Varje hjärta har en hemlighet...

Hemma bra men borta bäst...

2011-04-16T17:39:00.005+02:00

Hej igen. Hoppas ni kommer ihåg mig, det var ungefär hundra år sedan jag skrev sist... Jag är kass jag vet... Men har vart en hel del funderande sista tiden och ungefär samtidigt med mitt senaste inlägg beslutade vi oss för att vårt nästa och eventuellt sista försök kommer bli först i höst. Fram tills dess ska vi bara försöka vara och leva det liv som vi en gång gjorde innan det här med IVF drog igång. Inte helt enkelt, men har faktiskt lyckats koppla bort en hel del med graviditeter och barnlängtan på sistone och därför har jag inte velat riskera något med mitt välmående genom den här bloggen. Missförstå mig inte, den har och är även fortfarande ett bra stöd för mig och jag har kikat in lite då och då för att se hur det står till med er, men inte i samma utsträckning nu som tidigare. Jag vill försöka att bara vara "Åsa" helt enkelt och kämpar på med det tills det är dags att gå in i nästa försök med nya friska krafter.

Som ett steg på vägen har vi nu flytt landet igen och njuter ordentligt av ännu en efterlängtad semester. Sitter nu på en balkong med datorn och ett glas vitt bredvid, solen håller på att gå ner men det är trots det 20 grader varmt. Är på Cypern och vi har haft kanonväder hela veckan och livet leker. Tyvärr är det dags att åka hem på måndag igen och det är inget som någon av oss ser framemot. Det är på sådana här platser som man lätt kan glömma alla bekymmer på hemmaplan och lutar åt att vi planerar in ytterligare en resa när vi kommer hem så man har något att se fram emot också. Hemma bra men borta bäst...

Så kommer mest troligt bara att bli sporadiska inlägg här framöver tills det är dags igen men jag lämnar inte och kommer fortsätta att följa er även om det blir lite i det tysta.

Något som jag dock är väldigt ledsen över är att jag inte kan komma med på bloggträffen i maj. :-( Hade så gärna kommit upp och träffat er underbara vänner igen men jobb ställer till det då jag är tvungen att åka till moderföretaget i Tyskland på ett event vi har där precis samma helg. Taskig timing men tyvärr inget att göra något åt. Men jag ser framemot att läsa om det och jag hoppas många har anmält sig för det är så bra och trevligt att träffa dessa underbara människor i samma situation som en själv. Ni som funderar, anmäl er direkt! Lovar att ni inte kommer bli besvikna.

Så kära kompisar, tack för denna gången. Dags att ta en promenad på stranden och bara vara, med ett stort leende på läpparna och ro i sinnet.

Stora kramar!

Mamma?

2011-02-20T10:49:00.006+01:00

Var ju som sagt hemifrån under eftermiddagen igår och sambon fick klara sig själv. Igår kväll hittade jag spår i soporna från hans förehavande och jag sken upp som en sol!

Har han läst mitt tidigare inlägg, eller kanske kommit på tanken själv?

Det är viktigt att man är överens och samarbetar så nu ska jag se om här finns ett barn någonstans i lägenheten! ;-)

After bloggdate

2011-02-19T17:54:00.006+01:00

Så vart man hemma från en underbar eftermiddag i bloggarnas tecken! Första gången på länge som jag kännt mig inspirerad att göra något, och nu efteråt kan säga att det var fantastiskt trevligt från början till slut. I detta sällskap känner man sig alltid hemma, kan prata om allt och behöver aldrig må dåligt över något. Som det ska fungera, men inte alltid gör i verkligheten.

Vi var fem tjejer på plats idag, jagvilljagkan, Jenny, Joanna, fertilychallenged och så jag. Bildbevis får ni nog se på Joannas sida, tog några kort själv men visade sig att jag inte var så duktig på det heller...

En bra dag att pricka av i kalendern alltså och hoppas att det snart är dags igen då sådana här stunder gör under för välmåendet!

Tack tjejer!

Bloggdate

2011-02-18T21:35:00.004+01:00

Lite sent kanske men om någon är intresserad av bloggdate klockan 13.00 i Helsingborgstrakten imorgon lördag är ni givetvis hjärtligt välkomna. Isåfall bara skicka mig ett mail eller lägg en kommentar här senast 12.00 så kan jag guida er vidare!

Som sagt lite sent påkommet men detta bestämdes först igår. Härligt med spontana infall, tack Jenny!

Äntligen helg igen

2011-02-18T19:20:00.005+01:00

Äntligen fredag! Och skönt nog börjar det ordna upp sig på jobb också. För nu har jag inte bara fått en ny kollega utan det togs in två på en gång! Underbart, skall de bara läras upp också sedan kan jag nog äntligen andas ut lite och gå ner till att jobba 8 timmar om dagen igen! Då ska det bloggas igen med lite tätare intervaller! :-)

Imorgon blir en spännande dag då det är dags för en liten hastigt bestämd bloggträff under eftermiddagen! Ska bli så kul att tjata i verkligheten med några goda vänner härifrån bloggvärlden som kommer ner/upp/västerut till mina trakter!

Nej, roligare än så blir det inte idag för nu är det dags att uppdatera sig på lite bloggar innan det är dags att nanna kudden!

Trevlig helg!

Hur man blir med barn!

2011-02-11T17:38:00.006+01:00

Lite tips på vägen som förhoppningsvis kanske kan vara till någon hjälp!

1. Idka samlag med den önskade fadern/modern.
Slutsats: Fungerar inte. Använd endast denna metod för avslappning, njutning och nöjes skull eller eventuellt för att ersätta ett friskis och svettis-pass.

2. IVF/provrörsbefruktning eller liknande.
Slutsats: Inga bra erfarenheter här heller. Dock ett plus att man får bli hög en sväng på landstingets bekostnad, vilket är en underbar känsla. Tyvärr tar de dock skyhögt betalt för detta rus efter någon gång och då är det inte värt det längre.

3. Adoption.
Slutsats: Inte testat mer än ett antal erbjudande till vänner och bekanta som nyss fått barn, men ingen var intresserad att lämna ifrån sig sitt barn märkligt nog.
Misstänker att detta kräver nog en bra ekonomi och en stenhårt psyke för att reda ut alla turer innan du får ditt älskade barn.

4. Gå på bloggträff.
Slutsats: Kunde gått riktigt bra när jag testade detta i somras! Hade hur enkelt som helst kunnat smita iväg med en Elvin, Maja eller en Molly då deras föräldrar litade fullt ut på oss andra. Dock en nackdel, hade nog blivit rätt snabbt upptäckt här igenom bloggvärlden så detta alternativ försvinner också.

5. Bli gudmor/gudfar och se till att barnets riktiga föräldrar "försvinner".
Slutsats: Lite drastiskt, håller med. Men måste hålla sinnet öppet för alla alternativ!
Detta kan dock bli lite jobbigt om man till på köpet råkar vara god vän med föräldrarna. Behöver ju inte ta kål på dem, men kostar rätt mycket med mat och sådant om man skall hålla dem inlåsta i källaren ett längre tag. Krävs också att man är rätt desperat. Det är jag inte. Ännu...

6. Espresso house.
Slutsats: Påtala för en latte-mamma att hennes smink har runnit, och att du kan hjälpa henne med att passa barnet medans hon går på toaletten och rättar till det.
Kan funka! Kanske tar kompledigt en förmiddag nästa vecka och testar detta.

7. Ta jobb på dagis.
Slutsats: Som med de flesta andra arbeten bör man kanske få fördelar här med och få plocka med sig "produkter" hem till en rabatterad summa?

Lite alternativ för alla oss som kämpar. Har jag glömt något så kom gärna med förslag! :-)
Trevlig helg på er!

Främlingsfientlig

2011-02-06T16:45:00.004+01:00

Jag har som sagt varit ifrån kontoret nu en månads tid och jobbat större delen ute på lagret istället och har konstaterat något. Jag har tidigare hört detta under en ansiktsbehandling för några år sedan, men ägnade det inte så mycket mer tanke sedan.

Har haft en del mindre problem med finnar som dyker upp utan anledning. Gör de väl iofs alltid, men kan köpa läget vid mens och ägglossning då hormonbalansen förändras något i kroppen, samt när man syndat för mycket med maten.
Iallafall under januari månad lös de där utländska besökarna totalt med sin frånvaro?! Tant tänkte till och konstaterade faktum. Japp, den där förbenade dataskärmen som man normalt sitter framför 8 timmar om dagen utstrålar allt ännat än glädje... Torkar alltså ut huden så den får producera ännu mer fett eller nåt som täpper igen porerna och finnarna är ett faktum.
Har som sagt hört detta tidigare men brydde mig väl inte så mycket då, men nu har jag fått det bekräftat och är övertygad om att det verkligen är så.

Så imorgon är det då alltså jag som kommer bege mig ner till parfymeributiken för att investera i en ny dagkräm med ordentlig solskyddsfaktor i.

När stormen lämnat farstun står orkanen på gården...

2011-02-06T13:01:00.007+01:00

Så vart det den här följetongen med jobbet...
Som jag skrev tidigare har jag en kollega som var pappaledig hela januari vilket innebar att jag blev ansvarig för lagret denna tiden och packa alla beställningar till våra kunder. Fine, inget konstigt med det, trivdes rätt bra med att göra lite fysiskt arbete för en gångs skull. Det stora problemet var att jag skulle hinna med större delen av mitt ordinarie arbete inne på kontoret också som mina kolleger inte hade möjlighet att hjälpa mig med.
Det gick, eftersom jag visste att det var enbart januari ut men slutade med en väldigt slitsam månad och totalt 52 övertidstimmar...

Sliten som f-n men dags för februari och jag är inställd på att jobba ifatt mitt gamla sedan blir det i princip halvtidsjobb ett tag framöver istället. Vad händer?
En kollega hemma i 3 dagar pga vård av sjukt barn och lagerkillen insjuknar också några dagar. Suck... Till på köpet var det sista dagen för ytterligare en kollega i torsdags som nu ska åka till Nya Zeeland några månader.
(Tilläggas skall att vi bara är 7 anställda totalt och ett företag som slår omsättningsrekord i princip varje månad...)
Japp, roligt nästan jämnt. Men nu ser jag framemot nästa vecka där jag kanske kan lyckas att gå tidigare några dagar och få tid till lite annat förutom att jobba och sova! Hoppas, hoppas då tant ser ut att ha åldrats 10 år under denna tiden. :-S

Vi har förresten annonserat efter en ny kollega, en kundtjänstmedarbetare. Hade annons i tidningen vid ett tillfälle där ansökningstiden var 1 vecka och förutom den låg det väl ute på arbetsförmedlingen ca 3 veckor fattade jag det som.
Hur många ansökningar som kom in? 370 st!! Skönt nog är det inte mitt ansvar att plöja igenom dem efter ett guldkorn iallafall, alltid nåt! :-)

Tankar om framtiden

2011-01-23T13:16:00.003+01:00

Lite sliten idag. Var hos min älskade bror och fru igår på födelsekalas för deras yngsta son. Var mycket trevligt, men dock väldigt känslosamt i slutet av kvällen (läs morgonen... kom hem fem i morse...)
Har inte varit något bra tillfälle innan men nu var det dags att öppna sig om vår situation för dem. Var en del tårar och mycket värme som mötte oss och peppande, intressanta historier med slutklämmen att man aldrig ska ge upp!
Var skönt att äntligen öppna sig för dem då de är i princip de sista i vår närmaste krets som inte vetat om det och även nu i framtiden ha med sig deras stöd.

Iallafall till våra egna tankar om framtiden. Vi bestämde oss redan i höstas innan min paus här på bloggen att vi skulle ge det ett försök till och det var först tanken att köra det nu i februari. Pratade med kliniken och har även fått p-piller utskrivet som ska ätas i minst tre månader utan uppehåll innan det är dags för att försöka få lite bukt med endometriosen.
Jag har inte börjat med dem än då vi kom på nya tankar nu kring juletid. Vi, eller framförallt jag känner mig inte redo att köra ett försök nu. Framförallt är jag inte redo psykiskt för ett eventuellt misslyckande och det måste man tyvärr ta med i beräkningarna att man skall klara av för att inte resten av livet går i kras om detta inträffar.
Så nu gäller följande att vi skall samla kraft och försöka njuta av livet ett tag. Komma ner i varv, bli lite tränad kanske och allmänt känna sig bekväm med alla viktiga bitar i livet. (Jobb, hem, fritid och vår kärlek till varandra.)
Så preliminärt blir nästa försök längre fram i vår eller kanske till hösten. Vi tar det helt enkelt som det kommer och när det känns rätt så kör vi!

Om detta försök slutar i ännu ett misslyckande är vi inte säkra på hur vi går vidare där efter. Vi har sagt så långt att det är dags att börja förbereda insidan på att det kanske blir ett liv utan barn för vår del, men inget definitivt beslut att det är stopp där utan vi kommer ta det som det kommer även där och se vad som blir mest rätt för oss.

19 januari 2011

2011-01-23T13:11:00.002+01:00

Sambon har blivit morbror för tredje gången. Stort grattis L & J till ert underverk, en tös som heter Mira!

Award

2011-01-17T18:35:00.002+01:00

Jag har fått en award nu i min frånvaro av söta Lila! Tack så mycket vännen!

Uppdraget med denna är att svara på några frågor och sedan skicka den vidare till 7 andra bloggare. Eftersom jag verkar vara sist ut har jag nog inte så många att skicka den till, men är det någon som inte erhållit denna, ta tacksamt emot!

Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står där?
- Så vad är ditt beslut? (Freja - Sagan om Valhalla)

Vad var det senaste du såg på TV?
- En riktig pudding till argentinare i VM-matchen i handboll mellan Slovakien-Argentina! Hur matchen slutade? Ingen aning...

Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
- En sambo som skäller på TV:n...

När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
- På väg hem från jobb, gick inom ICA och shoppade lite kvällsmat.

Vad har du på dig?
- En handduk... Nyutkommen från duschen.

Vilken var den senaste filmen du såg?
- Orphan. Brukar inte vara så glad för rysare, men denna är klart att rekommendera med en intressant tvist i slutet. Titta inte på den om ni står inför en adoption bara... ;-)

Skulle du överväga att flytta utomlands?
- Definitivt! Om det är till något varmt land. Jag och sambon har redan planerat detta inför pensionen. :-)

Back in da business

2011-01-16T19:20:00.005+01:00

Kära, kära vänner. Är det någon på sistone som berättat hur underbara ni är?

Ingen nyhet att jag vart borta härifrån ett tag, men trots det vilken enorm omtanke ni visat! Fått både mail, sms, på facebook och även här på bloggen underbara meddelande där ni undrar hur det är med mig. Alltså ni, jag är så tårögd nu av denna värmen ni visat, fantastiska människor!
Tyvärr har jag inte varit helt underbar tillbaka på att svara på vissa mail, men det kommer nu i dagarna, jag lovar.

Iallafall nu känner jag att det är dags att återgå till bloggandet igen. Dock är det fortfarande en hel del övertid på jobb, då en kollega är pappaledig nu januari ut så kanske inte blir så många inlägg förrän han är tillbaka och jag får lite lediga kvällar igen...

Varför har jag då varit frånvarande nu i ca två månader? Det blev för mycket är det enkla svaret. Efter att vi avlivat vår älskade misse kom allt ifatt mig. Senaste misslyckandet med IVF i höstas som vi trodde så mycket på, katten givetvis, all övertid och press på jobb pga min kollega/kontorschef som blev sjuk i maj samt diverse andra saker som känns som bagateller i sammanhanget men blev stort när allt samlades. Kan väl säga att jag mentalt gick in i väggen. Mådde väldigt dåligt psykiskt och rasade i vikt då jag tappade aptiten fullständigt, vilket också påverkade välmåendet. Kände att jag fick stryka en hel del "måsten" även roliga sådana som bloggandet för att komma på banan igen. Jag har jobbat på som vanligt trots stressen, men har trots allt varit skönt då jag slapp "tänka" under denna tiden. Det var som värst när jag hade för mycket tid att bara fundera helt enkelt.
Nu känns det helt ok igen tycker jag. Nog tack vare att jag var lite förståndig och besökte tant doktorn innan jag rasat fullt ner i avgrunden och fick den hjälp jag önskade.
Samt att vi även var iväg i Egypten i början av december gjorde också gott, var väl i samband med den som allt börja vända åt rätt håll igen. En underbar vecka med fint väder och vi gjorde absolut ingenting som inte var avkopplande. Badade tom i havet och blev nafsad i tån av en haj! Kan ha varit en guppy också för den var i den storleken, men känns lite mer macho att säga att det var en haj! Iallafall ett hajyngel... Kanske tom en hajspermie då...

Stora kramar kära vänner, blir inte lika lång paus denna gången. Våra planer om framtiden kommer i mitt nästa inlägg.
Snart är jag tillbaks på era sidor också med kommentarer. Ska dock tilläggas att jag följt era resor rätt flitigt trots allt och fått läsa en hel del både underbara och sorgliga saker på vägen. Nu ska jag försöka vara där för er igen som ni alltid är för mig!

Och förresten... Äntligen är 2010 slut! Nu är det vårt år! Igen... ;-)

Tack för denna tiden

2010-11-23T17:58:00.017+01:00

Vår lilla tös har nu flyttat ifrån oss.

I fredags for hon till katthimlen och mattes hjärta krossades om möjligt ännu mer. Först nu börjar jag bli människa igen men det är så tomt, så tomt. Vi har ytterligare en förvirrad misse här hemma som börjar inse att här är något som saknas och det gör också ont att se.
När hon somnade ifrån oss låg hon i min famn och jag ville bara inte släppa henne. Det är denna katten som varit mitt största stöd varje gång jag varit ledsen. Då har hon krupit upp i min famn och bara varit nära, precis det man behövt. Inga ord men bara varit där när man som bäst behövt.

Har bokat en plats på den lokala djurkyrkogården så där kommer hon få en plats här på jorden som vi kan gå till och hedra hennes minne när vi känner för det.
Men nu finns hon inte längre på jorden. Hon har blivit en randig ängel som vilar i himmelen och vakar över oss. Kanske jagar någon molnråtta då och då och umgås med sina nya vänner. Samt som en vän skrev till mig på facebook som tröst: "det finns leverpastej i himmelen också".

Tack för denna tiden min älskade hårboll!

CHIVAS REGAL 1997-2010

Domen...

2010-11-15T21:27:00.009+01:00

... kom idag.

Var på återbesök hos veterinären idag och vart väldigt tufft och tårfyllt. Kattstackaren har blivit sämre vilket vi iofs räknat ut. Från att för tre veckor sedan vägt så lite som 2,8 kg hade hon nu gått ner ännu mer till 2,3 kg, inget bra tecken alls. Antibiotikan har alltså inte haft någon effekt och hon blir bara svagare och svagare. Där är misstankar om att hon har en tumör vid levern men inget som är eller kommer bli bekräftat. Om det nu är så, är hon ändå alldeles för svag för att klara av en narkos.
Så hemska faktum är att hon nu kommer flytta ifrån oss till katthimlen. Kommer ske inom den närmsta tiden vi skall bara bestämma när och återkomma. Hon fick en kortisonspruta på plats för att må så bra som möjligt de sista dagarna samt att vi även fick med tabletter med samma effekt som skall tas from onsdag.
Inse ironin när när jag tyckte mig känna igen namnet på tabletterna men kunde inte komma på från var. Sedan klarnade det. Katten har fått prednisolon den sista tiden... Inget som vart aktuellt för min del att använda men dock i den värsta stunden på länge skall jag även bli påmind om barnlösheten...

Detta gör så ont och mina tårar bara rinner nu medans jag skriver. För många är det bara en katt, men ni som själv har eller har haft ett djur som stått er närma förstår nog hur jag känner.
Min älskade Chivas som jag haft i snart 14 år, och vare sig man vill eller inte är/har det varit ett bra substitut emellanåt.
Har samtidigt farhågor hur Chessie, vår andra mycket sällskapssjuka katt på 12 år, ska reagera och klara sig nu när kompisen försvinner. Men ett elände i taget...

Kram på er och tack för att ni finns.

Den onda cirkeln

2010-11-10T12:28:00.001+01:00

Jag mår inte så bra just nu, därav min frånvaro i bloggvärlden. Stressen på jobb på senaste tiden har tagit ut sin rätt, och även nu när det är en lite lugnare period känner jag mig väldigt stressad även utanför jobb. Jag kämpar på med tankarna och har känts vid något tillfälle som jag är närma en depression men skönt nog inte fallit dit än vilket jag försöker göra allt för att undvika nu.
För att öka stressen ytterligare åkte jag på maginfluensa i söndags och har varit utslagen både måndag och tisdag. Idag mår jag bättre men sitter hemma för att samla krafter inför morgondagen när vi får in nya anställda, något som blivit uppskjutet några dagar pga att jag varit sjuk. Det ligger på mitt bord att utbilda dessa så det är inte helt jobbfritt idag ändå. Chefen mailade över lite info till mig igår så nu sitter jag och sätter ihop manualer till dem för att underlätta upplärningen. Ska nämligen lyckas hinna med en veckas jobb på dessa återstående dagar av veckan också som jag nu missat pga att jag varit hemma. Suck, blir väl helgjobb ser det ut som.
Situationen kommer bli bättre nu när vi får fler kollegor och det är det faktum som håller mig ovanför vattenytan. Ska bara reda ut och bita ihop den närmsta tiden tills den dagen kommer då de kan sköta sig själv och hoppas att jag orkar med det fram tills dess. Där är inget att göra åt situationen just nu utan det stora problemet är på sätt och vis åtgärdat genom att vi får nya kollegor och mina uppgifter kommer minska till hälften mot hur det ser ut idag.

Så ser mitt liv ut just nu, inget roligt alls. Det som är det största problemet är att jag är stressad även utanför jobb över alla ”måsten” som nog egentligen inte är så viktiga som jag vill ha det till. Barnlösheten har även kommit ifatt igen i negativa tankar, samt att katten fortfarande är dålig. Så det är för många onda ting på en gång som går runt just nu.

Jag följer fortfarande era resor och läser era bloggar i princip varje dag men är inte så bra på att kommentera just nu så ni vet, men jag finns med er. Ska bara stressa ner och hitta tillbaka till mig själv så ska det bli ordning på detta också.

Ta hand om er! Stora kramar

Pilates

2010-11-04T20:44:00.002+01:00

Idag har tant varit på pilates.
Det var rätt tuff träning att starta med.
Tant kommer inte inte kunna röra sig imorgon...

Piller-nostalgi!

2010-10-31T20:28:00.005+01:00

Barndopet igår gick väl ok. Lyckades bita ihop och tänka på annat när prästen började prata om vilken underbar gåva det är med barn osv, osv... Visst hög det i hjärtat då och då men klarade mig igenom dagen rätt så hyggligt ändå tycker jag. Men förhoppningsvis dröjer det till nästa gång...

Iallafall nu är det nyheter på gång och förberedelserna har börjat inför vårt nästa försök!
Har funderat en del givetvis efter alla misslyckanden och har kommit fram till så långt att innan vi ger oss in på något nytt så ska jag försöka åtgärda det som åtgärdas kan, så man inte har något att skylla på gällande sin egen del i det hela. Jag är en person som alltid försöker hitta ett varför och en anledning till varför saker och ting blir som de blir vilket är väldigt frustrerande när man inte kan få någon anledning till varför vi inte lyckas.
Alltså jag ska komma igång och röra på den gamla försoffade kroppen så jag är i ok fysisk form. Jag ska komma ner i stressnivå på jobbet, vilket förhoppningsvis löser sig då det nu är klart att vi får tre nya som börjar om en vecka. Bara lära upp dem, sedan kan jag förhoppningsvis sitta och blogga hela dagarna på arbetet istället! :-)
Sist men inte minst så var det det här med endometriosen vilket jag nu förhoppningsvis fått en lösning på!

Funderade ett tag på det här med sprayning efter att ha fått en del tips här vid ett av mina tidigare inlägg att det skulle kunna vara vettigt i minst 3 månader inför ett försök. Aldrig något jag testat så var lite intresserad men insåg att detta skall göras två gånger om dagen vid ungefär samma tidpunkt, samt att det sedan kan komma en del biverkningar av denna behandling också. Då strök jag denna tanke! Dessa månader innan vi går igång igen vill jag även kunna slappna av och testa att leva det vanliga livet igen ihop med sambon utan någon tanke på barn-tillverkning. Det funkar inte när man behöver ställa klockan för att medicinera samt att man ev mår apa...

Kom då på en sak jag läst på en blogg ett bra tag tillbaka hos Jenny att hon gått på p-piller inför något försök. Hörde lite med henne sedan kontaktades kliniken och diskuterade med dem. Nu har jag fått hemskickat ett recept och jag startar med dem till nästa mens. Lite nostalgi faktiskt, var längesedan man knaprade p-piller!
Jag kommer äta dem utan upphåll för blödning fram tills det är dags att köra igång igen. Detta är en praktiskt sak till i detta förutom att slippa mensen så kan jag i princip bestämma på dagen när det är lämpligt att starta med sprutorna så det funkar med jobb och annat.
Detta känns riktigt bra och sköterskan sa vid andra tillfället vi pratades vid att det faktiskt är en del kliniker som använder sig av denna metoden och det skulle inte påverka något med äggtillverkningen. Eftersom det ändå är kört för oss att lyckas på egen hand är det bara en befrielse nu att slippa ha ont i några månader samtidigt som den befintliga endometriosen kommer lägga sig och ingen ny kommer skapas under denna perioden. Japp, värt ett försök tycker jag!

Tillökning trots allt

2010-10-28T19:08:00.004+02:00

Det är tillökning på g. Och det är planerat till det datum som jag hade på babytickern här på hemsidan vid vårt förra försök, nämligen i slutet av maj 2011. Som det kan bli!
Så det var väl någon mening med den trots allt och den var till någon nytta. Sorgset nog inte för oss dock, men det höll sig iallafall inom familjen.
För samtidigt som vi försökte bli gravida i ett labb i Malmö höll storebror och hans sambo på med vuxenlekar några mil därifrån, vilket gav ett överraskande besked.

Fick ett mail igår där ämnesraden löd: Till en blivande faster...

Först lite blandade känslor, sedan när jag läst det en gång till och han avslutar med ordet "magiskt" blev jag väldigt rörd och glad för deras skull. (Och min, ska ju bli faster iallafall!) Deras första barn och alla som känner att det är magiskt förtjänar så ett barn!

Så vill bara avsluta med SIMSALABIM!

Tuffa tider

2010-10-26T18:15:00.005+02:00

Usch, förra veckan var tuff och denna verkar tyvärr inte bli enklare...

Återigen är jobbet en stor del i detta. Jobbade i snitt 10-timmarsdagar hela förra och det lutar åt desamma även denna. Inte alltid roligt att jobba på ett företag som ökar omsättning och växer så det knakar varje månad...
Saken är den sedan min kollega blev sjukskriven i maj har jag ofrivilligt blivit ansvarig för hela kontoret och dess personal, något jag inte alls trivs med. Har kommit till insikt de senaste åren att jag enbart vill vara "anställd", göra mitt och kunna gå hem vid 16.30 och inte behöva bry sig mer förrän nästa dag. Så vill jag ha det, då jag nuförtiden värdesätter fritiden utanför jobbet allt mer än tidigare och har alltså inga ambitioner att klättra på den där karriärstegen.
Inser att det inte var något att välja på i denna situationen nu när det blev som det blev. Jag är nämligen den enda som sitter på alla kunskaper som krävs men trodde inte att kollegan skulle vara borta så länge. Senaste beskedet är att hon kommer tillbaka i februari/mars... Puh...
Men det är väl bara att bita i det där riktigt skitsura äpplet och hålla ut. Förhoppningsvis får vi tre nya anställda nästa månad om allt går som det ska så så får hålla tummarna för det.

Tufft nr 2 är att en av mina älskade kissemissar har blivit dålig. Grät många gånger förra veckan innan vi kom in till veterinären med henne, trodde nämligen att slutet hade kommit. Nu har hon problem med levern vilket gör att hon bla mår illa och kräker hela tiden. De öppnade en dörr att vi skall testa med antibiotika i två veckor samt ge henne piller mot illamåendet så blir det ett återbesök härefter. Farbror kattdoktorn tyckte inte vi skulle avliva innan detta då hon för övrigt verkade må hyggligt. Förhoppningsvis räcker det med ovanstående annars blir det tyvärr en enkel resa till katthimlen för henne och mitt hjärta går itu. Igen...

Tufft nr 3. Ett barndop som vi är bjudna till nu på lördag... Dels för att känslorna går igång igen och man blir påmind om det fina man inte har, samt att det är till ett av de få paren som jag tycker det är väldigt jobbigt att vistas runt sedan de fick barn. Ibland undrar jag nämligen om folk skaffar barn bara för att det ska vara så, samt har det som en slags accessoar? För vem skaffar annars barnflicka när barnet precis blivit två månader för att man bland annat skall få tid till att träna och handla? Blir mörkrädd, men jag kanske överreagerar..

Höstkänslor

2010-10-17T19:10:00.002+02:00

Dagen då jag mötte Felicia

2010-10-14T21:48:00.006+02:00

Idag har jag mött en fantastisk liten människa som gjorde mig helt varm inombords.

En kille i bekantskapskretsen kom in på jobb idag med sin dotter på 10 månader som jag inte träffat tidigare. Han skulle träffa chefen som också är en gemensam bekant. När karlarna stod och prata så satt denna lilla tös så snällt på golvet och bara tittade runt.
Jag stod i valet och kvalet om jag skulle utsätta mig för detta möte eller ej, då jag inte var helt säker på hur jag skulle reagera. Men jag valde helt klart rätt beslut visade det sig.

Jag gick fram och satt mig på huk framför henne då de andra ändå stod en bit ifrån så då kunde hon och jag mötas lite ensamma iallafall. Och vad händer?
Jag sa hej och först tittade hon på mig någon liten sekund, la till med ett leende och sedan kröp hon fram. När hon var ända framme vid mitt ben sträckte hon ut armarna och ville kramas. Redan där blev jag så rörd! Jag lyfte upp det lilla livet och hon tryckte sig emot mig så kärleksfullt. Glädjetårarna var närma men det klarade sig. Vi gick runt ett litet varv sedan var jag tyvärr tvungen att återgå till jobbet så tänkte släppa ner henne på golvet vid pappa igen. Men hon ville inte alls sätta sig! Jag satt på huk igen och hon ville bara stå kvar bredvid mig och höll balansen med sin lilla hand på mitt lår. Vilken kärlek! Och som jag skrev ovan, så var det första gången någonsin hon och jag träffades.

Japp, längtan kom tillbaka och idag har varit en underbar dag. Bara ler så fort jag tänker på vårt möte!
Senare insåg jag att vi förstod varandra och hon visste att jag behövde en kram i det läget. Felicia kom nämligen till världen efter mammas och pappas femte IVF-försök...

Sommar och sol!

2010-10-14T12:47:00.004+02:00

Japp! Nu är det klart!

Det kommer bli sol och värme i början av december om vi nu har vädergudarna på vår sida. Vi drar iallafall till Egypten då och valet föll på Hurghada och ett hotell som heter Sentido. Tack så mycket för alla era tips!

Ni e ju så duktiga!

2010-10-12T13:33:00.005+02:00

Jag skulle behöva lite hjälp av er! Igen, jag vet... Men det är bara för att ni är så bra på att hjälpa!

Saken är den att nu håller jag på att spendera ännu mer pengar och har tänkt att vi skall åka till Egypten eller nåt i december. Ska vara bra för insidan med lite sol har jag hört, och det påståendet kan man ju inte bara nonchalera! :-)
Vart åker man, Hurghada eller Sharm el Sheik? Eller kanske något annat trevligt i närheten? Tips mottages tacksamt. Kanske tom så att ni har något bra hotell att rekommendera?

Healad?

2010-10-10T19:09:00.008+02:00

Fortfarande tufft. Har fått en baksmälla denna gången efter misslyckandet, som inte infunnit sig någon gång tidigare. Efter besöket med läkaren kändes allt mycket bättre och vi fick svar på en del av våra funderingar. Sedan gick det någon vecka och jag känner mig som i en dvala igen.

Funderar mycket på framtiden. Har beslutat oss för att göra ytterligare ett försök som jag skrivit om innan, men när det blir av har vi inte bestämt ännu utan helt enkelt när allt känns rätt. Detta beslutet med ett försök till gjorde väl ändå att hoppet lever kvar till viss del att vi någon gång kommer bli föräldrar och det känns bra.
Samtidigt har mina funderingar och tankar om framtiden nu på sistone bestått rätt mycket av ett liv utan barn. Som om jag håller på att ställa in mig på att så kommer det bli. Vet inte om det är en försvarsmekanism eller jag bara är realistisk? Försöker jobba jättemycket med mina tankar så jag inte faller ner för djupt i mörkret för av erfarenhet är det svårt att ta sig tillbaka igen...
Jag vill nämligen inte tillåta mig själv att sluta leva bara för att vi ev inte kommer bli fler i vår familj och det är på just den punkten jag brottas lite med mig själv nu, då jag stannat upp med livet och gräver ner mig i mörka tankar allt för ofta. För visst kan man få ett bra liv fast en av ens stora drömmar inte går i upplevelse? Så är det ju faktiskt, eller iallafall något man blir tvungen att rätta sig efter och göra det bästa av situationen trots att det kommer bli väldigt tomt vid många tillfällen.

Jag vill kunna tänka positivt hela vägen och njuta av det vi har. Ett 14 år långt förhållande som bara blivit bättre med åren. Jag lever mitt liv med min absolut bästa vän som jag delar i princip allting med, vi är friska och har bra jobb som vi trivs med för det mesta.
Just genom detta måste vi väl kunna lyckas att skapa och fortsätta med ett bra liv trots om vi aldrig kommer få barn?
Visst är det så, det är ju bara för mig att välja hur jag ska se på saker och ting. Jag skriver ner dessa saker och ifrågasätter för att övertyga mig själv, lite kognitiv psykologi över det hela. Förhoppningsvis hjälper det.

Vet inte om dessa funderingar kommit upp extra mycket idag pga gårdagens äventyr. Jag var iväg på en större hälsomässa i grannstaden för att se om man kunde snappa upp lite tips för bättre välbefinnande. Stort tack förresten för era svar på mitt föregående inlägg angående kosttillskott, också en del att fundera på där!
Iallafall när jag ändå gick runt där och strosade bland en hel del logiskt och en hel del suspekta utställare gav jag mig fanken på att idag ska jag testa lite saker och själv bilda mig lite uppfattningar.
Började med en lite mildare variant och unnade mig själv en manikyr! Det gick bra och inga tvivel, det gör verkligen gott för välbefinnandet! :-)
Nästa test var hos en som höll på med kvantmedicin och som hade ett instrument med sig som heter NES. Kort och gott läser detta av kroppens energifält, alltså de som omgärdar ens kropp för att hitta störningar. Du la handen på en typ "datamus" i ca 20 sekunder så fick hon fram information om hur det står till i kroppen. Vissa bitar i resultat kan vara sant men även mumbojumbo, alltså ingen aning kändes för vagt. Samtidigt som vissa bitar blev alldeles mitt i prick, framförallt ett påstående om hur jag känner det som är väl dolt både inom mig och utåt sett...
Lite intressant, inte helt övertygad men de har tydligen ytterligare en mer avancerad apparat inom kvantmedicinen på sin klinik som jag ev kommer besöka.

Nästa test som jag var rätt så nervös inför var en sorts healing. Jisses, vad skulle jag vänta mig? På förhand trodde jag inte på detta och just därför var jag väldigt nervös om jag faktiskt skulle känna något... Men, som sagt inga förutfattade meningar förrän jag verkligen testat!
Det var... avkopplande.! Den jag var hos drog ut dåliga energier och detta skulle hjälpa mig att hitta tillbaka till mig själv, mitt riktiga jag, som kunde vara på gott och ont. :-S
Kan inte uttala mig så mycket vad jag egentligen tror om detta. Var som sagt väldigt avkopplande vilket var skönt och på så vis även gav någon effekt, men beror nog väldigt mycket på tjejen också som utförde det att hon var så rar och glad. Men vem vet, satt ju igång en del tankar som ni kan läsa här ovan.

Vågade mig inte på att prata med andevärlden eller bli spådd i tarotkort denna gång och skippade att läsa av auran och chakran men såg lite annat om homeopati och kinesiologi mm som skall surfas lite på. Får vi se var det blir av det, tycker det är intressant iallafall med alternativmedicin även om det finns mycket suspekta saker...

Oj, vilket långt inlägg detta blev... Förlåt om jag tröttat ut er!
Iallafall om det skulle bli ett längre uppehåll på bloggen här framöver kanske jag bara är iväg på en healing- eller reinkarnationsresa och ni kan nå mig via brevduva. Kan kanske befinna mig på en bergstopp i Tibet och umgås med Dalai Lama så chansa där i första hand. :-)

Nyfiken!

2010-10-04T18:58:00.008+02:00

Jag är så trött, så trött och vet inte hur jag skall hinna med allt som jag behöver göra här hemma... Kan bero en hel del på de 10-timmars arbetsdagar jag haft på sistone men givetvis är där andra orsaker också. Man får helt enkelt inte tiden att gå ihop alltid, framförallt inte när humöret är lite lägre. (läs nere på botten...)

Iallafall funderade lite när jag var på kongressen i helgen och kom på en fråga till er som ligger mig lite varmt om hjärtat. Har ni tagit några kosttillskott i samband med att ni lyckades bli gravida och isåfall vad? Eller givetvis också vid övriga tillfällen som gjort att ni mått så mycket bättre i allmänhet, vad har ni fått för resultat?

Jag äter själv dagligen och tror ärligt talat inte att jag orkat med de senaste året annars med jobb upp över öronen samt ett antal misslyckade IVF-försök på detta som tar både fysiskt och psykiskt. Men det baserar jag på tidigare erfarenheter i mitt liv innan jag började ta detta, hur jag hanterade och klarade av olika moment då. Kan också vara så att jag växt som människa och blivit starkare men tror ändå inte det är hela sanningen.
(Givetvis kommer också lite farhågor att det kanske är kosttillskotten som gjort att jag inte blivit gravid men känns väldigt långsiktigt att det skulle vara orsaken.)

Shoot! Berätta för mig, är väldigt nyfiken!

Jobba, jobba, jobba...

2010-10-01T21:19:00.003+02:00

Äntligen helg! Efterlängtat efter en lång arbetsvecka med mycket övertid. Trodde jag...

Imorgon vid 7.00 drar vi iväg till Jönköping för ett event lördag-söndag som iofs kan bli rätt roligt, men dock jobb... Och snart är det måndag igen...

Nej, usch vad dystert det blev nu. Får försöka se det som en rolig utflykt istället och samtidigt få rasta nya bilen lite ordentligt! Och om man kör hem i tid på söndag kanske jag hinner vila eftermiddag då också, underbart! :-)
Det jag också vill få sagt med detta är att jag har det lite hektiskt just nu men jag nonchalerar er inte. Börjar också komma tillbaka på banan lite nu efter senaste misslyckandet, inte alltför många deppiga gråtattacksstunder just nu. Tack för era fina kommentarer och bra tips, framförallt på förra inlägget. Har bestämt mig efter att ha läst för att nog ta en ordentlig kontroll på endometriosen också innan nästa försök.

Snart är jag back in bloggbuissness också och ska läsa igenom allt jag missat. (Än om jag faktiskt tjuvkikat in en del hos er på jobb, så jag har lite koll på läget fast jag inte kommenterat)
Och tack för Awarden som så många har tilldelat mig. Denna kommer också!

Trevlig helg!

Samtal med Dr Leif

2010-09-29T15:03:00.003+02:00

Besöket igår på kliniken gick över förväntan som sagt och jag känner mig betydligt mer tillfreds i själen och mycket nöjd med svaren vi fick. Återigen ett stort tack för alla tips om frågor jag kunde ta med mig, de kom väl till pass.

Vi träffade doktor Leif som jag egentligen inte haft så mycket att göra med tidigare, bara träffat på honom någon gång vid ET, men visade sig verkligen vara rätt man på rätt plats. Han svarade väldigt sakligt och sympatiskt på våra funderingar och jag känner att hoppet har återvänt något.
Tänker redovisa fråga för fråga här nedan och misstänker att detta kan bli ett maratoninlägg så ni är förberedda med fika och en termos kaffe eller nåt...
Detta är svaren som jag fick och som jag uppfattade det hela skall tilläggas. Reserverar mig för att jag tolkat något fel samt att det finns många skilda åsikter även här i IVF-världen vad som är vettigt och inte. Skall också nämna att dessa svar gäller givetvis vår situation, tex frågorna angående endometrios, vilket kan skilja mycket i symptom från person till person. Men förhoppningsvis är det kanske någon till här ute som kan få svar på någonting som ni funderat över därför väljer jag att dela med mig så exakt jag kan.

Hur ser det ut för oss egentligen, vad tror ni om våra chanser att någonsin lyckas bli gravida?
Här använder sig Öresundskliniken av olika parametrar som med plus och minus värde räknas ut till en specifik procentsats. De kan givetvis aldrig ge någon garanti för att vi kommer lyckas men de kan däremot råda oss till att inte fortsätta med IVF om de ser att äggen inte utvecklas rätt, dålig befruktning osv, men detta ser de isåfall oftast väldigt tidigt efter något försök.
I alla fall, de här parametrarna är bland annat hur många försök man gjort, vilken dosering som använts, ålder, antal ägg + befruktning, spermieprov, graviditetsfrekvens mm. I vårt fall visade det sig hur märkligt det än låter att det blivit bättre och bättre för varje försök och att det faktiskt ser rätt lovande ut.
En aspekt i detta var att efter gått igenom några försök så har man bland annat fått rätt i doseringen av Gonal-f, alltså hur många enheter som är bäst för att få optimalt resultat. Detta kan ju ta ett tag att få rätt på annars.

Kromosomanalys, något vi borde genomgå?
Detta görs först och främst på dem som har haft upprepade missfall, vilket inte gäller oss. Kunde också vara aktuellt om man har någon ärftlig sjukdom i släkten. Har vi inte heller, det vi känner till i alla fall.

Byte från Gonal-F till Menopur?
Angående påståendet att Menopur ger bättre kvalité på äggen höll han med om till viss del. Framförallt hade de sett förbättring hos dem som fått ut väldigt få ägg tidigare att det hade blivit bättre, alltså fler mogna ägg. Samtidigt tillade han att det generellt också brukar ge något färre ägg totalt samt att man oftast behöver ge något högre dos än tex med Gonal-f.
I vårt fall får vi redan ut en hel del mogna så han såg egentligen ingen anledning att ändra till det, men givetvis om vi kände för och ville testa det istället var där inga problem med detta.

Trombyl och prednisolon?
Detta behövde jag inte fråga om utan det tog han upp själv när jag undrade om det fanns något annat man kunde göra i behandlingen.
Rent vetenskapligt sa han att där inte är gjort tillräckligt med studier för att konstatera om något av detta verkligen hjälper till samtidigt som han var medveten om att det faktiskt gjort skillnad i vissa fall.
Angående kortisonpreparat var han dock inte så positiv inställd till då de faktiskt kan göra skada också, men trombyl eller barn-albyl kunde vi testa om vi kände för det för att ev öka blodgenomströmningen. De har alltså inga större invändningar mot sådana produkter eller alternativmedicin tex akupunktur som det är konstaterat att det definitivt inte kan skada ett ev foster. Men som sagt tex kortisonpreparat om man inte behöver det av någon annan naturlig anledning så var han inte så positiv till att sätta in det. Dock återigen ok om vi kände för det men inget han ville rekommendera.

Nedreglering/den långa metoden
Detta är aldrig något vi har kört utan det har enbart varit den korta i alla våra försök, dvs vi har börjat med sprutor direkt. Frågade angående detta då jag har endometrios och har läst att det kan förbättra förutsättningar då.
Detta är också något de tar beslut ifrån fall till fall om de anser att det behövs eller inte. I en del fall är det så att det ges till par som under tidigare försök fått fram en hel del omogna ägg. Jämförde det med typ en galopptävling där alla hästar står i ett bås innan startskottet går, istället för att starta som i trav där några börjar bakom. Detta blev då ungefär på samma vis för kvinnan, då alla ägg har samma utgångsläge om man nedreglerat innan och förhoppningsvis utvecklas i samma takt istället och därigenom kan man få fram fler mogna.
Angående endometriosen fick jag till svar att visst kan det hjälpa om man har svår endometrios som stör väldigt mycket, men det är som sagt väldigt olika från person till person och i mitt fall ansåg de inte att det behövdes nedreglering för jag svarat bra på hormonerna ändå.

Endometrios/dålig miljö i kroppen?
Här har jag alltid funderingar och man hör och läser nya saker hela tiden. Framförallt är det nog den första saken jag någonsin hörde om denna sjukdom att det skapar en dålig miljö i livmodern och därför har man svårt att bli gravid.
Detta var enligt honom inte helt sant utan de största problemen att bli gravid när du har endometrios är om det sitter runt äggstockarna.
Detta pga att enzymer eller något från endo-härdarna kan tränga in i äggstockarna och genom detta orsaka sämre kvalité på äggen. Det är framförallt genom den orsaken du kan ha svårigheter att bli gravid om du har endometrios, både på naturlig väg eller om du tar hjälp av IVF.
De har inte hittat att jag har någon endometrios runt äggstockarna utan det är mina äggledare som fått ta den stora smällen. Detta ser de rätt så tydligt vid bla äggplock då det oftast följer med lite av dessa härdar när de punkterar.

Långtidsodling
Som ni vet krävs det ett visst antal bra ägg på dag två för att kunna gå vidare med detta, vilket vi inte haft. De önskade fem stycken av likvärdig kvalité då det alltid är något som försvinner på vägen genom långtidsodling.
Rent statistiskt är tydligen graviditetsfrekvensen lika hög oavsett om du sätter tillbaka äggen på dag två eller dag fem. De var övertygade om att kvinnans livmoder är det bästa stället för ett embryo istället för i ett värmeskåp, men som sagt får vi någon gång fram fem likvärdiga är det ok att testa detta också.
Vi har funderat lite på detta och är lite sugna på att pröva om vi skulle få möjlighet någon gång, men samtidigt har vi också konstaterat om det nu skulle vara så mycket högre graviditetsfrekvens på detta så hade väl alla kliniker haft fem dagar som standard istället för två?? Så är ju inte fallet så där ligger nog någon sanning i det.

Sammanfattning
Är som sagt nöjd med svaren vi fick samtidigt som jag i efterhand kom på att jag missat att ställa några frågor, bla om TSH-värde. Men detta kan man alltid maila eller ringa om i ett senare skede.
Han pushade oss inte åt något håll vilket vi uppskattade utan samtalet avslutades med att han tyckte att vi skulle gå hem och fundera igenom allt ordentligt och sedan kontakta dem igen.
Vill vi genomgå fler försök är det som sagt bara att kontakta dem och vi kan köra igång i princip när vi känner för det, alltså inga väntetider skönt nog.
Spontant känner vi nu att det är värt att satsa på ett försök till, det är vi båda överens om. Sedan när det blir är inget vi spikar nu utan där är vissa bitar som skall falla på plats först, så det kan bli om en månad eller det kan bli först till våren.
Jag tror på orden som så många påtalat för mig innan att kroppen måste återhämta sig efter en sådan här behandling då det tar både fysiskt och psykiskt så det är första steget. Alltså kan vi egentligen stryka alternativet att vi är igång igen om en månad.
Jag skall känna mig lugn i sinnet så akupunkturen kommer jag nog ta upp igen, eller om man istället lägger de pengarna på och satsar på att besöka ett SPA ca en gång i veckan, är ju avkopplande och gör underverk för själen… Någon som testat det? ;-)
Jag skall också komma i form fysiskt så det blir ordentligt träningsläger här framöver då tant inte rört på sig ordentligt på ett år nu snart sedan vi började med IVF, samt att jag ska försöka äta lite nyttigare. Oavsett om detta ger resultat i form av en graviditet eller inte så kommer jag i alla fall må bättre och orka mer, så någon vinst blir det iallafall.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av en sak som han sa och poängterade som jag tyckte både var fint och viktigt. Mycket vettiga ord som jag vill höja honom ytterligare för.

- En dag för några år sedan kände ni att er kärlek var så stark att ni ville skaffa ett barn. Kom ihåg denna dag och varför ni valde att ta det steget. Kärleken till varandra är det viktigaste och det får man inte tappa bort på vägen, jag har tyvärr sett alldeles för många exempel på det.För är det så att ni inte lyckas bli gravida kan ni stå där om några år på samma punkt som ni började men att det kostat alldeles för mycket. Inte bara pengamässigt utan också att er kärlek till varandra har försvunnit och det kan jag garantera att det är det inte värt.

Bra besök

2010-09-28T20:54:00.004+02:00

Allt gick bra hos läkaren idag och jag känner att hoppet har återvänt något. Håller på med ett maratoninlägg nu med alla frågor och svar vi fått, så publiceras så snart jag är färdig...

Tack för alla tips om frågor, kom väl till pass! Jag återkommer med rapport!

STORT TACK!!

2010-09-24T17:00:00.004+02:00

Stort tack alla ni som bryr sig. Det värmer något enormt i ett brustet hjärta ska ni veta!

Det har varit några tunga dagar och vi vet ännu inte hur vi kommer gå vidare. Har ett besök inbokat på kliniken på tisdag där vi ska prata med läkaren hur de bedömer våra chanser att lyckas i framtiden samt förhoppningsvis få svar på några funderingar vi har. Efter detta tar vi vårt beslut.

Jag ville bara titta in nu och tacka er alla för stödet men kommer ta ytterligare en liten bloggpaus tills efter besöket med läkaren. För tillfället försöker jag bara nonchalera verkligheten och hålla huvudet ovanför vattenytan tills vi vet mer. Om det är någon som har något bra tips eller fråga som kan vara vettig att ställa till läkaren så tar jag tacksamt emot det, känner mig nämligen lite nollställd...

Stora kramar till er alla. Ni är fantastiska, glöm aldrig det!

Sunday, bloody sunday...

2010-09-19T09:22:00.005+02:00

Det är över. Igen… :-(

Klarade mig inte fram till testdag denna gången heller utan mensen kom med besked här nu i natt. Hade lite småblödningar igår eftermiddag/kväll men hoppades givetvis ändå in i det sista. Tyvärr känner man sin kropp alltför bra i detta läget...
Lärde mig förra gången att man alltid skall ta ett test ändå, och det innebar bara ytterligare ett otrevligt konstaterande, ett ilsket minus som stirrade på mig.

Det gör så ont just nu både fysiskt och psykiskt, och så många frågor som går runt. Varför går det inte? Kommer vi någonsin att lyckas? Hur går vi vidare? Kommer vi gå vidare, eller slutar det här? När är det dags att ge upp och ev inse fakta?
Förhoppningsvis kommer man hitta några svar här de närmsta dagarna men det känns ändå förtvivlat. Jag känner mig skyldig och skäms att berätta för mina närmaste, känner mig så förbannat misslyckad. Gör så ont att se sambon nere och föräldrarna ledsna över att det inte blir barnbarn denna gången heller. Jag vet ju i mitt realistiska tänkande att jag inte ska klandra mig själv, men ni som suttit i samma sits förstår nog ändå vad jag menar att dessa tankar kommer varken man vill eller ej i denna situationen.

Jag grät en liten skvätt igår, idag känner jag mig mest likgiltig och besviken. Man har varit här för många gånger... Men återigen en punkt där jag känner mig själv och det kommer komma inom den närmsta tiden, kanske redan ikväll, där jag bara bryter ihop och gråter. Det kommer, och det får komma.
Sedan får vi se hur lång tid det tar att resa sig och gå vidare denna gång. Men det får också ta den tid det tar, så är det bara men vidare måste man på ett eller annat vis.

Vill avsluta med ett enormt stort tack till alla er som finns där ute för oss och bryr sig. Ni är så fantastiskt fina människor och era kommentarer betyder oerhört mycket för mig. De värmer ett brustet hjärta när det gör som ondast och ger en hoppet åter samt styrkan att kämpa vidare.
Stora kramar, ni är guld värda!

Ruvardag 12

2010-09-18T10:20:00.004+02:00

Ingen bra start på dagen. Har en väldigt otäck bekant känsla i magen som att mensen skulle vara på gång. Dock inget synligt tecken än så får väl hålla fast i hoppet ett tag till.

Ruvardag 10

2010-09-16T20:48:00.004+02:00

Det blev tillökning redan idag och har precis kommit hem nu med vår nya skatt! Skönt att bli av med den andra otursförföljda bilen och bara hoppas att vi har bättre tur med denna. Skönt att slippa tänka på annat i några timmar och imorgon blir det att köra runt hela kvällen tror jag bestämt!

Dagarna börjar närma sig nu och jag mår inte så bra, är nervös som fan på ren svenska...
Ett intressant scenario som jag funderade över är att första ruvarveckan var jag riktigt rastlös och längtade så innerligt efter att testdagen skulle komma. Nu idag och de senaste dagarna hade jag gärna kunnat skjuta upp den minst tre veckor framåt... För första gången känns det bra att gå i sin bubbla och hoppas och inte veta varken eller. Men det är ju tyvärr oundvikligt och går ju inte att stoppa tiden.
Saken är den att skiter det sig kan det göra det närsom nu. För faktum är att jag faktiskt aldrig nått fram till testdag tidigare, mensen har alltid dykt upp innan.

Shaking like an asplöv, som man säger i utlandet... (Typ Stockholm och sådana ställen...) :-S

Vi ska få tillökning!

2010-09-16T13:54:00.003+02:00

Redan imorgon faktiskt! Det blev en blå Hyundai Tucson. Han är 432 cm lång och väger 1760 kg! Vilken lycka!

:-)

Ruvardag 9, mindre muntert och häftig känsla.

2010-09-15T21:04:00.010+02:00

Inte så skoj dag idag och inte igår heller. Humöret är riktigt illa och därigenom infinner sig lite tvivel ibland på detta försöket, vilket jag egentligen förbjudit mig själv att göra denna gången.
Men ni vet hur det är, förhoppningsvis en bättre dag imorgon igen. Får hoppas på det bästa om inte annat för mina kollegor, för idag har jag inte varit rolig att ha och göra med...

Jag skrev i något inlägg här för några dagar sedan att jag fått ett infall och det tänker jag nu dela med mig av vad det handlade om. Jag har nu lärt mig nämligen hur det känns att vara gravid! Eller iallafall att ha hcg i kroppen... Förra veckan kändes det annorlunda, inte som det brukar göra. Egentligen lite svårt att ta på men känslan var där iallafall att något var annorlunda. Så jag bestämde mig för att ta ett graviditetstest helt enkelt! Detta var så extremt långt innan testdag så var ju medveten om att resultatet i det läget inte var så trovärdigt, samt då inte spelade någon roll om det blev plus eller minus med tanke på tidpunkten. Men ja, det blev faktiskt ett plus! :-)

Härlig känsla för några sekunder sedan kom förnuftet fram. Vet om att ovitrellen kan ge utslag på graviditetstestet upp till tio dagar efter. Detta var fallet denna gång då resultatet av ytterligare ett test dagen efter då känslan försvunnit och så också plusset. :-(
(Tilläggas skall att denna känslan har varit där sedan direkt efter ET, så är definitivt ovitrellen som gav utslag som jag också tagit några extra sprutor av denna gången)

Var som sagt en härlig känsla ett tag som jag delade med mig av till en god vän och mös hela kvällen av tanken att kanske ändå! Men dagen efter var läget desamma igen som tidigare och den officiella testdagen kommer närmare med stormsteg och min nervositet med den.
Och kan svara redan på en ev fråga redan nu, nej, jag kommer inte testa igen nu förrän på rätt dag. Det är jag alldeles för nervös för nu.

Det som jag egentligen ville få fram med det här inlägget är att jag nu har konstaterat känslan av att ha hcg i kroppen, hur det känns när man väntar på världens bästa besked! Har vart med om det en gång tidigare och det var i mars när det slutade med utomkved. Hade ju fått mens och visste om att det redan var kört men fick ändå känslan att det var något som inte stämde, därav att jag tog ett test som visade plus.
Så nu vet jag skillnaden på hur det ska kännas mot bara "de vanliga" progesteron biverkningarna. Hoppas, hoppas att jag får känna det igen om en vecka! Hade vart kul tycker jag bestämt!

En dag för eftertanke

2010-09-13T17:51:00.003+02:00

Hade en del annat jag tänkt att dela med er idag men det får helt enkelt vänta några dagar. Det går inte att skriva om något annat som känns så oväsentligt i sammanhanget helt enkelt. Inte just nu iallafall, idag får vara en dag för eftertanke, se mitt senaste inlägg.

Tänker på dig kära Tonci...

Sorg och glädje

2010-09-13T17:32:00.003+02:00

Vilken dag...

Den började riktigt bra när jag snabbt i morse kikade in på Teas blogg och äntligen fick mötas av ett underbart, efterlängtat plus! Jättestort grattis, det är ni så värda och är så glad för er skull!

Samtidigt får Tea ursäkta men det var något annat som berörde mig mest idag. Började jobba idag igen efter en underbar veckas semester så har inte haft tid att titta på bloggar förrän jag kom hem nu i eftermiddag och vad möter en? Ni flesta har redan läst om detta elände och det är så fruktansvärt så jag finner inte ord. Har gråtit och gråtit och det gör så ont i mig. Stackars Tonci och hennes älskade man, detta förtjänar ingen. Fy fan, vad jag lider med dem. Tyckte vid något tillfälle att det var jobbigt att ruva men det är som bortblåst för tillfället, det finns de som har det betydligt värre...
Tror redan de flesta av er har varit inne och lämnat ett avtryck hos henne men om inte, gör gärna det nu när de som mest behöver det.

Jenny, Jenny!

2010-09-12T18:57:00.005+02:00

Vet inte om det bara är jag som har noterat att det vanligaste namnet här i vår bloggvärld i IVF-svängen verkar vara Jenny?
Förhoppningsvis bara en slump och inget statistiskt med namnet i sig för då har jag tråkiga besked att lämna två av mina närmsta vänner i verkliga livet som inte påbörjat tanken med barn än, nämligen Jennie och Jenny...

Samtidigt är där ju bra statistik på att lyckas också, har vi två bra Jenny som exempel till och förhoppningsvis en tredje på g här i dagarna, det känns kanonbra!
Samtidigt som jag måste visa min sorg för ytterligare en Jenny som tyvärr fick ett tråkigt besked här i dagarna, men det går garanterat nästa gång vännen!

Det enda jag har problem med är vid kommentarerna, vem som är vem, men ett mindre då det är lätt att kolla upp, men ack så förvirrande det blir ibland för en gammal hormonstinn ruvare som mig! :-)

Den sjunde dagen i tredje veckan!

2010-09-12T18:18:00.005+02:00

Känns bättre idag, men kan säkert ändras igen om några timmar! :-)

Idag har vi varit och tittat på en ny större utgift då det är dags för oss att byta bil. Vår nuvarande har bråkat och kostat alldeles för mycket i reperationer sedan vi köpte den för ca ett och ett halvt år sedan så den måste bytas nu innan det blir en ny smäll.
Kul på ett sätt med något nytt men samtidigt lite surt rent pengamässigt. Bilar skall bara fungera. Den vi tittade på idag kändes bra, så vi får se i veckan om vi blir med bil iallafall!

När vi väl kom hem sedan fick jag ett infall mitt i all hormonhysteri som visade sig vara mycket intressant! Mer om detta i ett senare inlägg.

Nu håller jag tummarna för Tea som har testdag imorgon! Nu är det så himla dags för oss att få se ett plus!

Ruvardag 6, Upp som en sol...

2010-09-11T09:14:00.004+02:00

... ner som en pannkaka.

Japp, humöret och positiviteten växlar friskt. Var på väldigt gott humör igår och trodde verkligen att allt skall gå vägen. Idag är jag mer låg och tvivlet börjar komma igen och idén med att testa dag för dag känns helt plötsligt inte lockande längre.

Kan vara att nästa vecka börjar närma sig vilken lär vara en ödesvecka. Vi har testdag först måndag den 20:e, men saken är den att tidigare har jag aldrig nått fram till testdag. Den förbenade mensen har alltid dykt upp innan så beskedet har kommit den vägen.

Mina tankar går också till er vänner som fått ett negativt besked de senaste dagarna. Fy fan vad jag lider med er. Denna gången var ju vår tur och änsålänge har jag inte läst ett enda plus på de jag följer, som satt igång ett försök nu efter sommaren. Gör så ont i mig och skulle verkligen vilja se ett plus på stickan hos någon nu så hoppet och tron på detta kommer åter.

Jag e sugen...

2010-09-10T14:54:00.008+02:00

...på att pröva ytterligare nyheter denna omgången!

Hittade in på en blogg i morse som jag inte läst tidigare vars författare fick bebis under 2009. Jag läste tyvärr inte så mycket på den just då så kan inte berätta så mycket mer om det var via ivf eller på naturlig väg, men iallafall till poängen!

Hittade en bild hon hade lagt upp på alla test hon hade gjort inför och det tyckte jag var lite spännande. Vet inte exakt vilken dag innan BIM som hon hade börjat men hade iallafall tagit ett test dagligen och följt utveckligen därefter. Från inget streck alls först, till ett klart och tydligt. Detta blir givetvis inte alls lika häftigt om det är blankt hela vägen, men går det vägen känns det som en rolig grej! Ska fundera någon dag och se om jag vågar och vill detta eller om jag skall hålla ut till testdagen.

OBS: Bilden nedan är från den blogg jag hittade och har inget med mitt försök just nu att göra.

Ruvardag 5

2010-09-10T08:47:00.004+02:00

Då var vi inne på den femte dagen och funderar över om där finns några symptom.

Mina bröst är ömma och har nog faktiskt ökat lite i storlek också! Jippie!! :-)
Har kännt av lite illamående emellanåt, men kan va vid situationer då jag också kännt mig hungrig. Väldigt lättirriterad. Har också fått en mindre invasion i nyllet från våra grannar i öst, finnarna, mindre roligt...

Allt ovanstående kan bero på en ev graviditet men också på progesteronet så lägger ingen större vikt vid det änsålänge. Men tids nog kommer jag få svar, ungefär bara 97 år kvar nu till testdag och hoppet lever!

Ikväll skall jag över till en av mina bästa vänner för att umgås och på plats kommer också några gamla tjejkompisar från förr vara. Vännen har koll på situationen och har lovat att täcka för mina lögner och blanda alkoholfritt till mig i köket när ingen annan ser, så ska nog gå bra den biten. Värre är samtalsämnena och jag gissar att ett av dem naturligtvis kommer handla om barn... Har inte bestämt mig än, tänkte känna av läget, men inte omöjligt att jag kommer vara rak och ärlig kring vissa bitar om det nu kommer upp. Dock inte alltför personligt, den läxan lärde jag mig i somras när jag berättade för en s k vän som iallafall höll tyst i en hel dag...

Är det mammas fel?

2010-09-09T08:50:00.006+02:00

Läste denna artikel i lokaltidningen idag, rätt intressant faktiskt och ligger säkert en hel del i det. Har en del vänner vars mammor rökte när de väntades och verkade ju faktiskt inte vara något konstigt med det vid graviditet i mina föräldrars generation. Slår kanske tillbaka nu ca 30 år senare tyvärr, då det känns som det är fler än någonsin som är ofrivilligt barnlösa.

Ruvardag 3, rastlös...

2010-09-08T20:23:00.004+02:00

Riktigt rastlös redan nu. Överväger faktiskt starkt att avbryta min semester och återgå till jobb redan imorgon för att få tänka på annat några timmar, för detta håller inte.

Men för tillfället har jag iallafall hittat en temporär sysselsättning. Har fått bra hjälp också av en mycket god vän som man kan prata med allt om utan att få några dumma frågor eller påstående tillbaka. Hon vet också vad det innebär att vara barnlös då stackaren fick livmodern bortopererad för ca 8 år sedan efter en akut inflammation.

Så för tillfället är jag och min ena älskade lilla tös Chivas igång med ett 1000-bitars pussel! (Hon blir däremot inte så älskad längre om det senare visar sig att det saknas någon bit...)

Minst 1 tvilling!

2010-09-07T21:28:00.004+02:00

Har konstaterat att blir jag gravid denna gång och det klarar sig nio månader så blir det minst en tvilling iallafall...
Alltså född i tvillingarnas stjärntecken! :-)

Har tänkt en del på det här med risken/chansen att det blir tvillingar vid en ev graviditet nu när jag fått två ägg tillbaka och har konstaterat att jag ser det mest som en risk faktiskt. Givetvis önskar jag betydligt hellre två barn än inget alls, inget att snacka om men största önskan just nu är faktiskt att bara ett av äggen tar sig. Detta har vi resonerat om och tänkt en del på innan och skulle det nu bli tvillingar är det helt ok, i annat fall hade vi inte chansat att sätta tillbaka 2 ägg men man har ju alltid en önskan.
Men det som skrämmer mig är att det känns som procentantalet ökar att det kan gå snett under själva graviditeten om båda nu skulle ta sig.
Vet att det är en hel del ruvare just nu som också fått tillbaka 2 ägg, hur känner ni inför tvillingar? Och ni som eventuellt läser som redan har haft en lyckad graviditet där två ägg sattes in oavsett om ett eller båda tog sig, hur kände ni?

Sedan är där en aspekt till som iofs kan vara lite långsökt, men ni vet hur tankarna drar iväg när man är i detta stadiet... Risken för enäggstvillingar ökar vid AHA som vi nu gjort på båda äggen så vad sägs om fyrlingar kanske? Två par enäggstvillingar som är tvåäggstvillingar med varandra... :-S

Leva ruvare :-S

2010-09-07T16:29:00.005+02:00

Det är många som lever rövare nu, förlåt ruvare! ;-)
Spännande att följa, inte lika spännande att vara inne i...

Dag 2 idag och jag njuter inte alls. Är hemma och har lite semester och ska bara ta det lugnt men det är frågan om det är på gott eller ont. Psyket jobbar på som bara den med om och men frågor och dessa kommer jag säkert ta upp här lite längre fram när jag inte kan uthärda dem längre.

Tänkte skriva lite mer om detta försöket som jag inte varit så utförlig om tidigare tycker jag pga extrem trötthet...
Vissa förändringar har skett även denna omgången och kan säkerligen tacka Joanna för det också. Hon har haft det lite jobbigt med vår tidigare gemensamma klinik att de inte föreslår nya moment att testa efter misslyckanden utan att hon får söka/blogga upp allt själv och komma med egna förslag. Mycket av detta har de senare genomfört vid hennes och sambons försök, och sedan har vi kommit ca en månad efter henne med våra försök och får fina nya förslag på moment som kan testas/ändras serverat som en räkmacka utan att behöva ta upp någonting! Så tack igen Joanna, jag fortsätter glida på ditt jobb. Jag ser dig som min konsult och du får skicka faktura sedan! :-)

Ovitrelle (ägglossningssprutan) fick jag ta en halv extra efter äggplocket i fredags samt även en halv extra efter insättningen igår. Detta har inte skett innan och det skall väl vara för att ge äggstockarna en extra skjuts på traven för att sätta igång den egna produktionen av graviditetshormoner. (Rätta mig gärna om jag har fel i detta, men det var så jag uppfattade det.)

2 st ägg gick tillbaka denna gång också och nu valde vi att göra AHA på dem båda. (Tunna skalet så att det förh blivande barnet lättare kan ta sig ur) Hade lite tveksamheter kring denna metod förra gången och då valde vi att göra det på endast ett av de två äggen som gick tillbaka, men nu blev det alltså på båda. Anledningen till det är att förra gången var faktiskt den enda gången i mitt liv som jag sett ett plus på stickan än om det faktiskt visade sig vara utomkved. Behöver inte vara AHA-ägget som orienterat sig fel till äggledaren den gången men något gjorde mig gravid iallafall och jag har valt att tro att det är AHA.

Testdagen är givetvis ljusår borta men ändå väldigt många dagar färre än de andra gångerna?!
Är satt till den 20:e, "endast" 14 dagar från ET.
Men var en fin dag tyckte jag. För för första gången i livet kanske jag också kommer få ett "barnbidrag" den 20:e....

Ruvardag 1

2010-09-06T19:01:00.003+02:00

Japp, jag blev med ägg idag! :-)

Känns bra, men har nog inte återhämtat mig riktigt från en sömnlös natt och en hypernervös morgon, är nämligen fortfarande rätt matt och slocknade direkt när jag kom hem i eftermiddags. Nu är jag iofs uppe, men fortfarande en slagen hjälte.

Allt gick iallafall bra idag och 2 st, skalade (AHA), 8-celliga toppägg är återförda till min livmoder, så är dubbelruvare åter igen. Nu börjar det jobbigaste i hela behandlingen, två veckors tortyrväntan tills man vet antingen eller...

Lite statistik för denna gången:
12 folliklar punkterades och 8 ägg togs ut. 6 st uppvisade ett dygn senare tecken på befruktning och ytterligare ett dygn därefter befanns 6 st ha delat på sig. 2 st återfördes idag och de "överblivna" äggen kasseras. Alltså inget till frysen nu heller.

Kram på er och tack för ert stöd!!

Dan före ET/DET-dan!

2010-09-05T18:21:00.005+02:00

Förhoppningsvis iallafall...

Nu börjar jag bli rätt nervös igen hur äggen mår och tar sig där nere i Malmö. Denna gången får de ytterligare en dag på sig att utvecklas jämfört med våra förra försök och det känns väl ok tycker jag. Det negativa är att det blir ytterligare en dags väntan också... Usch, bara nitton timmar kvar tills vi får svar nu, måtte de gå vägen att det blir något bra iallafall.

Status annars då efter äggplock? Sådär... Igår kändes det helt ok, lite småöm i magen och ont när jag kissade men det är som vanligt. Ingen alvedon eller panodil behövdes varken i fredags eller igår så det var skönt och smärtan då som sagt rätt obetydlig.
Men idag blev det värre av någon märklig anledning... Gick och handlade i förmiddags och när jag stod i affären fick jag så fruktansvärt ont. Var bara att masa sig hemåt så gott det gick med några stopp på vägen för att jag knappt kunde röra mig. Väl hemma blev det att bädda ner sig igen och lyckades somna ifrån smärtan i några timmar. Under eftermiddagen har jag dock varit uppe men är fortfarande rätt öm och har blivit betydligt mer svullen samt extremt trött.
En smäll man får ta gissar jag, är väl äggblåsorna som håller på att bli vätskefyllda igen eller nåt. Kollas ju upp imorgon iallafall om det är något att oroa sig för eller inte.

Dags att återvända till soffan med min ljudbok. Helt fast i den nu, (Hypnotisören, Lars Kepler) släpper knappt mp3:an. Riktigt bra änsålänge, hälften kvar dock så jag hoppas att de inte ställer till det och förstör helhetsintrycket med något idiotiskt slut...

Plockad och klar

2010-09-03T18:36:00.003+02:00

Nu är jag plockad och klar och allt gick bra denna gången också. Var givetvis lite smånervös innan. Har ju kännt i kroppen att det hänt saker men ändå haft en viss oro över om olika moment spelat in. Stressen med jobb och förkylningen som jag nämnt innan, men också om kroppen påverkats och återhämtat sig efter förra gången då det blev utomkved med operation som följd.

Men allt gick bra som sagt. Var på kliniken vid 8.00 i morse och fick en stesolidtablett med en gång. Blev lite yr i mössan av den direkt så det kändes avslappnande och skönt. Sedan kom sköterskan in och satt kanylen i armen vilket gick förvånansvärt lätt. Efter ett litet tag återvände sambon från sitt tuffa jobb och det var dags att gå in på operation. Upp i stolen och så sprutade de in någon underbar drog i armen och allt blev ytterligare lite dimmigt. Hann se så långt på tv-skärmen framför när de började med ett ultraljud att där faktiskt var befintliga äggblåsor, så därefter blev jag lugn och lutade mig mig tillbaka och slöt ögonen. Mer uppfattade jag inte tills jag blev avbruten i mitt sköna rus och det var dags att återvända till rummet för att vila upp sig lite. Gjorde alltså inte ett dugg ont denna gången heller då jag kände absolut ingenting, riktigt skönt.
Sedan störde sambon min sköna sömn då det var dags att fika lite med de traditionella skorporna och lite saft. Gick bra det med och hade ingen illamåendeskänsla. Strax därefter kom en sköterska in och meddelade resultatet och tiden då vi ska infinna oss på måndag.
Sedan var det på med kläderna och hoppa in i bilen för hemfärd. Somnade i bilen och hann väl vara vaken en halvtimme här hemma sedan har jag sovit till klockan 17.00! Lite trött tror jag nog... Nu är jag dock vaken och laddar inför Sverigematchen i fotboll som en bra avslutningen på dagen förhoppningsvis. Börjar kännas lite ömt i magen nu men av erfarenhet brukar det värsta komma dagen efter.

Stort tack för alla hejarop, hjälpte garanterat på traven! Nu väntar vi med spänning tills på måndag då en nio-månaders resa förhoppningsvis skall ta sin början på riktigt!
Stora kramar!

Och förresten resultatet kanske någon e nyfiken på, eller? Det blev 8 st ägg som gömde sig i ungefär 12 äggblåsor om karln räknade rätt, så känns helt ok!

Dan före plockare-dan!

2010-09-02T19:03:00.003+02:00

Nu e jag helt färdig... Både med sprutorna och rent kroppsligt.

Har vart en lite tuffare runda denna omgången men kanske inte så konstigt heller. Har kombinerat hormoner med förkylning och en hel del övertid på jobb så att jag känner mig rätt matt och svullen har sina naturliga orsaker. Men nu kära vänner har jag semester!
Underbart, är ledig en vecka nu och ska bara slappna av och ta det lugnt under första delen av ruvarperioden och absolut ingenting planerat. Så gott och så välbehövligt.

Äggplock imorgon bitti alltså och börjar bli lite, lite nervös. Hoppas på ett bra resultat med massa fina ägg. Har en kylklamp redo i frysen också som sambon ska få sitta på i bilen på väg ner till Malmö så spermiebehållaren inte blir för varm. Han vet inte om det än, men så gör väl era karlar inför ÄP, eller hur? Måste ju ställa upp för den goda saken! ;-)

Femte gången gillt nu, återkommer när drogerna lämnat kroppen!

Sprutdag 9

2010-08-30T21:08:00.003+02:00

Två dagar kvar med gonal-f och orgalutran. På onsdag är det dags för ovitrelle och att starta igång ägglossning inför plocket på fredag.

Status just nu då? Känns sådär... Vet inte om det är förkylningen som fortfarande bråkar då jag inte blivit kvitt denna ännu eller om det är stressen på jobb som är väldigt hög för tillfället. Tredje alternativet är att behandlingen börjar ge sig till känna nu, har ju trots allt rätt så hög dosering med 450 enheter så det bör väl hända en del där inne. Men mest troligt är det en kombination av alla tre ovanstående kan jag väl gissa.
Iallafall är jag väldigt trött. Känns som jag får feberattacker 2-3 gånger om dagen och emellanåt mår jag lite illa och givetvis rätt så rejält svullen om magen redan nu. I mitt fall är väl egentligen inte dessa symptom i sig som är det jobbiga, utan den psykiska aspekten att jag faktiskt inte vet vad det är som orsakar dem. Sån e jag, har lite svårt att hantera den biten och vill gärna ha ett svar på varför till allt. Det gör det betydligt enklare för mitt psyke.

En annan sak som rörde till det i skallen idag som jag inte kan komma på har inträffat i tidigare försök är ett mindre mysigt ämne. Känsliga läsare kan byta blogg ungefär nu.
Flytningar... Det har jag iofs haft varje gång efter att jag startat med gonal-f, lite av den slemmiga, segare varianten. Idag upptäckte jag dock en viss brun missfärgning i dessa i trosskyddet som jag inte varit med om tidigare i detta skede. Någon med liknande erfarenheter som kan lugna tant?
Hade vart rätt skönt nu i efterhand med den där extrakontrollen ändå som de skippade på kliniken denna gång. Den skulle ha inträffat som imorgon, nu är det fredag och äggplock som gäller. Hade glömt den där aspekten att man har en förmåga att bli rätt nojig över det mesta...

Fantastisk rubrik!

2010-08-28T23:11:00.008+02:00

Tror ni lokalblaskan kan återanvända denna rubriken som publicerades för någon dag sedan om lite sisådär 3-4 veckor? Om inte gör förhoppningsvis jag det här på bloggen istället!

Bil fan

2010-08-28T11:11:00.004+02:00

Vi är på g att byta bil eftersom vår nuvarande i princip har bråkat sedan vi köpte den och kostat alldeles för mycket pengar. Det är en rejält stor djungel det här med begagnade bilar och inte helt enkelt. Men vi börjar iallafall sortera bort ett antal modeller och märken och idag skall vi ut och titta på några st.

Men igår så bestämde sig vår nuvarande för att jävlas igen, förhoppningsvis en sista gång. När vi körde hem från Malmö smällde det till rejält på vindrutan av ett stenskott. Tänkte inte mer på det eftersom det inte såg ut att ha hänt något men när jag sedan begav mig från jobb igår kväll hade vi en ca 2 dm lång spricka i rutan... Jävla skit, då måste det också åtgärdas innan en försäljning. Tillägas att vi hade inne den för två veckor sedan och fixade allt annat skit, det sista med detta åbäket trodde vi... Japp, men har man inte nog med utgifter så får man väl några till. Lagen om all jävelskap eller nåt.

Nattsuddar

2010-08-28T04:06:00.002+02:00

Det är mitt i natten och jag sitter uppe, suck...
Vaknade helt hostig och igentäppt i kranen så tänker inte gå och lägga mig igen förrän detta har lossnat lite så jag får några timmar till sammanhängande sömn. Hatar att vara förkyld!

Funderade igår lite över hur fort denna rundan går egentligen. Har nu tagit sprutorna i 6 dagar och det återstår alltså bara 4 dagar med gonal-f och orgalutran sedan på onsdag är det dags för ägglossningsprutan. En kontroll gjord igår och nästa besök på kliniken är på fredag när det är dags för äggplock samt på måndagen därefter för ev insättning. Sen är den klar! Ingen sprayning denna gången heller så fram till äggplocket har jag haft en behandlingstid på 13 dagar detta ICSI-försök. Skiljer väl iofs inte jättemycket från föregående förutom att kontroll 2 är borttagen men känns ändå som denna gången gått i en rasande takt jämfört med de andra.
Tiden går fort när man väntar på något gott, eller något sånt...

2010-08-28T03:56:00.006+02:00

10 juli 2010

Ebba har kommit till världen! Stort grattis G & C.

Äggplock nästa

2010-08-27T19:46:00.004+02:00

Då var första och enda kontrollen avklarad för denna rundan! Japp, ni läste rätt. Normalt skulle jag dit om några dagar igen för kontroll 2 och se hur det tar sig och därefter få tid för äggplock.
Men så blev det inte!
Allt såg nämligen bra ut och det följer exakt samma mönster som tidigare gånger så han ansåg inte att vi behövde ta oss ner någon extra gång emellan för ny check. Idag höjer jag dosen till 450 och äggplock blir alltså om en vecka, nästa fredag.
En ny sak denna gång blir att det kommer göras lite mittimellantidsodling på äggen. Insättning kommer inte att ske förrän på måndagen den 6:e så det innebär att de får gro 3 dagar istället för två. Spännande, lite nyheter och ändring från sist iallafall!

Så det var skönt att vi slipper fara ner till Malmö en extragång och bra för psyket att förkylningen inte verkar påverka någonting med tillväxten!

Sprutdag 6, däppt i näsan...

2010-08-27T07:48:00.008+02:00

Usch, jag är störtförkyld. Igår var det helkass, idag känns det något bättre då febern verkar vara borta iallafall men ändå inget kul. Varför skall ett sådant störningsmoment inträffa mitt i ett försök? Det lugnar inte sinnet iallafall och man grubblar lite hur det påverkar, om det påverkar.
Tack så jättemycket för alla kureringstips, bara er värme hjälper mycket på vägen ska ni veta!

Ska ner till Malmö nu snart för första kontrollen och se hur det tar sig där nere, förhoppningsvis får jag ett besked som lugnar mig något. Det viktigaste är väl trots allt att jag inte har feber och är sjuk till insättningen för det har jag förstått inte ska vara så bra miljö för små ägg.
Men får ju hålla tummarna trots sådana här vägbulor på resan. Kanske blir det en snorvalp av detta?!

Har också roat mig med lite statistik häromdagen hur våra tidigare försök sett ut. Vill fylla i sista raden också, sedan får det vara nog tycker jag.

Smittspridare

2010-08-24T13:33:00.004+02:00

Och vad hände idag då? Någon elak kollega har smittat mig och jag har en förkylning på g. Känns inte alls trevligt, ont i halsen och febern börjar smyga sig på. Inte roligt mitt i ett försök, enda trösten är att det är rätt tidigt ännu, bara dag 3 så det skall förhoppningsvis inte påverka alltför mycket. Bara hålla tummarna på att det inte blir något långvarigt det här för då kommer det nog göra mig rätt så nerstämd i sinnet också.
Har redan gått igenom ett försök där jag var rejält krasslig runt äggplocket och det var ingen höjdare samt att det inte blev så bra resultat den gången heller.
Så dags för mig att krypa till kojs nu och förhoppningsvis vakna upp som en friskare människa.

Sprutdag 2

2010-08-23T20:15:00.005+02:00

Så var man på det igen!

Igår var det dags för första sprutan för denna omgången. Det gick sådär... Själva sprutandet gick väl bra, problemet var bara att jag gick och la mig i princip direkt när vi var hemma från Stockholm och missade totalt det viktigaste som hände denna dag. Efter ett kapitel in i ljudboken som jag somnar till varje kväll bara slog det mig att jag glömt och det var bara att pallra sig upp igen och leta fram verktygen från grönsakslådan i kylen.
Försökte först kalla på sambon och be han komma med allt så jag kunde lösa det utan att behöva stiga upp från sängen men han är numera halvdöv och totalt lomhörd på allt vad kvinnoröster heter, så det var lönlöst... En helkväll i lördags med oss tjattrande tjejer satt sina spår, hoppas bara att han förhoppningsvis kommer höra mig någon gång i framtiden igen men är rädd för att han kommer uttnyttja detta "handikapp" ett bra tag framöver när han tycker jag är alltför tradig...

Det var ju så att han fick följa med på bloggträffen i Stockholm då vi samtidigt firade 14 år tillsammans denna helgen. Bestämde väl lite det redan i vår när inbjudan gick ut att man kunde göra två flugor på smällen och kombinera dessa trevliga händelser. Och när jag läste i inbjudan att det var ju fritt fram att ta med sina barn om man önskade så plockade med karln istället! Same, same liksom, oftast skiljer det inte så mycket mentalt! ;-)

En helg att minnas

2010-08-23T19:49:00.010+02:00

På g från Norrland

2010-08-22T19:14:00.005+02:00

Så var denna underbara helgen snart slut.
Har hittat en dator på Bromma flygplats där vi väntar på planet som skall ta oss "him till Skaune" igen så tänkte passa på att skriva lite nu, misstänker nämligen att jag kommer stupa i säng när jag kommer hem.
Helgen har varit fantastiskt på alla sätt och vis! I fredags kom vi upp till Stockholm vid lunchtid. Efter incheckningen på hotellet begav vi oss till Gamla stan för en riktigt skön stund med spa, champagne och massage. Detta var välbehövligt och fantastiskt skönt.
Sedan igår var det dags för bloggträff som ni säkert inte har missat då jag gissar att de flesta av mina läsare också följer någon av de andra deltagarnas bloggar. (Kommer lägga in bilder imorgon när jag får tillgång till min egna dator igen)
Var riktigt kul och så enkla underbara människor. Kändes som riktigt gamla bekantskaper allesammans och även för att instämma i några av deras kommentarer, känns som man funnit vänner för livet!
Tack så himla mycket tjejer för att jag fått lära känna er alla, ni är guld värda!

Idag har det mest blivit långpromenad och sightseeing i hufvudstaden som visade sig från sin bästa sida och bjöd på solsken så vinterjackan lämnades kvar på hotellrummet! ;-)

Och kanske pricken över i:et som blev på både gott och ont igår. Jag fick min mens under eftermiddagen vilket tyvärr gjorde att jag mådde mindre bra igårkväll och fick avvika lite tidigare. Så det blir sprutstart nu ikväll när jag kommer hem och vi är officiellt igång igen med försök nummer 5.
Och till det goda! Man räknar ju första dagen på senaste mensen som den dagen man blev gravid och den inträffar under en sådan här bloggträff! Kan det också vara ett tecken? :-)

På g till Norrland

2010-08-19T18:41:00.006+02:00

Då var en helvetesvecka över på jobb och när jag kommer åter på måndag är alla semestrarna slut och vi är i princip full styrka igen. Känns skönt, har varit tufft men nu känner jag mig lugnare i sinnet igen.
Fredag är jag alltså ledig! Nästan iallafall, ska bara in en snabb sväng innan flyget går för att instruera kollegan lite. För sedan bär det av till Stockholm!
Imorgon ska jag och sambon bara mysa och ta det som det kommer i princip hela dagen. En sak är inbokad och det är massage och spa för oss båda. Ska bli sååå skönt och en perfekt start på helgen.

På lördag är det bloggträff och dags att träffa några kära vänner i verkligheten, ska bli riktigt spännande! Lite nervöst måste jag medge men det släpper nog rätt snabbt.

Så nu är det dags att packa lite och kanske får ta en större väska än jag först tänkt mig. Ska ju långt norrut så gissar att man måste packa vinterjackan och stövlar och sånt nu när man lämnar södern...

Ses och hörs snart igen!

Vecka minus två

2010-08-16T20:19:00.004+02:00

Då är det bara 289 dagar kvar enligt babyticker till beräknad födsel. Datumet har jag satt till den 1 juni, tyckte jag kändes som en bra dag!
Änsålänge känns graviditeten rätt så enkel faktiskt men det är svårt att jämföra. Hittar nämligen inte någonstans på internet vilka symptom som är vanligt i minus andra veckan. Lite smått stressad, men kan också bero på annat. Har fått rätt så håriga ben, men också ett vanligt symptom när hösten börjar närma sig och långbyxorna åker på. Mer förvirrad kanske? Kan vara, hittade två risifrutti i frysen häromdagen. De som jag var övertygad om att jag glömt i affären...

Vilken datum tror ni förresten att det kan vara dags? Startar en tidig gissningstävling, måste som sagt tänka positivt! Och förstör nu inte min i förskott tagna glädje och tippa på februari 2027 och sånt... Då skickar jag storken efter er!

Gonal-F

2010-08-16T19:02:00.005+02:00

Tack alla för infon angående Gonal-f, och ni hade så rätt, så rätt, som vanligt.

I bipacksedeln står som följer:
Produkten kan inom hållbarhetstiden förvaras vid högst 25 grader i upp till 3 månader utan att förvaras i kylskåp igen och måste kastas om den inte har använts efter 3 månader. Efter öppnandet kan produkten förvaras i maximalt 28 dagar vid högst 25 grader efter första öppnandet.

Då är det alltså ingen fara att transportera en spruta till Estockholmo om det skulle behövas, skönt att veta! Sedan kanske det inte hade vart helt omöjligt att få tag på en där uppe, har ju en del kontakter i denna branschen...

Tänk på vilodagen så att du helgar den...

2010-08-15T16:05:00.006+02:00

Gick ju inte så bra att helga den...
Idag är det söndag och jag har precis kommit hem från jobb. Finn ett fel i den meningen... Tycker inte om mitt jobb något vidare just nu och har inte kännt mig så stressad på länge som jag gör nu. Gäller att hålla ut denna kommande vecka också, sedan är semestrarna över och vi har åter full styrka. Nästan iallafall, den närmsta kollegan som även kan alla mina sysslor är fortfarande sjukskriven men bör väl komma åter på deltid här i september.
Jag tror att anledningen till att jag känner mig så stressad är att försök nummer 5 börjar närma sig. Om ca en vecka är det dags att börja spruta och jag vill känna mig lugn och stabil till det.

I många fall känns ett halvår som en evighet men det är den tiden som har gått nu sedan jag hade utomkvedet och det känns som det var för en vecka sedan... Tiden bokstavligen springer iväg. Ja, så snart är det dags igen alltså! Om mensen följer sin cykel på 28 dagar är det dags att börja spruta nästa måndag men kan ju även dyka upp någon dag tidigare. Innebär att jag kanske får gardera mig och ta med nån spruta till Stockholm som vi ska besöka nästa helg för att bara mysa och fira 14 år tillsammans, samt att även en trevlig bloggträff är inplanerad givetvis!
Men funkar det att flyga iväg med Gonal-f? Givetvis inte i handbagaget, blir nog inte så populärt, men tänkte mest på om den klarar sig utanför kylskåpet några dagar eller om den måste vara kyld hela tiden? Får nog öppna en låda och läsa lite instruktioner tror jag!

Ett tecken?

2010-08-07T20:57:00.007+02:00

I eftermiddags åkte jag på utflykt till en grannstad för att shoppa och titta lite. 90-vägen dit gick förbi ett par åkrar och döm till min förvåning vad jag såg på en av dem!

Jag körde vidare men kände att jag var tvungen att vända och köra tillbaka för att föreviga detta på kort. Stannade bilen intill vägkanten alldeles bredvid och plockade fram mobilen. Här kom dock en besvikelse, hade ju bara min gamla mobil med mig med asdålig kamera då min senaste är på reparation, men jag hoppas ni kan se ändå.

På åkern stod det två fåglar och inte vilka fåglar som helst! Det var storken och storken! Dubbelt upp dessutom. Kan det vara ett tecken?

SAS vs SJ

2010-08-07T20:41:00.003+02:00

Sitter och skall boka resa inför Stockholmsturen nu om två veckor och blir uppriktigt förvånad över att det är billigare att flyga än att ta tåg?!
Så borde det väl inte vara??

Hjälp!

2010-08-07T00:12:00.002+02:00

Ska ha hem släkt på middag imorgon, eller förlåt klockan är efter midnatt nu så blir väl då senare idag...
Och jag behöver hjälp! Någon som har något bra tips och recept på vad man kan bjuda på? Har en förmåga att bli samma rätter varje gång tycker jag och vill nu testa något helt nytt. De som kommer är allätare så alla förslag och tips tages tacksamt emot!

26 i år igen

2010-08-04T18:30:00.008+02:00

Imorgon är det dags för mig att fylla 26 för åttonde året i rad. 26 var en bra ålder tyckte jag, så har valt att stanna där och inte räkna vidare! Älskade födelsedagar förr, men glädjen över dem har liksom försvunnit ju fler år som går...

Iallafall så var det det här med vad man skall önska sig, tycker det är lika svårt varje år. Nu förtiden köper man ju oftast det man behöver och vill ha.
Sambon är inte så kreativt lagd, än om han överraskat någon gång ibland, så där måste jag alltid hitta på något. Jag har en stående önskan till honom dock att jag önskar mig en snäll karl som inte är mopsig, men det lär jag aldrig få har det visat sig... En av hans uppgifter här i livet är nog att reta gallfeber på mig titt som tätt. Men, jag tycker om honom ändå! Han har faktiskt en eller två goda sidor också! ;-)

Önskade mig iallafall en väska som jag spanat på ett tag och igår gjorde vi beställningen över internet. Han tyckte det var riktigt tråkig att köpa present på det viset men jag tyckte det var helt ok så då var det ok för honom också.

Av pappa och mamma kom jag till slut på en önskan med ett bra syfte. Ett bidrag till vårt nästa försök nu i slutet av augusti som kommer kosta oss ett antal lusentappar. En gåva som jag kommer bli mycket tacksam för.

Hur gör djur?

2010-08-02T18:03:00.008+02:00

Var ute på en promenad igår kväll och började med en runda minigolf vilket jag inbillade mig kunde vara roligt. Att man aldrig lärt sig genom åren...
Börjar alltid spela bra sedan runt femte banan eller nåt slår jag en 10:a och då är den rundan förstörd. Jag tappar tålamodet medans sambon spelar bättre och bättre. De sista nio hålen pratar vi inte med varandra längre utan det enda som sker är att han hånflinar åt mig och jag blänger som en ilsken femåring tillbaka. Jättekul med minigolf. Verkligen...

Efter en glass sedan började vi prata igen och gick till den lokala hembygdsparken för att ta en glass och titta lite på djuren. Måste villigt erkänna att jag inte är jättebra på olika arter och så, men jag trodde faktiskt inte att jag var så här okunnig...

If it looks like a duck, swims like a duck and quacks like a duck then it probably is a goat...

Fjäderfä...

2010-08-01T16:52:00.009+02:00

Blev väckt tidigt i morse av att det tassades och fladdrades utanför sovrumsfönstret.

Vi bor högst upp på andra våningen i vårt hus men vi har en liten avsats med plåttak utanför sovrumsfönstret där det ibland kommer fåglar av alla de sorter på besök. Jag blev genast förväntansfull, fast tidpunkten kändes som mitt i natten. Jag reste mig och rullade upp persiennerna för att titta och blev väldigt besviken.

Utanför var två duvor som stirrade förvånat på mig. Antingen höll de på med snusk eller så skulle de slåss, svårt att se skillnaden!? De ville inte bli störda iallafall så långt fattade jag, så det rullades ner igen och jag försökte somna om.

Jag som hoppades så att det var storken som kom på besök... Jäkla fjäderfä att luras så!

Bloggträff

2010-07-31T21:15:00.003+02:00

Ni har väl inte missat bloggträffen i Stockholm som är planerad till den 21-22 augusti?

Mer info finns på Saras, Jannicas och Jennys bloggar där ni kan få mer info och även anmäla er. Hade vart trevligt att få träffa så många som möjligt av er alla!

Hoppas vi ses!

Så blir det när man slappnar av...

2010-07-31T21:06:00.004+02:00

Första helgen på 6 veckor som jag inte har något inplanerat och vad händer? Fick ont i halsen igår eftermiddag på jobb och hela dagen idag har jag varit däckad i feber. Har knaprat några vita piller nu så man kan vara uppe någon timme innan det är dags för sängen och ljudboken igen.
Har iofs tagit igen en hel del förlorad sömn idag, något positivt samt att jag iallafall är evigt tacksam att jag slapp detta när det var som varmast...

Drygt 300 dagar kvar...

2010-07-30T07:39:00.003+02:00

På tal om nedräkning har jag denna gången ökat pressen på mig själv och/eller skaffat en motivationshöjare. Vilket som överväger får vi se i ett senare skede...
Eftersom man måste tro på att det går vägen har jag valt att sätta in en bebis-nedräknare redan nu här bredvid.
Bara 306 dagar kvar nu till beräknad födsel! Och för er som undrar angående antalet dagar är jag ingen elefant och ännu inte fysiskt gravid. Men snart så och fram till dess är jag iallafall mentalt gravid!

Nedräkning

2010-07-29T18:50:00.002+02:00

Nu har då nedräkningen inför vårt femte försök börjat. I måndags fick jag mens och det innebär att det blir sprutstart om knappt en månad.
Har inte funderat så mycket under sommaren vilket har varit väldigt skönt, men nu när tant röd dök upp börjar känslorna komma igen. Är med skräckblandad förtjusning som jag ser på det.
Skall bli spännande att äntligen bli gravid, för det faktumet måste jag tro stenhårt på annars ser jag inte det som lönt att ge mig in i ett försök nu. Måste ha full fokus och tro på det jag gör annars känns det som bortkastat.
Samtidigt är rädslan där att det inte kommer fungera. Hur kommer jag reagera och kommer jag orka vidare försök isåfall efter det? Kommer vi ha råd? Dessa funderingar är givetvis där men tänker skriva av mig av de negativa som dyker upp fram tills vi startar sedan är det enbart positivt som gäller!

Är alltså vårt första försök som vi betalar själv nu, de tidigare har varit finansierade av landstinget. Vi har valt att ta ett försök i taget just pga att vi måste tro på att det är denna gången det tar sig. Inget 3-pack alltså, "om det inte går nu har vi ändå två försök kvar". Sådana garderingar i tankeverksamheten vill jag inte veta av.
(Finns givetvis fler anledningar till varför man väljer 3-pack och hade jag inte haft mina tidigare 4 försök i ryggen hade jag kanske resonerat annorlunda)

Var längesedan sist nu med sprutorna. För ett år sedan gick det i ett med försök varannan månad. Senast jag var igång nu var i februari som resulterade i ett utomkved i mars. Var en tuff tid som jag gick ur som en ny människa. En betydligt starkare människa.
Det var givetvis riktigt skit det som hände men det gav mig samtidigt en hel del svar på många frågetecken som gjorde allt betydligt enklare. För hur många varför dyker inte upp hos oss under en sådan här resas gång? Att kunna stryka iallafall mer än hälften av dessa gjorde underverk för mig. Samtidigt som jag verkligen lärde mig vad som var viktigt att bry sig om i livet. Man lägger så mycket onödig energi på skitsaker som egentligen inte betyder någonting i det stora hela.
Ett halvår sedan sist alltså. Hoppas att kroppen fått en välbehövlig vila som så många rekommenderar. Nu är det dags för livmodern att få en hyresgäst, eller hur?

Long time no see

2010-07-29T16:22:00.005+02:00

Åter en bloggpaus men nu är jag tillbaka. Har haft min lilla veckas semester vilken var både avslappnande och händelserik. Riktigt skönt att vara lite ledig och bara nonchalera arbetet ett tag. Dock hade jag riktig jobbångest i söndags och var helt förtvivlad att jag skulle behöva återgå i måndags. Ännu svårare är det när sambon är hemma och när man hellre skulle vilja vara på äventyr och slappa med honom.
Arbetsveckan har väl trots allt gått bra, trots en hel del bitterhet att jag inte kunnat få mer semester denna sommaren.
Men hur jävligt det än känns är det bara att köpa läget och vara glad att jag har knappt fyra veckor kvar att ta ut detta året. Om det nu finns möjlighet till det...

Alltså back in business och nedräkningen har börjat!

Frigiven

2010-07-14T20:18:00.007+02:00

Alltså nu ska ni få höra världens historia!

Någon dag efter jag skrivit mitt förra inlägg så valde jag ändå att öppna fönstret för att vädra och få in lite kyla. Vad tror ni hände? Helt plötsligt känner jag att något ludet tar tag om min arm och till min förskräckelse inser jag att jag fastnat i mördarspindelns grepp. Detta monster håller mig i ett fast grepp undertiden som den drar ut mig mot sitt gigantiska nät. Jag skriker förtvivlat efter hjälp men till ingen nytta då sambon inte var hemma. Efter några sekunder möter jag denna gigantiska varelses kyliga blick och vid det tillfället inser jag att det inte är lönt att kämpa emot om jag vill överleva detta. Många dagar gick då jag orörlig satt fast i dennes nät med en enorm rädsla där jag bara väntade på dagen då jag skulle bli lunch. Av någon anledning tror jag monstret ändå uppskattade mitt sällskap då hon trots allt skonade mitt liv. Efter knappt två veckor blev jag äntligen räddad då sambon upptäckt att något saknades här hemma...

Så detta är anledningen till att jag inte skrivit på ett tag, är ledsen men mördarspindeln hade inget internät... :-S

(Eller så har det vart mycket på jobb fortfarande och jag varit för trött när jag kommit hem men det känns ju inte lika sannolikt)

Min kollega är alltså fortfarande sjukskriven men det blir lite semester för mig iallafall. På fredag åker vi ner till Mannheim i Tyskland där vi stannar tills på tisdag. Har ett event med jobb där på lördag som jag skall deltaga i sedan tänkte vi bara stanna kvar några extradagar och njuta lite. Så blir iofs semester kombinerat med lite jobb men det kan jag leva med nu när jag får lämna kontoret. På onsdag och torsdag i nästa veckor blir det in och jobba några strötimmar för att sedan vara ledig på fredagen igen då jag och fyra tjejkompisar åker iväg en helg till Danmark. Så blir ungefär en liten veckas semester iallafall, inte mycket och inte tillräckligt men klart bättre än inget. Så räknar med att det blir en utlandstur och långledigt i höst/vinter istället.

Ha det gott allesammans sålänge i sommarvärmen, njut av att vara lediga ni som har den förmånen och akta er för spindlar. Kan förresten tillägga att numera är vi ägare av en helt underbar AC och inga fönster behöver vara öppna! Lycka, värd varenda krona!

Ha!

2010-06-28T21:41:00.007+02:00

Jag kom på lösningen! Eller en tillfällig iallafall...

Katter tycker inte heller om spindlar och äter gärna upp dem! Så jag satt en vaktkatt i fönstret! Ser dock inte alltför road ut så får se hur länge det varar...

Hot, hot, hot

2010-06-28T20:58:00.005+02:00

Jag har ett stort problem!

Temperaturen i min lägenhet är för tillfället 28 grader och jag skulle verkligen behöva öppna fönsterna och vädra igenom. Utanför mina öppningsbara fönster sitter ett antal mördarspindlar, säkerligen med sina släktingar i närheten också för att göra det ännu värre...

Vad göra??

Alkoholus skadus

2010-06-26T11:49:00.006+02:00

Hade en underbar dag igår när vi firade midsommarafton ute hos goda vänner vid havet. Firandet innehöll allt man önskar sig, sill, nubbe och de traditionella lekarna som jag var urkass på... Jävla skit, ville verkligen vinna i år (som alltid!) men får väl göra som så många andra och skylla på snapsen...
:-S
Denna afton innebar också en ny sak nämligen fågelskådning. En fågel som var vanligt förekommande kan ni läsa om nedan då jag hittat lite info om den.

FYLL-KAJA (Alkoholus skadus)

Nattfågel tillhörande snapssläktet. Kännetecknas av den röda näbben samt den vingliga gången.
Uppträder flockvis, oftast med finkelgöken och nubbsveparen. Häckar över hela landet men företrädesvis på platser där alkohol förekommer. Flera exemplar har också påträffats vintertid på Gran Canaria och Mallorca.
Födan består endast av flytande ämne, dock ej vatten. Markerar sin närvaro genom att ogenerat spy och urinera på allt som kommer i dess väg, tom inom andra arters revir.

Karaktäristiskt läte: Klunk-rap-klunk-rap, som tillsammans med skrik och skrän ständigt hörs från flocken.
Parningen: Nyårsafton, sista april och midsommar är tidpunkter då man kan iaktta fyllkajans ohämmade pippande bakom varje buske.
Risken för utrotning beräknas som totalt utesluten.

Fortsatt glad midsommar!

Krönika - Ett år senare

2010-06-23T07:12:00.004+02:00

Idag är det den 23 juni och exakt ett år sedan denna blogg startades. Jag fick inspirationen genom en annan blogg jag följde intensivt, nämligen Mikaelas: IVF- Vår resa i provbefruktningsland. Hon skriver inte här längre utan sedan deras mirakel Vera kom till världen återfinns hon nu istället på www.queenstreet.se. Kan varmt rekommendera en titt in där! Iallafall om ni är uppmärksamma så kanske ni har noterat att jag fortfarande har henne kvar på min blogglista och det har jag valt att ha som en påminnelse för ett riktigt gott stöd i början av min ivf-resa när jag var helt ovetande om vad jag hade framför mig. Var som sagt egentligen tack vare henne jag också valde själv att börja skriva vilket jag inte hade någon tanke på att göra till en början.

Denna blogg var först tänkt som en liten dagbok till mig själv att kunna gå tillbaka till samt att kanske komma i kontakt med någon mer i samma situation förutom Mikaela. Hade också en tanke att när jag väl blivit gravid skulle jag kunna visa denna för mina vänner så de skulle kanske förstå varför jag agerat som jag gjort i vissa situationer. Står lite mer i mitt allra första inlägg som ni kan läsa igen här. Men, mycket ändras på vägen som många av er vet. Idag är jag ännu inte helt bekväm med att öppna mig för alla mina vänner om denna blogg, enbart några som varit med från början känner till och följer den. Står nog fortfarande fast vid första tanken att när jag väl blivit gravid då kanske det känns bättre att ge dem adressen hit men vi får se hur det blir med det. Men jag har vunnit många nya vänner på vägen som jag aldrig hade kunnat räkna med. Mer om detta senare.

Iallafall för ett år sedan var jag på väg att bli gravid. Jo, det är sant för det blir man faktiskt med en gång när man kör igång med IVF! Eller hur...
Visst, nu ska jag inte skrämma bort er som inte satt igång än för det var faktiskt så att alla de två par jag hade hört talas om som gått igenom provrörsbefruktning innan vi startade lyckades faktiskt på första försöket. Så det kan ske och håll alltid hoppet uppe, men kom ihåg att det är ingen garanti som jag på någon vänster inbillade mig.

Den 23/6-09 startade jag alltså att skriva och den dagen skrev jag så tangentbordet nästan gick sönder. Jag var mitt uppe i ett försök och hade genomfört mitt livs första äggplock dagen innan den 22/6-09. Jag hade alla tidigare datum och händelser nerskrivna och denna dag dokumenterade jag allt fram till där vi stod just då. Hoppet var stort och jag var som sagt helt övertygad om att det är nu det kommer ske. Jag hade kommit på undanflykter för hela sommarens aktiviteter och allt var frid och fröjd. Ända tills telefonen ringde dagen efter där läkaren förklarade att inget ägg hade blivit befruktat... Jag blev väldigt ledsen givetvis men störst var nog ändå chocken att det inte skulle bli någon bebis i mars 2010. Kunde inte riktigt acceptera läget då detta var inget som kunde ske i min värld. Visst, en liten risk för missfall när jag väl har blivit gravid men det händer ju bara andra, inte mig...

Ungefär så här fortsatte det sedan resten av året. Ytterligare ett misslyckat försök i september 2009 där det iofs blev befruktning men embryot inte ville fastna. Samma visa i november 2009, befruktning men ingen graviditet då heller. 2010 och nytt år, då jag gav mig sjutton på att jag måste se om där finns något jag kan göra som kan förbättra våra chanser. Sagt och gjort, körde igång med akupunktur hos en underbar kvinna och hoppet var tillbaka och övertygelsen om att det faktiskt kommer gå vägen denna gången. Februari 2010 var det då dags för vårt fjärde försök, det tredje och sista betalda av landstinget och denna gången satte vi även tillbaka två stycken ägg istället för tidigare ett.Tyvärr blev utgången ändå det samma och misslyckandet var ett faktum när mensen kom som vanligt. Trodde jag...

Ungefär två veckor efter mensen dykt upp hade jag en tid inbokad hos gyn här i stan för att kolla upp min endometrios inför kommande försök. Två dagar innan detta besök kändes det lite konstigt i kroppen och jag förstod inte riktigt varför. Hormonerna borde ju försvunnit ur kroppen nu och vid förkylning känns det ju inte riktigt så här?! Jag tog iallafall ett graviditetstest, tänkte att de kanske frågar om det på gyn och då har jag iallafall svart på vitt att det inte blev något denna gången heller. (Eftersom jag fick mens hade jag inte brytt mig om att testa tidigare) Döm till min förvåning när jag tittar på testet 10 minuter efter och det visar plus. Jag förstod ingenting och detta var början på några jobbiga veckor där det till slut visade sig att jag var gravid men att det var ett utomkvedshavandeskap. Blev en rejäl pärs för kropp och själ med operation och sterilisering till följd. (Denna historia går att läsa om från sin början from den 16 mars 2009 om ni går in i mitt arkiv)

En rejäl pärs som sagt men inget ont som inte för något gott med sig. Eller ytterligare ett talesätt - Det som inte dödar det stärker. Nu när jag ser tillbaka på det senaste året hur jag förändrats som person hittar jag bara positiva bitar. Jag känner mig mycket starkare och jag lägger inte längre energi på småsaker. Innan var jag väldigt mån om vad andra tyckte och tänkte men har insett att det spelar ingen roll heller så länge jag är tillfreds med de beslut jag tar och de åsikter jag har. Känner att jag hakar inte upp mig så mycket heller längre på att livet är orättvist och varför just jag drabbats av detta. Så är det bara och hur jävligt det än är kan jag inte göra något åt det. Bara att ta nya tag och jag mår faktiskt bättre om jag försöker njuta på vägen. Visst, detta är lättare sagt än gjort och ibland faller även jag dit men då tillåter jag mig att vara ledsen. Inget konstigt med det, gråt när du behöver, göm dig under filten i soffan, ta en promenad i din ensamhet och fundera men som sagt TILLÅT dig att vara nere ibland, det är ok och behövs ingen speciell anledning till varför det kommer just när det gör.

Resan fram till idag har även inneburit många nya vänner. Personer som funnits där hela vägen både i glädje och sorg. Kommit med stöttande och peppande kommentarer när de som bäst behövts och gjort livet betydligt enklare när det känts som eländigast. Personer man har kunnat bolla frågor med som man inte vågat ta upp med sina andra vänner i livet utanför IVF. De nära utanför som vill förstå och trösta men som ändå inte riktigt når ända fram som ni gör. Detta är och har varit en stor bonus som jag aldrig hade kunnat räknat med den dagen för ett år sedan. Något i detta som också är fantastiskt är att det är många av er som jag aldrig träffat, men att ni ändå har egenskapen att visa sådan medkänsla. Det är stort för mig och guld värt!
Är också fascinerad över hur många som faktiskt hittat hit då jag inte ligger på någon bloggsökmotor/portal eller vad det nu heter. (Gav det ett försök en gång men fick inte riktigt rätt på det och såg sedan inte någon anledning till det för tillfället.) Riktigt kul iallafall och inspirerande att ni faktiskt är intresserad av att läsa mina tankar och funderingar.

Så hur ser då den närmsta framtiden ut? I slutet av augusti är det dags för vårt femte försök och det blir kanske det sista som jag är villig att gå igenom. Detta är inget definitivt beslut och mina tankar kan säkert ändras på vägen igen men det är så det känns nu iallafall. Jag ser fram emot detta försök med skräckblandad förtjusning. Samtidigt som jag är övertygad om att det kommer fungera är jag också livrädd för att misslyckas. Jag är som sagt väldigt nöjd med livet nu och den personen jag blivit och vill inte att det skall förändras. Men tyvärr har jag också bistra erfarenheter från tidigare i livet och hur psyket kan ställa till det i samband med en mindre eller större livskris. Det är ett tillstånd som jag aldrig mer vill uppleva.

För att citera mig själv här ovan är det dock bara att ta nya tag och se till att man är så förberedd som möjligt. Vågar man inte vinner man inte heller. Jag har en stor önskan och det är att få föda vårt barn under nästa år. Med risk för att bli lynchad nu och hur dumt detta än låter i min situation så har jag längtat efter att bli gravid men aldrig att vara gravid. Som jag ser och känner det nu är en graviditet bara ett tillstånd som tyvärr krävs att man går igenom. Missförstå mig rätt att jag gör det glädjeligen för att vår dröm skall bli sann men jag tror inte att jag kommer älska att vara gravid som så många andra. Hade det varit möjligt hade gärna karln här hemma fått gå igenom det istället för mig, så känner jag. Men jag skall inte vara sämre här heller så lägger in en brasklapp att jag kanske ändrar mig om jag nu har turen att få uppleva detta.

Dags att avsluta denna krönika och vill säga att jag är djupt imponerad av alla er som orkat vara med så här länge! Ett år har gått och jag trodde aldrig att jag skulle hålla på att blogga så här länge. Men har varit fantastiskt givande och roligt så vill det sig riktigt illa kan ni få stå ut ytterligare år! :-)

Så jättestort grattis kära blogg och stort TACK till er alla för att ni finns! Hoppas ni får en riktigt trevlig midsommar!

Stora kramar Åsa

Välkomna!

2010-06-22T20:29:00.008+02:00

Imorgon är den stora dagen här så välkomna in hit på kalas! Medtag uthållighet och energi för att orka med jag bjuder nämligen på långläsning för de som är intresserade. Blir det för tråkigt så kan ni alltid ta en paus med lite lättsammare aktiviteter här!

Så grattis i förskott bloggen! Imorgon har du din första födelsedag och det är dags att summera det gångna året.

Snyft igen

2010-06-19T23:32:00.002+02:00

Herre jistanes vilket underbart tal Daniel höll till sin Victoria. Nu gråter jag igen... :-S
Ja, ja. Gått åt mycket tårar idag, kanske är ett gott tecken att jag skall förbruka dem nu och slippa dem vid nästa försök!

Bröllop

2010-06-19T13:41:00.008+02:00

Idag blir det att vara på hemmaplan och följa bröllop hela dagen! Tycker det är fantastiskt roligt att följa kungafamiljen och har väl gjort det sedan barnsben. Föräldrarna är givetvis intresserade och det är där man har ärvt den biten ifrån. Sedan är HKH Victoria bara tre veckor äldre än mig så har väl blivit lite mer spännande därigenom att följa då många milstolpar skett samtidigt i våra liv. Ja, tror faktiskt att man kan sträcka sig så långt att säga att jag och Vickan nästan är bästistar eftersom kungen och drottningen rumlat runt i sänghalmen ungefär samtidigt som far och mor! (För de sysslade väl inte med IVF? Eller??) :-)

Oavsett om ni är intresserade av kungligheter eller inte tycker jag att ni skall titta på detta inslag från festkonserten igår. Ungefär 3.30 in sjunger en liten pojke för Victoria och en liten flicka för Daniel och min champagne (Givetvis!) blev alldeles utspädd av tårar. Tycker det är så fantastiskt fint med barn som sjunger.

Du som ser ut som du har någon kär
så våga att visa hur lycklig du är.
Ta vara på stunden så mycket du vill
så stannar den kvar lite till.

Du kanske tvekat att sagorna finns
hur kan det va möjligt att plötsligt bli prins?
Men strunt i att undra hur just det går till
för du har ju fått den du vill!

Underbart! Snyft igen, idag är jag blödig! :-)
Ha en bra dag allesammans för det ska jag ha!

4 dagar kvar!

Sicksack

2010-06-16T20:45:00.003+02:00

Tro det eller ej men jag har varit ute och rört på mig! Sambon lyckades lura med mig till elljusspåret här i stan för en löptur idag. Var jobbigare än jag tänkt mig men det var som sagt väldigt lääängesedan jag rastade de lurviga. Blev 2,5 km på 20 min... Sådär va? :-)
Men något att förbättra iallafall! Får skylla på att jag nästan sprang dubbelt så långt egentligen pga att jag var tvungen att sicksacka mellan alla mördarsniglar som letat sig fram från skogen.
Och som sagt vart en jädra tur att jag inte var med och sprang broloppet, hade ju varit kvar i Danmark fortfarande med mitt tempo...

7 dagar kvar!

Dagens lärdom

2010-06-16T13:04:00.004+02:00

Skaka aldrig en nästan tom toner över vit skjorta och ljusa jeans. Framförallt inte om du ska på kundbesök senare under dagen...
Undrar om ICA-affären här bredvid har något vettigt i klädväg?

Trötta mig

2010-06-15T18:22:00.004+02:00

Jaha, så var det med de veckorna i juli. Och vips, där försvann min sammanhängande sommarsemester...
Tål att upprepas, det blir inte alltid som man tänkt sig. :-(

KISS

2010-06-14T17:58:00.020+02:00

Hade en fantastisk kväll igår trots incidenten att en i gänget glömde våra biljetter i taxin mellan stationen och Malmö stadion... Hur är det möjligt?? När vi väl kom in trots detta efter långt om länge och utan biljetter samt med extremt mycket tur, hade vi rätt kul åt debaklet men var väldigt nervöst ett tag där av förståeliga skäl.
Lyckades tom komma in på de platserna vi hade bokade sedan innan nämligen "golden circle" som var ståplatser alldeles framme vid scenen. Skönt att det finns hjälpsamma människor, trots att det tog ett tag att hitta just dem, men skam den som ger sig!

Underbar konsert och jag var mäkta imponerad! Tror det blir till att boka in fler konserter här framöver, var förbannat trevligt!

Vi drar till Malmö igen

2010-06-12T21:46:00.006+02:00

Allt gick bra idag och sambon överlevde halvmaran från Danmark till Sverige. Tog sig i mål på 1 timme och 48 minuter vilket vart riktigt bra för hans del. En annan hade väl hållit på fortfarande om man skulle försöka genomföra något sådant...
En smärre incident vid starten bara när han fick en armbåge på fel ställe av en pygmétant som han kallade damen i fråga. Tycker vi inte om, bådar inte gått om simmarna har hjärnskakning också inför nästa försök.

Imorgon blir det en tur till Malmö igen då vi skall ner och titta på Kiss. Jag tänker inte vara sämre än Laila Bagge i Let´s Dance för något år sedan så dessa kommer få pryda min bakdel!
Försökte först hitta något par att köpa men blev att jag tryckte själv istället. Fick nämligen bara upp ett gäng väldigt suspekta och läskiga sidor när jag googlade på Kiss+trosor. Inte förrän efter någon minut kopplade jag varför...

Vi drar till Malmö

2010-06-12T08:06:00.005+02:00

Det var inte så farlig syn när jag nu vaknat upp och håret torkat. Underbart att slippa mössa fast vädret inbjuder till det.

Nu drar vi till Malmö där karln ska springa broloppet. Har lite planer runt lunch men vad jag sedan skall sysselsätta mig med till vid 18.00-tiden när han förhoppningsvis är i mål det är en bra fråga? Får försöka lokalisera en tv runt 16.00 iallafall så man kan se Nigeria-Argentina i VM, Lars Lagerbäck mot Maradona. Jepp, jag är en fotbollsnörd!

Trevlig lördag!

Ljusare tider

2010-06-11T22:27:00.004+02:00

Försöker bli lite somrig i håret och har meckat,trixat och slingat hela kvällen.

Kan bara konstatera att det är inte helt enkelt att bli ljusare igen när man en gång färgat det mörkt... Inte om man vill ha det någorlunda "naturligt" iallafall.

Så nu tänker jag gå och lägga mig och sura så får vi hoppas att jag inte blir alltför rädd när jag tittar mig i spegeln imorgon bitti. Isåfall blir det mössa på för nytt färginköp och justering när jag nu skall hitta tid till det?! Hela dagen är givetvis fullbokad och jag kanske inte ens vill visa mig bland folk. Att man aldrig lär sig...

Och nej, bild kommer inte. Kanske sen om jag blir glad igen.

Att göra barn i VM-tider!

2010-06-09T13:10:00.004+02:00

Till alla er som står inför ägglossning, ÄP/ET osv, här kommer lite bra tips och fotbollstermer som kan komma till användning nu när fotbolls-VM i Sydafrika äntligen startar! Tyvärr deltar inte Sverige men vi får göra vårt på hemmaplan istället!
För min del blir det endast träningsläger denna sommaren då bollen inte kan ”nå ända in i mål” pga mitt tidigare utomkved. Men det är inte fel det heller och i augusti smäller det istället med lite assistans från läkarstaben, ända in i kaklet! :-)

Överlappning eller ”att komma på utsidan” skapar möjligheter men inget att rekommendera i detta fall.

Styr gärna din medspelare i en fördelaktig riktning.

Tänk på att vara spelbar vid rätt tillfällen.

Press är när en spelare i det försvarande laget attackerar.

Skapa ytor för varandra.

Vänd gärna spelet ibland för att skapa lite variation och undvika dåliga spelytor.

Ge din partner understöd och därigenom får han möjligheter i olika riktningar.

Överlämning är en situation som skapas genom att 2 spelare rör sig mot varandra.

Push-up är när spelarna i det försvarande laget hastigt flyttar upp sina positioner.

Täckning är en gardering som innebär att man bevakar sådana ytor som är attraktiva för motståndarna.

En brytning kan göras med eller utan kroppskontakt.

Djup kan vara nödvändigt vid dålig press och kan genomföras av både enskilda spelare samt hela laget.

Mycket av styrkan ligger i tempoväxlingar.

Det bästa du kan ge din partner är en bra passning.

Så kom igen nu alla. Jobba, jobba, jobba! Måste kämpa för att vinna. Till slut är segern vår! :-)

Klen sparris

2010-06-08T21:29:00.020+02:00

Efter senaste tiden övertid är jag inte längre bara en sparris, utan numera en klen sparris... Har därför nu när allt känns bättre gett mig fanken på att lägga på mig några kilo i vikt!

Jag har aldrig varit förtjust i stora måltider och pga detta är jag hungrig var och varannan timme och äter istället lite men ofta. Äter alldeles för onyttigt egentligen och älskar sötsaker vilket iofs aldrig varit något problem rent viktmässigt. Sedan att man inte mår bra för övrigt att äta så men det är en annan historia. Har även rätt så hög ämnesomsättning vilket också spelar roll när man försöker gå upp.

En annan del är att jag slutade med fotbollen i höstas vilken jag hållit på med i hundra år innan och aptiten försvinner ju automatiskt när man inte tränar så mycket samt att musklerna hade en förmåga att avdunsta eller nåt väldigt, väldigt fort...

Mitt största problem rent viktmässigt är dock när jag är stressad eller mår dåligt kan jag skippa att äta helt och hållet, typ hoppa över frukost och/eller lunch. Inga problem. Visst jag blir trött och slö men känner inte av hunger när jag är i detta tillstånd. Och det senaste året har jag ju inte enbart mått bra och det har tagit ut sin rätt då jag minskat 2-3 kilo. Detta kanske inte låter så mycket men hade ni bara sett vad jag utgår ifrån så gör det rätt så stor skillnad och är inget jag trivs med.

Iallafall har jag nu tagit tag i det och försöker få i mig något fem gånger om dagen. Har även köpt näringsdrycker från apoteket som får fungera som mellanmål när det blir alltför stressigt. Fungerar bra änsålänge fast det känns konstigt att äta när jag inte är hungrig. Men jag är stolt och nöjd över mig själv och den senaste veckan har jag faktiskt gått upp ett ½ kilo!

Alltid en början! Duktig Åsa!

Återbesök

2010-06-08T19:39:00.006+02:00

Idag var det dags för ett "återbesök" hos akupunktören där jag var senast för ca 3 veckor sedan. Allt gick bra och inga nålar idag heller utan satt mest och pratade om hur vi skulle lägga upp det inför nästa försök i augusti. Efter att ha tjatat om allt annat i trekvart ställde hon lite allmänna frågor och tittade även på tungan igen. Det såg mycket bättre ut än senast och en del oro var borta kunde hon se så örtmedicinerna verkade ha gjort bra nytta redan nu.
Tycker fortfarande det är lite skumt det här men samtidigt stämmer så mycket som hon säger och hon har lyckats pricka in vissa saker så exakt som jag inte nämnt något om. Så jag är övertygad om att detta fungerar och det känns bra!

Iallafall det vi kom fram till var att vi skall höras och träffas om ca en månad igen och då får vi se om allt fortfarande går framåt bara med hjälp av örterna. Är det så tyckte hon inte att det skulle vara tvunget att använda mig som nåldyna utan att det faktiskt räcker att jag äter dessa. Möjligtvis att doseringen höjs lite den sista tiden men det ska räcka för att jag skulle få de bästa förutsättningarna som hon kunde bidra med.

Skönt, får vi hoppas det blir så, nålar kommer jag få nog av ändå med alla sprutor som skall tas. :-S

Underbara sommar!

2010-06-06T20:56:00.006+02:00

Det är så sant att allt blir lättare när solen skiner! Har haft en underbar ledig helg och tom lyckats koppla bort jobb och övrigt nu några dagar. Igår blev det först några timmar på stranden där jag lyckades införskaffa mig lite solbränna dock för tillfället mer röd än brun men alltid en början!

Sedan åkte vi bara hem om och vilade lite för att sedan ta cykeln ner till havet igen där vi mötte upp med några vänner och åt på en restaurang som ligger på stranden. Var en riktigt underbar känsla och kändes nästan som att vara utomlands med havet 20 meter ifrån en och en god drink i handen. Satt kvar till solnedgången och tog då detta foto som en bra avslutning på en fantastisk kväll!
Kom återigen på varför jag mest troligt aldrig kommer flytta ifrån denna stan. Har man väl växt upp vid havet är det nog väldigt svårt att lämna.

Nu väntar dock en ny arbetsvecka som jag hoppas går smidigt. På lördag blir det utflykt till Malmö där sambon skall springa broloppet. Jag kommer heja på men är inte ett dugg intresserad av att ge mig på en halvmara på 21 km själv... Tänkte först klara av ett varv på elljusslingan här hemma på 2,5 km. Tufft nog! :-)
På söndag är det sedan faktiskt dags att bege sig till Malmö igen. Då ska vi se Kiss på stadion och deras 17:e och sista konsert eller nåt?! Tycker de har avskedskonserter var och vartannat år...
Men skall bli kul oavsett och reseledaren i gänget kräver att vi ska vara sminkade som dem också. Vi får se hur det blir med den saken, men försöker iallafall hitta bra kläder som passar tillfället. Har inget direkt rockigt som ryms i min garderob just nu bara så får bli projekt i veckan!

Råd tages tacksamt emot!

2010-06-01T19:38:00.007+02:00

Dags att prioritera bloggen lite nu var väldigt länge sedan sist men känner att jag behöver komma ifrån allt annat ett tag och skriva av mig lite. Som jag skrev i föregående inlägg för ungefär hundra år sedan har det hänt en del omkring mig nu.

Kollegan är fortfarande sjukskriven och det innebär att det är mycket övertid just nu. Förra veckan blev det 13 extra timmar och det har fortsatt även denna. Ännu tråkigare är att vi vet inte riktigt när hon är redo att komma tillbaka, blir tidigast i mitten av juli när jag ska på semester men vill det sig illa kommer även min sommarledighet bli lidande och en hel del extra timmar fram tills dess. :-(
Inget snack om saken att jag är i behov av semester och vill inget hellre än att vara ledig just nu men som jag skrivit tidigare är vi ett litet företag där chefen ställer upp mycket för oss, så vill ändå ställa upp för honom också. Men får hålla tummarna på att allt kommer gå bra med kollegan så löser det sig automatiskt. Annars den tiden den sorgen.

Har även lite jobbigt med en gammal god vän. Vi har växt upp tillsammans och kännt varandra sedan barndomen. Hon ingår inte i min umgängeskrets nu pga att hon flyttade till annan ort för några år sedan men vi har fortfarande rätt så tät kontakt. Iallafall har hon öppnat sig om att hon har anorexi/bulimi något vi misstänkt ett tag men nu fått det bekräftat.
Har lite svårigheter att hantera detta då jag inte har någon tidigare erfarenhet av denna lömska sjukdom. Rent logiskt tycker man att hon bör upptäcka problemet när hon ser sig själv i spegeln, men tyvärr är det ju inte så enkelt. Änsålänge har jag försökt att bara vara mig själv och det tror jag trots allt uppskattas och att man inte tycker hon är "äcklig" som hon själv uttryckte det.
Är här någon som kanske har någon erfarenhet av detta och kanske har något något tips på hur man kan stötta en vän som bäst i denna situation? Råd tages tacksamt emot då jag bara vill se henne bli frisk igen.

Nu är det dags för mig att uppdatera mig på ett antal bloggar! Ber om ursäkt att det dröjt men så blir det ibland. Bättre sent än aldrig...

Det är mycket nu...

2010-05-20T19:22:00.005+02:00

De är mycket nu...
Var skönt att komma iväg i helgen och bara slappna av och glömma vardagen ett tag. Men nu är jag tillbaks och allt är vänt upp och ner. Har fått väldigt mycket att göra på jobb pga att en kollega blivit långtidssjukskriven så är övertid varje dag nu. Samtidigt har jag en nära vän som också drabbats av en riktigt tråkig sjukdom som jag måste finnas för.
Så mina egna bekymmer existerar inte för tillfället och nu känns det väldigt rätt samt att det inte finns så många val än att avvakta med nästa försök till augusti.

Jag kommer att uppdatera mig på era bloggar till helgen kära vänner så fort jag får lite tid över. Saknar att läsa om vad som hänt i era liv och tro inte att jag glömt er, men tyvärr måste det prioriteras mindre roliga saker nu.
Ta hand om er sålänge! Stora kramar

Nu drar vi söderut

2010-05-13T10:38:00.004+02:00

Så nu är jag snart färdigjobbad för denna veckan och det är dags att resa utomlands!

Vi har nämligen hyrt en stuga med några vänner i helgen som ligger på andra sidan pölen i Tuborg och pølse-land!
Så är kanske en sanning med modifikation att vi skall utomlands då vi bor i Skåne och i princip tillhör Danmark, men det låter bra iallafall! Än har de ju inte tagit tillbaka oss snapphanar från Sverige!
Ni 08-or fick förresten kanske förhoppningar nu att jag skall dit och förhandla om detta, men ni får vänta ett tag till! :-)

Så nu skall det bara slappnas av, äta och dricka gott samt kanske lite fiske på det också! Och sett till kartan och väderleksrapporten blir det faktiskt att vi drar söderut till sol och värme!

Önskar er alla en riktigt trevlig helg!
Stora kramar och lycka till alla ruvare.

Jobba, jobba, jobba

2010-05-12T19:13:00.007+02:00

Helt slut idag, har haft en tuff vecka på jobb. Dels har lagerkillen semester samt att det inträffade en annan incident som betydde mer jobb. Denna är jag fortfarande upprörd och lite ledsen över, så väljer att utelämna den historien här.

Iallafall denna veckan har jag alltså fått kombinera mina egna sysslor samtidigt som jag varit ute på lagret och packat varor som skall ut till våra kunder. Resultatet från igår ser ni här bredvid och jag kan säga att det känns i kroppen idag när man är van vid att sitta på arslet 8 timmar framför en dator... Men trots att det inte är mycket det fina tål, var det faktisk väldigt stimulerande att få jobba lite fysiskt för en gång skull också!

Men till det tråkiga i hela detta inlägget. Skulle vara halvdag idag pga röd dag imorgon, vilket det inte blev. Skulle också vara helledigt imorgon pga röd dag. Det sket sig också då jag blir tvungen att åka in och få undan det jag inte orkade idag. Suck...

Men på fredag drar vi utomlands iallafall, alltid nåt! :-)

Örter

2010-05-12T09:58:00.009+02:00

Ja, det känns definitivt som det är rätt beslut att lyssna på akupunktören när jag läser alla era goda erfarenheter och solskenshistorier också! Så det är det bara att vara förståndig och vänta och idag råder det inga tvivel längre att det får bli i augusti istället.

Någon undrade över vad det var för örter jag äter. Fick med mig två burkar som hon rekommenderade till mig just nu. De heter Fertile garden och Eight treasures och kommer från ett företag som heter Health concerns. Fertile garden åt jag även under februari och den gjorde under för välbefinnandet. Kände mig väldigt harmonisk och sov som en liten gris varje natt redan efter 3 dagar. Och tror inte det var några konstiga drömmar eller pratande i sömnen då heller... ;-)

Augusti it is

2010-05-11T07:39:00.004+02:00

Ja, igår var jag alltså på ett nytt förstabesök hos akupunktören jag besökte inför förra rundan. Är en underbar dam med lång erfarenhet som jag fick stort förtroende för redan då och kände även att dessa behandlingarna är värda varenda krona oavsett resultat.
Jag kan inte säga om det är akupunkturen, örtmedicinerna eller denna fantastiska kvinna som gav resultat och gjorde att jag mådde bättre men något av det eller kombinationen var lyckad iallafall.

Så självklart var det nu dags inför denna rundan att besöka henne igen. Igår handlade det bara om att prata om det som hänt och ställa en diagnos på mitt läge just nu och jag berättade som det var och att jag trots omständigheterna kände mig rätt så stabil just nu.
Började med några standardfrågor som används inom akupunkturen tex hur sömnen är, om jag anser mig vara varm eller kall osv, osv. Gick igenom dessa om det var något som hade ändrats sedan februari och det hade det väl inte gjort. Sedan var det dags för den mest suspekta biten, tungdiagnostik. Alltså man får räcka ut tungan och hon tittar på den och konstaterar en hel del om mitt tillstånd. Detta känns konstigt men redan förra rundan konstaterade hon en hel del sanna saker som jag ej berättat enbart genom detta, och så skedde även denna gången.

Hon gick igenom anteckningarna hon gjort samt bilden av tungan och sa sen till mig att detta stämmer inte. Du mår inte så bra som du säger och du har utelämnat vissa bitar. Sakerna hon sedan nämnde blev lite läskigt då det var mitt i prick hur jag kände inombords både fysiskt och psykiskt men inget jag delat med mig av till någon, inte ens sambon. Vill tillägga att detta är inget jag valde att undanhålla eller ljög om, utan är bitar som jag inte trodde hade betydelse eller spelade någon roll och att jag trots detta faktiskt kännt mig rätt så stabil. Men, det kom fram ändå enbart genom att hon tittat på min tunga. Märkligt, men blir samtidigt förtroendeingivande då det var så rätt det hon sa till mig.

Iallafall konstaterandet som gjordes igår var att hon spontant menade på att det är alldeles för tidigt för mig att köra igång nu och hon kunde sätta pengar på att det kommer gå åt skogen om vi kör i juni. Min kropp är inte redo efter att först ha gått igenom ett utomkved, sedan operation på det samt den psykiska stressen som kommer efter oavsett om jag ville erkänna den för mig själv eller inte. Hon menade på att kroppen behöver tid att läka och psyket komma i balans för att få de allra bästa förutsättningarna samt att få igång blodflödet i bla livmodern, där det inte fanns en chans att något skulle fastna nu.
Rekommendationerna är att vänta med nästa försök till augusti så skulle vi arbeta på detta i sommar. Fick även med mig örtmediciner igen som gjorde gott förra gången inte minst att jag kände mig väldigt harmonisk. Skulle äta dessa nu först i en månad och sedan bokade vi in ett nytt besök i början av juni så lägger vi upp schemat då hur vi kör vidare.

Antingen tror man på detta eller inte. Jag har valt att göra det fast jag normalt är rätt så skeptisk. Men hon har övertygat mig redan i februari att hon vet vad hon pratar om, så efter att funderat en hel del igår kväll väljer jag att lita på hennes ord så det blir alltså att vi väntar tills efter sommaren. Känner mig trots allt rätt bekväm med detta beslut fast jag givetvis helst skulle vilja vara gravid redan, men ska inte skynda in i något som inte känns hundra rätt.
Som jag skrivit innan är jag övertygad om att femte gången är den gången som det kommer hända och då skall detta ske utan några som helst tveksamheter. Så from nu ska vi bara försöka slappna av och försöka njuta så mycket som möjligt under sommaren eftersom det sedan är dags att bli gravid i augusti!