkel att använda. Men... Hade som sagt testat att sticka mig själv med någon liknande denna sist vi var nere i Malmö för att de skulle se så jag klarade av det. Då kändes detta inte alls farligt, när jag väl blev klar att sticka in den i magen. Något nervöst innan bara..
Samma procedur idag då. Kändes inte alls mycket när jag väl fått in sprutan och injicerat, men känslan innan jag väl fick för mig att trycka in denna i magen... Inget direkt något man gör varje dag och sticka sig själv, så tankarna gick igång igen med mycket oro och nervositet om hur det egentligen skulle komma att kännas. Ett antal minuter senare lyckades jag till slut trycka in den och givetvis kändes det knappt någonting...