Så hade den kommit, den stora dagen. Dags för punktion och se vad senaste tidens behandlingar resulterat i om man nu hade lyckats skapa några dugliga ägg.
Var mycket nervös hela morgonen och hade knappt sovit en blund pga detta. Humöret var därefter, och det var inte många ord som utdelades här hemma och under bilfärden ner till Malmö. Då körningen inte var helt laglydig kom vi ner fortare än förväntat dit, vilket var både på gott och ont. Alltid skönt att vara i god tid, men samtidigt ännu mer tid till att bara sitta att fundera på vad som komma skall.
Klockan 9.00 nästan exakt kom en sköterska och hämtade oss och visade in oss till vårt rum som vi hade tillgång till så länge vi var på kliniken. Jag fick en vacker sjukhusskjorta att byta om till samt en tablett Stesolid som skulle vara lugnande tror jag. Därefter blev jag nerbäddad i en säng som fanns i rummet med ordination att bara slappna av ett tag så skulle hon komma snart igen. Samtidigt fick T avlägsna sig till ett annat rum där han skulle fixa sin del i det hela...Efter ca 10 minuter dyker sköterskan upp igen och det var dags att sätta in en kanyl inför op. Nu när jag tänker tillbaka var det detta som var det obehagligaste i hela proceduren, trots att hon var jätteduktig på sin sak. Men jag tycker det är lite läskigt att ha ett plaströr i armen... Efter detta skulle jag bara ligga och vila ett tag till och då kom T tillbaka från sitt uppdrag. Allt hade tydligen gått bra, sedan skulle vi inte prata mer om det! ;-)Strax innan klockan 10.00 tror jag (from nu är tidsuppfattningen och minnet rätt suddigt...) blev vi hämtade igen till operationssalen. Tabletten hade nog effekt för redan nu kände jag mig rätt så vinglig och förvirrad. Satte mig upp på den "underbara" britsen med benen i vädret och sedan var det dags. Fick något smärtstillande i armen samt lokalbedövning i de nedre regionerna. Därefter punkterades de äggblåsor som fanns och äggblåsevätskan sögs ut för att gå vidare till laboratoriet för att se om där blivit något bra ägg. Detta gick bra och jag kände inte någon smärta överhuvudtaget. Gissningsvis väldigt bra droger, då jag knappt minns någonting av ingreppet. Positivt i en bemärkelse då jag slapp ha ont men samtidigt lite tråkigt då jag inte heller kunde följa på tv-skärmen som fanns i salen vad som hände, samt att jag inte uppfattade något av det de berättade om vad som skedde. Men, men. Hade T med mig därinne som uppdaterade mig i efterhand.
Efter detta blev jag eskorterad tillbaka till vårt rum och fick bädda ner mig ett tag och sova ruset av mig! :-)Vid uppvaknandet senare fixade T lite fika till mig, inte så mycket men det smakade fantastiskt gott. Var vrålhungrig då jag varit fastande sedan igårkväll.Senare kom sköterskan in och meddelade att de fått ut 4 ägg som såg fina ut samt att de andra miljoner liven som T fixat till såg också bra ut. Vi fick en tid för insättning till nu på onsdag och skulle det vara så att det inte blir något bra embryo att sätta in skulle de ringa oss innan så vi slapp åka ner. Måtte inte telefonen ringa nu på två dygn... Inte från 040 riktnummer iallafall...
Fick två tabletter med mig hem som skulle tas mot infektion, doxyferm eller något tror jag de hette, och information att jag skulle ta en spruta med ovitrelle till när jag kom hem, dock bara halva dosen... Spelade mindre roll eftersom jag ändå var tvungen att sticka mig. Trodde jag var färdig med de här sprutorna?! Men tog den direkt när jag kom innanför för dörren och ruset fortfarande satt i, så det gick lätt som en plätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar