Årskrönika

Året börjar som sagt närma sig sitt slut och har varit ett händelserikt år på flera sätt. Tänkte nu summera lite genom denna årskrönika om våra försök efter ett efterlängtat mirakel!

23 juni var dagen då jag började skriva denna blogg. Något jag aldrig trodde att jag skulle börja med men som jag är väldigt tacksam för att jag trots allt gjorde. Vi är många som sitter i samma båt och så mycket stöd, värme och kärlek jag fått uppleva genom några gamla men framförallt många nyfunna vänner trodde jag inte var möjligt. Ni har varit ett så fantastiskt underbart stöd och jag tror inte alls att jag hade klarat motgångarna som vi haft lika bra om det inte varit för er. Återigen ett stort tack för att ni tar er tid att läsa och finns där!

Det hela startade med, säkert som så många av er också, att jag läste andra bloggar för att söka kunskap om ivf som i början av sommaren stod för dörren. Fastnade då framförallt för en blogg som Micaela (M & M) var författare till och var väl egentligen genom några inlägg med henne som jag bestämde mig då jag insåg vilket stöd det varit för henne. Ett bra beslut som sagt som jag inte ångrat. Ännu iallafall... ;-)

6 maj hade vi vårt första besök på ivf-kliniken Öresund i Malmö. Vår remiss för ivf var skickad redan i slutet av 2008 och vi kunde startat redan i januari 2009 om vi önskat, men då kände vi att det behövdes lite tid att smälta och samla våra tankar för de tråkiga och negativt överraskande besked vi precis fått. Alltså valde vi att avvakta själva ett halvår innan vi startade denna process. Här följde information om vad som komma skall men då vi hade en semester inplanerad till Grekland i mitten av maj bestämdes det att vi skulle starta först i juni månad. Kändes bra för nu var det närma, vi var taggade och redo och först en underbar semester på det!

8 juni startade jag med sprutor och vi hade vårt första ivf-försök. Allt flöt på och det var väldigt spännande allt som hände med kroppen och roliga utflykter till Malmö för att följa utvecklingen på äggblåsorna. Var lite nervös för äggplocket då jag läst att vissa gör det väldigt ont i, men även detta gick som en dans då jag var rejält drogad. Härlig känsla! ;-) Två dagar efter fick vi dock ett väldigt tråkigt besked att inga att mina ägg hade blivit befruktade och vid nästa försök skall de istället testa med icsi, dvs mikroinjektion. Väldigt snopet och jag blev helt förkrossad. Tog ett bra tag innan jag kunde smälta och inse att det inte fungerat. Allt flöt ju bara på så bra?

9 september och dags för icsi-försök 1. Kändes helt ok denna omgången också för nu var det dags för icsi och nu kan ju inget gå fel! Såg med spänning fram emot det som komma skall här också men resorna till Malmö för kontrollerna var inte längre lika roliga. Nu var det vara insättning av embryo som gällde och vi lyckades också få fram ett toppägg som flyttade in i min mage. Härefter fick jag vara med om något nytt på resan och det var väntan inför testdagen. Gick trots allt rätt så bra i bemärkelsen att jag inte hann tänka så mycket då mitt i allt fick jag en helvetesvecka på jobb. Denna påverkade mig dock rätt rejält psykiskt och även om de säger att stress inte skall påverka är jag fortfarande inte helt övertygad på den punkten. Var mycket oro och tårar denna perioden och när mensen sedan dök upp blev jag inte alltför överraskad. Helt förtvivlad även denna gången givetvis men bestämde mig att vid nästa försök skall jag sjukskriva mig en vecka efter insättning och bara slappna av.

12 november var startdagen för icsi-försök nr 2. Hade redan gjort upp med jobb och fått klartecken att jag kunde vara borta en vecka. Underbart, slipper jag fundera på stressen under ruvandet iallafall. Denna gången var sprutorna och farandet till Malmö bara ett måste. Inte ett dugg spännande men något som var tvunget då vi nu äntligen skulle få till en bebis. För denna gången var det dags, tredje gången gillt! Allt flöt på ända till någon dag innan äggplock för då åker både sambon och jag på en dunderförkylning. Japp, varför inte tänkte jag och hoppet flög sin kos för en stund. Var rätt så dålig vid tiden för äggplock och trots lyckan över att lyckats få till ett nytt toppägg så fanns där ändå en skugga som vilade över. Kliniken sa att det inte var någon fara men man är ju rätt så beläst i denna situation (på gott och ont, mycket man snappar upp som nog inte är helt korrekt) så jag insåg ju att feber inte är något bra om man önskar bli gravid. Trots allt var väntan rätt så påfrestande då hoppet kom tillbaka men även denna gången var misslyckandet ett faktum. Ingen graviditet nu heller alltså. Blev inte så förkrossad denna gången, mer uppgiven och likgiltig. Väldigt skrämmande känsla när det känns som man inte längre bryr sig.

Nu samlar vi krafter inför nästa försök, vårt tredje och sista betalda. (Vårt första ivf-försök räknas inte in i de vi får betalda av landstinget då det ej blev någon insättning denna gång om ni funderar över hur jag räknar!) :-) Har kommit fram till att det blir inget för oss i januari både pga att jag kommer ha svårt att vara borta från jobb samt att vi inte känner oss riktigt redo mentalt för ett ev misslyckande. Så nästa runda blir i februari och då ska jag vara fit for fight igen. För nu är det faktiskt dags och vår tur! Igen...

2009 har också varit ett år fyllt av många nya bebisar. Flera av våra vänner har blivit föräldrar så en enorm lycka och även i samband med detta ett visst funderande kring om vi också någonsin kommer få uppleva detta mirakel. Tanken slog mig innan jag började skriva att hade allt gått som planerat vid vårt första försök hade jag snart varit i sjunde månaden...

Förhoppningarna är dock stora inför 2010 att det kommer bli ett bra år på många sätt och jag tror att flera av oss snart får uppleva samma lycka som många runt omkring oss! Här bredvid är en bild på en julklapp som jag fick i år som också ger mig en tro på framtiden. Återigen ett smycke av Efva Attling, en stor favorit som ni nog har förstått vid detta laget. Om det inte syns så tydligt så har denna ringen en inskription som lyder "Tiden kommer".

Med dessa sista ord så vill jag önska er alla en riktigt bra nyårsafton och en god fortsättning! Tack alla för detta året!

Stora kramar Åsa

Baby boom

Snart är 2009 slut och det har varit ett händelserikt år. Har här nedan uppdaterat med några små underverk som kommit till världen som jag missat att lägga in på bloggen nu under hösten. Återigen en bra påminnelse vad det är för något fantastiskt som man kämpar för när det emellanåt känns lite tyngre. Är både en gammal bekantskap till mig samt två nya bloggvänner som jag har haft äran att lära känna lite under hösten. Återigen stort grattis allesammans!

24 november 2009

Världen har idag berikats med en "liten" Olle. (4660 g) Stort grattis Andreas och Tina!

23 november 2009

Underverket Maja har idag tittat ut! Jättegrattis Jannica & Lasse!

26 oktober 2009

Idag kom lilla stjärnan Elvin äntligen till världen. Stort grattis Jenny & Magnus!

God jul!

Ville bara önska er alla nyfunna vänner en riktigt God jul och ett Gott nytt år! Hoppas ni får några riktigt mysiga dagar!
Stora kramar

Januari eller februari?

Skall vi sätta igång i januari eller februari, det är frågan... Vet fortfarande inte hur det kommer bli men det lutar åt februari med tanke på min jobbsituation tyvärr.

Har pratat med kliniken igen och fått hem recept så skulle jag bara meddela dem efter helgerna när vi kör igång. Dosen är höjd igen. Startar de första fyra dagarna med 375 som förra gången sedan skall det höjas upp till 450, dvs en halv spruta åt gången. Känns enormt mycket för mina stackars äggstockar, men eftersom de inte kan sköta jobbet ordentligt på egen hand får de faktiskt skylla sig själv!

Hörde även med kliniken angående det de sa till mig att det var vettigare och köra igång direkt igen. Detta är tydligen individuellt och i många fall kan de rekommendera en och vänta ett tag innan man kör på nästa försök av rent mentala skäl. Alltså att man skall återhämta sig psykiskt inför kommande runda. I mitt fall rekommenderade de att köra direkt pga hormoniella skäl, alltså min endometrios. Det kan ju bli svårare att bli gravid även med ivf/icsi om man får fler eller större cystor vilket kan inträffa vid varje mens om man har denna förbenade åkomman.
Intressant iallafall att få svar på det, blivit lite funderingar varför det är så olika bud.

Snart jul också... Som jag skrev i förra inlägget känns det tuffare nu än vad det gjort tidigare. Var längesedan sist men igår kom det tårar igen och några deppiga funderingar inför framtiden. Men det löser sig alltid som mamma sa. Hoppas mamma har rätt.

Är det bara jag?

Är det bara jag eller känns det allmänt tyngre och vara barnlös när det är jul? Så här tungt har det nog aldrig känts för mig nämligen. Där är något som saknas... :-(

Bara några dagar kvar...

Nu är det snart dags för årets jobbigaste högtid i mitt tycke. För drygt ett år sedan hade jag ändå stora förhoppningar om att julen 2009 skulle vara då det vände. Då jag skulle börja tycka om den denna helgen igen, ni vet barnens högtid...
Men det går ju inte alltid som man tänkt sig och även denna julen blir barnlös för vår del. Detta innebär att det återigen är på vår lott att åka runt till alla andra i släkten. Tycker att det gör det speciellt jobbigt just i år med alla ivf-förhoppningar som vi haft.
Vi hade dock tänkt och vara effektiva i år så vi iallafall får några dagar att slappna av på förhoppningsvis. Stöket börjar på lillejulafton den 23:e men blir bara ett ställe att åka till då pga att jag är tvungen att jobba länge denna dag. Sedan blir det nog nytt rekord på julafton då vi planerat in tre besök. Förmiddag till min bror och hans familj, eftermiddag mor & far där skönt nog mormor och farmor också är på plats i år samt på kvällen avslutar vi hos svärfar och hans sambo. Efter detta har vi faktiskt bara ett ställe kvar att fira jul på i år men ska också försöka få in lite träffar med vänner som numera bor utombys som kommit hem till stan över jul. Puh, blir nog inte så mycket slappna av ändå ser det ut som...
Jobbar tyvärr alla mellandagar också i år då mina semesterdagar som sagt är slut.

En av anledningarna till varför jag inte tycker om julen, tror ni förstår mig lite nu iallafall.
Men! Julen 2010 är då det kommer vända!

Julen är stulen!

Min jul är stulen! Den har blivit kattnappad!!

Som jag nämnt tidigare är inte julen min favorithögtid men har trots allt bemödat mig med lite julpynt. Det hade jag inte mycket för då det tydligen är fler i mitt hem som inte uppskattar denna tiden. Införskaffade några halmbockar och upptäckte att lillbocken hade avlägsnat sig från resten av flocken. Blev lite konfunderad då jag trots omständigheterna fortfarande är någorlunda klar i huvudet och insåg att den kan faktiskt inte sprungit iväg själv...

Men efter lite tankeverksamhet fann jag den lille och den skyldiga till dådet inne i sovrummet innan alltför stor olycka var skedd!

Tusen tack!

Tusen, tusen tack för alla värmande och stöttande ord! Sagt det förr och kommer säkert upprepa det ofantligt många gånger till, ni är underbara! Ska ta en dag i veckan här och uppdatera mig på era bloggar och vad som hänt i era liv de senaste dagarna.

Har haft några dagar nu för att samla tankar hur vi skall gå vidare och det har varit lite tufft. Själva misslyckandet har jag faktiskt inte fällt så många tårar över utan har kännt mig mest uppgiven och likgiltig inför framtiden. Känns inte så bra när man inte reagerar längre utan bara hamnar i en dvala där det känns som man inte bryr sig längre. Skönt å ena sidan i vissa lägen men också skrämmande.
Har pratat med kliniken och även fått hem nya recept till nästa runda. Har klartecken om vi känner för det att sätta igång direkt i januari igen, de tyckte inte att där var några konstigheter utan är bara och köra på. Ställde frågan till dem om kroppen inte behöver vila något emellan gångerna, känns som det ändå blir en rätt så bra påfrestning men fick som svar att det är snarare tvärtom. Har funderat en del på detta varför det är så, men får ställa frågan till dem vid nästa tillfälle. Eller någon som vet?

Har inte bestämt oss riktigt än vad vi känner för och vad vi har möjligheter till att göra utan tänkte smälta situationen ett tag till. Nu har där till på köpet även dykt upp nya hinder för min del. Mina semesterdagar är slut, har ju gått ett antal på de tre försöken vi har i bagaget under 2009. Sedan är vi för tillfället en man kort på jobbet då vår nyanställda i början av november slutade igen efter knappt 4 veckor... Så bara att leta igenom högen med ansökningar igen och hoppas på en snabblärd person. Närmsta tiden känns alltså väldigt tuff för mig och få ledigt mao... :-(
En liten uppdatering på vår situation för tillfället, tyvärr även denna en dyster historia.

Tänkte dock avsluta med något positivt. Stort grattis Mickan som plussat! Mot alla odds och trots att tant röd besökte henne! Tji blev det där, var inte tant röd utan en bra blödning när äntligen ett litet pyre satte i proppen! <3
Återigen jättegrattis, är så glad för din skull!

Det är över nu...

Se nedanstående inlägg. Började skriva detta igår därav har det hamnat på den 8/12 istället för idag onsdag den 9/12.

Det är över nu...

Väntan är över för denna gången. Handduken är kastad. Blir ingen tidig julklapp och inte heller den bästa födelsedagspresenten till mig i augusti.

Jag är så otroligt ledsen för alla er som hoppats så och som har hållt alla era tummar för ytterligare ett plus här i vår värld. Tyvärr kunde jag inte bättra på vår statistik denna gången heller.

Misslyckandet är ett faktum. Började få en missfärgad flytning i måndags kväll innan jag gick och la mig och igår tisdag hade det ökat något till en liten blödning. Vid tio-tiden på jobb hade det inte hänt mer vilket inte följer mina normala rutiner så då väcktes mitt sista hopp. Tog en vaggis då trots allt om ifall att. Har ju läst att en liten blödning kan även vara normalt vid graviditet. Men igår kväll började mensen öka och idag onsdag är det definitivt att det är helt kört. Så nu finns där absolut ingenting som kan rädda denna situationen.

Tidigare har jag fått förlita mig på mitt halsband med inskriptionen "hope" som jag alltid bär. Nu blir det istället mitt armband som får vara i fokus. Är en stor beundrare av Efva Attlings produkter och tanken bakom många av dem. Detta armband fick jag av sambon i somras och betyder också mycket för mig. Har också en inskription som lyder "Amor vincit omnia", Kärleken övervinner allt. Känns så rätt just nu.

Det är tufft igen nu och jag har ännu inte pratat med kliniken så vet inte hur och när vi kommer gå vidare. Jag kommer fortsätta hålla mina tummar för Lisa som förhoppningsvis får ett positivt besked efter sin dubbla transfer och givetvis för alla er andra som också ruvar just nu. Meddela gärna hur det har gått för er, just nu är jag i stort behov av glädjeämnen som kan förgylla tillvaron.

Slutligen. Återigen ett stort tack för ert fantastiska stöd och jag vet inte hur jag skulle klara detta utan er. Ni är helt underbara! Nu kämpar vi vidare tillsammans och får förhoppningsvis snart många plus att glädjas åt.
Stora varma kramar till er alla, tycker så mycket om er!

Handduken kastas snart

Först vill jag bara tacka alla er peppande tjejer. Ni gör livet lättare att härda ut emellanåt, framförallt i lite tuffare stunder. Är så glad att ni finns, det ska ni veta!
Men nu kommer åter ett väldigt tråkigt, mörkt, negativt och dystert inlägg.

Idag är en tung dag och hoppet börjar överge mig. Ingen mens eller blödning än men symptomen finns där fortfarande att fanskapet kan vara på gång. Har letat positiva tankar hela dagen men sedan jag kom hem har jag samtidigt börjat fundera logiskt. Tycker att de symptom jag har nu talar emot något positivt besked i veckan. Tror inte man ska känna så här vid denna tidpunkten i en eventuell graviditet.
Har inte kastat in handduken helt än men är inte långt därifrån. Idag är en dyster dag som jag nu skall avsluta med att gå och lägga mig.

Otäck känsla

Har en otäck känsla i magen. Började igår kväll och är tyvärr väldigt lik de symptom jag brukar få inför mens. Har inte sovit en blund i natt heller pga alla svettattacker så är inte riktigt i form idag varken fysiskt eller psykiskt. Känner att det kommer bli minst en gråtattack idag, så måtte våra kunder vara trevliga mot mig så jag iallafall kanske kan spara den tills jag är hemma igen. Kommer bli en tuff dag där man återigen får förlita sig på hoppet...

Var tar äggskalen vägen?

Har trots allt tänkt en del den senaste veckan om jag har några symptom som kan förknippas med graviditet och har väl kommit fram till ja det har jag. Sen och andra sidan kan man även koppla ihop dessa symptomen med progesteronen så jag vet faktiskt inte riktigt...
Slutet av veckan gick jag och hoppades på att jag skulle få en nid-blödning för det skulle ändå vara ett litet tecken, men kom ingen. Googlade mig fram till att det trots allt inte är så vanligt med denna blödning och att många som blir befruktade inte känner någonting. Tråkigt, hade ändå kunnat underlätta stressen på vägen.
Känner jag något som spänner i magen? Ja, det också, men kan kanske också vara äggstockarna som håller på att återhämta sig. Var tar förresten äggskalen från alla äggblåsor vägen? Dagens våga fråga...
De symptom jag haft skiljer sig inte särskilt från föregående gånger dock så vågar inte lita på något av dem.

- Har ordentliga svettattacker varje natt och vaknar ungefär varannan timme så är rätt så trött om dagarna.
- Hungrigare och mer sugen på sötsaker. Trodde inte det var möjligt men har klämt x antal paket gräddbullar den senaste veckan.
- Känner att jag blivit hårdare i magen och toabesöken har därigenom blivit betydligt färre.
- Rätt så svullen om magen fortfarande, kan också bero på föregående punkter... ;-)
- Börjar bli gråhårig!! Har hittat några gråa hår mitt på huvudet!! Detta sätter jag som en biverkning med ivf-besök, åldras betydligt fortare av all stress! ;-)
- Boppisarna är svullna , fasta och fina och ökat i storlek! Något öm men kan jag absolut leva med! :-)

Ruvardag 9

Ruvardag 9 idag och dagen d börjar närma sig.
Har varit lite arg på de senaste dagarna därav inget inlägg här. Arg på att jag pausat mitt liv och att allt står på vänt. De enda tankarna jag har haft på senare tid är ivf, ägg, gravid, inte gravid osv. Har helt enkelt glömt bort och nonchalerat och ha roligt. Detta konstaterade jag häromdagen och det gjorde mig väldigt besviken på mig själv! Var trots allt ett bra konstaterande för de senaste dagarna har jag bara levt som jag gjorde "förr" med spontanutflykter, träffat vänner mm. Enda gångerna jag blivit påmind om situationen jag sitter i är när det har varit progesterondags och då har funderingar infunnit sig lite men trots allt lyckas släppa dem rätt så fort igen.
Som jag har nämnt förr, sprutorna och undersökningarna är en skitsak i jämförelse med dessa två veckors väntan. Tär som f-n på psyket så det är bara att ta varje möjlighet man har till att tänka på annat.
Men nu börjar det närma sig som sagt. Under den kommande veckan lär vi få veta vad som hänt eller inte hänt i kroppen. Senast fick jag mens på ruvardag 13 vilket blir på torsdag. Så nu får det hållas tummar, tassar, muffar och gud vet allt de närmaste dagarna. VÅGA VÄGRA MENS! ;-)

Ruvardag 5, en tredjedel avklarat

Idag är jag också ordentligt jäst! Men tyvärr tror jag dock det beror på de 12 bullarna jag satt i mig sedan baket igår! :-)
Men skall ägget fästa så ligger det väl i tiden nu, för det är väl efter 5-6 dagar som det brukar hända?
Tack för era peppningar änsålänge hjälper lite på traven! Tålamod har aldrig varit min grej...
Och för att citera Lisa "Guuud, va tiden går lååångsamt!" Men nu har det gått 5 hela dagar, bara 10 kvar för min del.
Miss S undrade om jag kan vänta med att testa ända till julafton. Tveksamt, har vi det där tålamodet igen... Men är ett önsketänkande just precis som du skriver har inte mensen kommit så bör de vara positivt resultat iallafall! Men är som sagt väldigt tveksam på om jag kommer reda ut och vänta sålänge...

Den som väntar på något gott, väntar ALLTID förlänge! :-)

Liknelse...

Håller på att baka. Blev jätteledsen efter att alla ingredienser var ihoprörda för degen ville inte jäsa.
Rannsakade mig själv och jag hade ju gjort allt helt rätt enligt boken, men vad var det då för fel? Varför tog det sig inte, vad kunde det bero på? Ingen som kunde ge mig något svar. Ibland blir det bara så, var kanske helt enkelt inte rätt jäst och då skulle det bara bli döbakta bullar. Var väl naturens gång att visa att detta vetet var inte menat att bli någon bulle. Får torka mina tårar och glömma slitet och tiden jag lagt ner ikväll och bara ta nya tag imorgon igen med en ny deg tänkte jag.

Sedan plötsligt bara hände det! Min deg började jäsa och växte i bunken!
Så nu mot alla odds har jag bullar i ugnen! :-)