Jävla skitdag...

Så kom den då. Den jävla skitdagen som lyst med sin frånvaro ett tag nu!

Allt varit upp och ner med humöret idag, hade dock vissa känningar redan i morse att det skulle bli mindre bra. Fick ett samtal från närmsta kollegan i morse att hon var sjuk och var tvungen att stanna hemma. Detta innebar att jag skulle sitta själv på kontoret med telefonsamtal, fax och mail haglandes över mig. En normal dag i månaden är det inga större problem, men vid denna tidpunkten strax efter löning är då som vi har som mest att göra.
Jag var alltså stressad i tanken redan innan jag kommit innanför dörrarna. Och sedan är den onda cirkeln igång... Öppnar inkorgen och då blir jag stressad igen av ett mail som jag missade att svara på dagen innan. Sedan blir jag stressad för att jag inte skall bli stressad för det är nog inte bra för mig vid detta tillfälle. Vid 10.00-tiden droppar chefen in och jag sa till honom att det var lite mycket för mig just nu. Han ställde frågan om han kunde hjälpa till med något och då brast det. Jag bara började gråta och kunde inte hejda tårarna. Jag visste ju om att det inte var så mycket att gråta för egentligen, så då blev det jobbigt och stressande för att jag inte kunde sluta...
Snacka om psykbryt och hormonrubbning! Skönt att mina kollegor vet vad jag genomgår just nu annars hade de nog skickat iväg mig till någon låst avdelning...
Och tro det eller ej. Normalt är jag väldigt stresstålig!

Mitt illamående tycker jag har lagt sig lite skönt nog. Däremot vaknade jag i morse med väldigt ömma bröst, men dock inte så svullna... Tyvärr har jag ju inte växt ur min A-kupa än, men tror det kan vara på gång snart! ;-)
Annars går allt sin gilla gång. Ruvardag 5 idag och mycket funderande på vad som kommer ske nästa vecka. Hur jag kommer reagera på det ena eller det andra resultatet. Svårt att förbereda sig för ett negativt besked så det får bara bli att hoppas på det bästa helt enkelt.

Dags att bädda ner mig i soffan med två katter och en film och hoppas att denna dagen snart är till ända. Imorgon kommer bli en bra dag igen!

Ropa inte hej...

För en gångs skull är jag ute i tid när det gäller en arbetsdag. Så pass att jag tom har tid över att knappa ner några rader innan jag beger mig hemifrån. Saken är den att sambon har bilen idag då han behövde jobba över, så det lämnar mig utan motorfordon. Har cykeln som går att använda, men känns inte så intressant när det spöregnar ute... Väntar nu på att en kollega skall ringa och hämta upp mig, därav min extratid så här på morgonkvisten.

Och då till ett erkänt ordspråk som jag nu fått uppleva... Ropa inte hej förrän du är över bäcken!
Sitter mitt i bäcken nu kan jag säga! Igår infann sig ett rejält illamående som inte släppt än och jag gissar att det nu är progesteronet som ställer till det. Jag hoppas det iallafall, annars har jag ingen aning om varför jag mår som jag gör. Bara att njuta av frånvaron av biverkningar helt enkelt! Det är läxan jag lärt mig nu! Bara hoppas på att jag klarar mig igenom arbetsdagen utan att må för dåligt. Inte kul att vara någon annanstans än på hemmaplan när man mår så här. Men går det så går det, annars får jag ta mig hemåt igen. Svårare är det faktiskt inte.

Dags och bege sig, nu kommer min färdtjänst! ;-) Ha en bra dag!

Jobb...

Så var det söndag och jag är inne och jobbar... Finn ett fel i den meningen!

Sambon har arbetat extra hela helgen då de håller på att byta datasystem på hans jobb. När det var dags för honom att åka i morse kände jag mig lite smått rastlös så han fick ta med mig och lämpa av mig på mitt jobb helt enkelt. Har varit härifrån nu i fyra dagar så kände att när jag inte hade något annat för mig kan jag ändå åka in några timmar och rensa skrivbordet. Kan vara rätt skönt trots allt och rensa lite i lugn och ro. Imorgon är det ju måndag igen och telefon lär säkert gå varm.
Tror dock inte jag blir kvar här alltför länge till, börjar bli smått uttråkad. Var inte rastlös så länge alltså... Inte när det gällde arbete iallafall! ;-)

Skuldkänslor

Min tränare ringde och undrade hur det kändes i min rygg idag om det var bättre med mig. Om det mot förmodan fanns något möjlighet för mig att ställa upp och spela match idag då vi var väldigt ont om folk.
Nej, tyvärr sa jag. Förklarade att jag fortfarande har ont och får inte för min sjukgymnast...
Det är den lögnen jag hittat på till tränaren/laget varför jag inte kan spela mer denna säsongen.

Givetvis helt rätt beslut men känns ändå lite jobbigt. Har spelat i drygt 17 år nu och alltid ställt upp för laget och när det behövs som bäst kan man inte hjälpa till.
Fortfarande inget snack om att jag gjort rätt, det vet jag om. Där är viktigare saker att tänka på nu.
Men det känns ändå, är trots allt en lagspelare.

Jag mår bra och är korkad!

Funderar om jag har några graviditets- eller hormonsymptom men kommer inte fram till så många. Mår rätt bra faktiskt, men det är ju i jämförelse med de senaste dagarna då jag varit rätt öm i magen efter äggplocket. Sedan är jag rätt sliten i sinnet men det är inte så konstigt efter alla förhoppningar och funderande dessa dagar. Men fysiskt känns allt bra idag. Har trots allt inte tagit progesteronet så länge så kanske kommer något symptom senare.

Nu blir det så här konstigt igen... Sitter och funderar över att jag inte mår dåligt?! Ibland är man bara så korkad... Det är däremot något som borde tas upp i bipackssedeln: - Väldigt stora risker att du blir sinnesslö och inte tänker rationellt!

Nojjig?! Jag? Inte alls...

Precis pratat med kliniken och sköterskan trodde inte jag behövde vara orolig. Kroppen brukar stöta ut föremål själv som inte hör hemma där och med tanke på att jag fick tag i denna bomullskompress relativt enkelt bör där inte gömma sig fler. Hon skulle iallafall ringa upp mig på måndag igen för att kolla läget så jag inte mådde dåligt eller något sådant. Så mest troligt inget mer kvarglömt...

Bomullsodling också?!

Tydligen inte bara ett embryo som skall växa inuti mig utan en framtida bakteriehärd också...

Tog min första progesteron igår kväll och upptäckte något som inte kändes riktigt rätt. Lite nervositet kom fram så avbröt med vaggisen och startade min egen gynundersökning. Mindre roligt att bege sig in i härligheten men vad gör man inte. Fick tag i det okända objektet och drar ut och då har jag en bomullstuss/kompress i handen! Misstänker att det är denna doktorn hade att torka med under ett moment igår, men det var väl inte meningen att jag skulle få behålla den?!

Blev lite fundersam och smått upprörd. Hade den fått vara kvar kan det väl bli en rejäl bakteriehärd efter ett tag? Och skulle jag inte tagit vaggisar hade den inte blivit upptäckt förrän ev nästa mens när det är tampongdags. Och nästa mens hoppas vi ju inte ska komma...

Nu blir jag lite fundersam om jag skall ringa dem och påpeka detta? Eller iallafall fråga hur många sådana här de använde så där inte gömmer sig fler. Är det kanske vettigt att ta en riktig gynundersökning till nu för att se om där är mer kvarglömt?

Progesteron
Eftersom kvinnans egen hormonproduktion vanligtvis slås ut vid en IVF-cykel (via GnRH-agonister eller antagonisten) producerar kroppen inte heller eget progesteron under IVF-cykelns andra hälft (efter punktionen). Men progesteron är nödvändigt för att förbereda livmoderslemhinnan på implantering av det befruktade ägget (embryot). Därför måste denna brist kompenseras och ofta skriver läkaren ut progesteronvagitorier eller HCG-injektioner efter punktionen. Vid cykelrubbningar där det visar sig att kroppen producerar för lite progesteron under den andra hälften av cykeln, kan man också tillföra progesteron.

Jag har blivit med embryo!

Eller kan man säga så?! Hade en diskussion med sambon i bilen på väg ner till Malmö angående detta. Han menade på att så kan man inte säga, det heter blivit med barn. Jag i min tur ansåg då att det är ju ett embryo då måste man kunna säga på detta vis! Sedan gick det över till djupare diskussioner och frågeställningar. Kanske någon som har ett bra svar? När blir ett embryo ett barn? Är det ett barn först efter födseln och ett foster innan? Vad skiljer ett embryo från ett foster?
Ursäkta min okunnighet, kanske man borde veta detta. Men det gör jag inte, därför frågar jag.

Så till eftermiddagens händelser!
Fick det efterlängtade sms:et och efter det bar det iväg till kliniken där vi hade tid 13.30. Kom in till "vårt" rum nästan med en gång och det var samma procedur som sist med ombyte och så. Dock inga kanyler denna gång, skönt nog. Efter ett tag blev vi hämtade till operationssalen där vi fick möta doktor Leif idag då doktor Fredrik var ute och föreläste. Gick lika bra det och han guidade oss igenom hela proceduren och vi fick se lilla embryot på tv också innan det sattes in i livmodern. Gick smidigt idag tyckte jag. Ingen direkt smärta dock kände jag ett visst obehag vid nån grej de tryckte in för att hålla "entrén" öppen, annars ingenting nu heller som sagt.

Vid hemkomst var det dags att ta en halv spruta ovitrelle enligt ordination, gick som en dans! Lyckades till och med prata i telefon samtidigt, kanske var det som var hemligheten? ;-)
Ikväll är det dags att börja med progesteron-vagitorierna och det blir en ny upplevelse. Kom ju aldrig så här långt senast. Men känns inte lika jobbigt som med sprutorna av förklarliga skäl...

Så om vi då skall ta det statistiska också:
- 10 st äggblåsor punkterades.
- 6 st ägg togs ut.
- 4 st uppvisade ett dygn senare tecken på befruktning.
- 4 st befanns ha delat sig ytterligare ett dygn senare.

Så av dessa 4 var där 1 toppägg som blev hyresgäst i min livmoder. De 3 andra var ok, men tyvärr inte wow, så blev inget till frysen. Det kändes lite jobbigt, men får trots allt glädjas till att där iallafall blev ett som var jättebra. Det var det viktigaste och kanske det enda som behövs. Vi får helt enkelt se den 9 oktober som är satt till testdag!

Tack så mycket alla ni för era fina kommentarer och stöttning inför denna dag! Tror faktiskt det kan gå hela vägen nu tack vare er!

Det kom ett sms...

Nu bär det av till Malmö! Ett steg till på vägen, är så lycklig just nu!

Fortsättning följer.

Inget är som väntans tider...

Måtte inte telefonen ringa idag. Inte de närmaste timmarna iallafall...

Ont, det gör ont...

Idag känns det i magen. Vaknade tidigt i morse och fick gå dubbelvikt till toaletten. Gjorde riktigt ont när jag försökte kissa så det blev en pina. Något bättre känsla när jag tömt blåsan lite, blev väl mindre tryck på äggstockarna gissar jag men fick ändå bege mig vidare i lägenheten för att lokalisera en alvedon. Sedan blev det åter till sängen där jag tillbringat många timmar idag.

Blev dock tvungen att bege mig ut till apoteket en sväng idag då jag fick ytterligare ett recept utskrivet igår på folacin (tillskott av folsyra). Var en pina att röra på sig den lilla sträckan så det var inga snabba steg jag tog. Blev omkörd av minst två tanter med rullatorer, gjorde inte gott för självförtroendet. :-) Kände mig betydligt äldre än de tjugotolv år som jag faktiskt är...

Men lyckades ta mig tillbaka till lägenheten och återgick till pendlandet mellan sängen och soffan.

Känner mig trots allt vid rätt så gott mod psykiskt idag. Inte någon större oro änsålänge inför morgondagen. De känslorna kommer säkerligen infinna sig imorgon förmiddag men skönt att slippa det idag iallafall. Bara att hoppas igen att telefonen inte ringer innan det är dags.

Ser allt ok ut kommer vi få ett sms av kliniken mellan 11.30 - 12.30 imorgon som då är ett klartecken att de 6 små liven i laboratoriet skött sig ordentligt. (Eller någon/några av dem iallafall...) Då skall vi vara i Malmö 13.30 och jag skall få uppleva mitt livs första embryotransfer. Hoppas, hoppas!

Svek

När jag behövde dig som mest fanns du inte där. Jag ville bara ha närhet men du hade bättre saker för dig.

Låg stilla i min säng med smärtan som enda sällskap. Önskade inget annat än värme och ömhet men det brydde inte du dig om. Jag kallade och bad dig komma men fick ingen respons, det fick vänta tills du kände för det. Alltid på dina villkor. Ändå förlåter jag dig varje gång och finns där när du vill vara nära.

Men nu orkar jag inte mer. Jag byter dig mot en vetekudde.

Lita aldrig på en katt som värmedyna!!

Ett steg till på vägen och 6 ägg senare

Så vart äggplockandet avklarat. Ett steg till på vägen och allt gick bra idag!

Som senast blev det en natt med mindre bra sömn, men inte mer än väntat. Klockan 7.50 var vi på plats och fick komma in till "vårt" rum nästan omgående. Här blev det ombyte till en fin sjukhusskjorta som jag inte blev riktigt klok på om knapparna skulle vara fram eller bak?! Jag tog och knäppte den framtill iallafall, spelar nog mindre roll.
Efter några minuter kom sköterskan in och gav mig en stesolid och så var det dags att sätta kanyl inför op. Detta var inte kul... Första försöket i högerarmen misslyckades så fick testa på vänsterarmen också. Här kom det några tårar. Egenligen inte för att det gjorde direkt ont utan mest för obehaget. Tycker det är jätteläskigt just i armvecket där man är så känslig och rädslan infann sig att de skulle vara tvungna att börja om en tredje gång. Skönt nog gick det bra vid detta försöket.
Sedan var det bara att lägga sig ner i sängen och vila ett tag innan de kom och hämtade upp oss.
Här var det egentligen meningen att T skulle gå iväg och fixa sin del, men det fick bli efter ingreppet istället. Tydligen var någon spermietvättmaskin trasig och de väntade in en ny från Göteborg som skulle komma vid 10.00-tiden. Tankarna började gå igång igen här. Måtte inte tekniken förstöra det bara...

Så var det dags för äggplocket och precis som sist har jag noll koll på vad som hände... Positivt ingen smärta överhuvudtaget denna gången heller, men samtidigt missade jag den intressanta filmvisningen över ingreppet igen. Efteråt blev det också ett konstaterande att skjortan kanske skulle knäppts där bak trots allt, då jag tydligen vinglade omkring med den helt uppknäppt som en professionell blottare. :-)

Tillbaks till rummet för att sova ruset av sig och sedan var det dags att fika lite. Mådde mycket bättre denna gången så det blev några rundor ut till fikabordet efter att jag vaknat upp. Var riktigt hungrig och hade god aptit.
Tog dock ett bra tag innan vi fick någon respons på hur det gått idag så blev lite nervös under vår väntan. Tanken slog en att allt kanske gått åt skogen, men skönt nog var det inte så. 6 st dugliga ägg blev det som nu går vidare till ICSI,mikroinjektion!
Klockan 13.30 på torsdag är det åter dags att infinna sig på kliniken för insättning. Om inte...
Så här långt kom vi senast också med IVF tills ett tråkigt samtal satte stopp precis innan. Men det var då. Nytt försök, nya möjligheter!

Dags för mig att ta en alvedon till och återgå till soffan där jag varit bosatt sedan vi kom hem. Samt placera en spinnande katt på magen, bättre än vilken värmedyna som helst!

Dan före äggplockaredan!

Nervositeten och funderingarna smyger sig på nu. Tänk om det gör ont denna gången? Tänk om där inte är några ägg som duger? Kanske inte blir några till frysen så jag behöver ta sprutor igen nu om det misslyckas? Tänk om där inte blir några embryo nu heller? osv, osv...

Konstigt hur man fungerar, nästan bara tankar i negativa banor! Varför inte vända på det istället?
-Jippi, va skoj det ska bli imorgon! Få se på tv när de tömmer mina äggblåsor, så intressant! Och en ledig dag på onsdag så skönt det skall bli! För att inte prata om torsdag, då kommer jag vara gravid som jag längtat efter så länge!

Märkligt som sagt, men tror väl att man skapar en skyddsbarriär så man skall vara förberedd på en eventuell besvikelse. Nu när jag funderar mer och mer på det så tror jag faktiskt man blir precis lika ledsen oavsett. För även i de negativa tankarna finns ju alltid hoppet gömt någonstans.

Nu är det ca 12 timmar kvar, klockan 8.00 imorgon skall vi vara på plats. Håll tummarna och tänk positiva tankar åt mig om jag nu inte klarar det själv! ;-)

Dags för ägglossning!

Ikväll klockan 22.00 är det då dags för ovitrelle, ägglossningssprutan sedan är det väl i princip slut med stickandet i magen får jag hoppas. Om jag inte minns fel fick jag ta ovitrelle även efter äggplock senast så det blir väl kanske så nu också. Iallafall så är det väldigt lite kvar nu.
Mår inte så värst bra idag heller. Illamåendet kommer och går så det är lite jobbigt. Brösten är också svullna nu men det är en positiv biverkning! Skämt åsido, men har man inte så stora resurser från början så... ;-)

Sedan har vi biverkningarna innanför pannbenet också... Vill ju så gärna att allt skall gå vägen nu, men oron finns ändå där att något skall gå snett. Försöker att intala mig att det är ändå inget jag kan styra över men är inte så enkelt trots allt. Bara att hoppas och försöka tänka positiva tankar.

Reflektion

Ibland känner man sig ensamast i världen när man har svårigheter att bli gravid, känner nog några till...
Men gjorde en reflektion igår när jag satt i väntrummet till ivf-kliniken!
Var ca 40 minuter tidig denna gången då jag sett fel på klockan. Sätter mig ner i mitt "vanliga" hörn och bläddrar i några intressanta tidningar. Efter ett tag kändes det nästan som att sitta i väntrummet på folktandvården då det hela tiden kom och gick nya patienter. Var en jämn ström med tjejer under hela denna tiden och min spontana reaktion var:
-Är det så här vanligt???

Har inte riktigt tänkt på det viset innan då man inte brukar sitta där så länge, men var ändå en rätt så intressant och skön känsla som infann sig. Givetvis jättetråkigt för de övriga som också har problem men... Jag är inte ensam. Jag är inte annorlunda. Detta är inget ovanligt...

Sista sprutan! Nästan...

Ikväll är det dags för sista sprutan av gonal-f och sista sprutan av orgalutran! Förhoppningsvis vill det sig så väl att jag aldrig behöver ta dessa mer...
Sedan har jag dock ägglossningssprutan, ovitrelle, kvar imorgon kväll men känns som den kommer bli väldigt enkel då det är den sista!

Var på andra kontrollen nere i Malmö igår och allt såg fortfarande bra ut. Det har tagit sig ordentligt med äggblåsor så på tisdag är det då äntligen dags för äggplock igen! Jippi! :-)

Vart skönt att allt såg bra ut då jag mått mindre bra de senaste dagarna. Gissar att det är en kombination av hormoner och förkylning då jag varit illamående sedan i onsdags samt kännt mig febrig. Tankarna och oron går ju dock igång nu i influensatider. Vill ju givetvis inte att något skall hindra uttag och insättning denna gången. Kollade med dem om detta förresten och de sa att det blir ingen insättning om man har hög feber. Då går de in i frysen och så försöker man vid ett bättre tillfälle senare istället. Inte så bra miljö för ett litet embryo om man har feber i kroppen nämligen. Det var ju ändå rätt så skönt att veta att man inte behöver börja om med allt igen, men får hålla alla tummar nu att förkylningen inte blir värre så det blir av nästa vecka!
Isolering och c-vitamin nästa! ;-)

15 september 2009

Så kom hon då äntligen! Grattis Christian & Rebecka till Ida, er lilla prinsessa!

Sprutdag nr 7

Sprutdag nummer 7 idag och allt rullar på tycker jag. Vissa svårigheter denna rundan att ta sprutorna tycker jag, blir lite nervös innan som jag inte blev förra rundan. Kanske har en tillfällig svacka, samtidigt är det inte så konstigt. Är ju trots allt inget kul grej att plåga sig själv med. Men det är för en god sak och bara man har det i åtanke så blir det lite enklare!

Var på en första kontroll igår vilken gick bra. Allt såg ok ut och äggblåsorna växte som de skulle. Dosen på gonal-f ligger kvar på samma, dvs 300. Nästa kontroll blir på fredag och då kommer det även bestämmas uttags- samt insättningsdag! Ska bli spännande, men givetvis en viss orolig känsla i magen att det inte skall gå som man hoppas...


Idag är också en dag där jag sitter och väntar på bebis! Fick ett sms från min arbetskamrat i morse 07.30 där det stod kort och gott: -Är och föder! :-)
Bebisen är egentligen beräknad till den 2 oktober så blev lite överraskande. Börjar dock bli lite orolig nu då jag inte hört något sedan dess och inte sett något på webbis-sidan heller. Får hålla tummarna att allt går bra för dem och får köra bevakning över internet ikväll.

Slappekväll

Lördagkväll, god hemmakväll idag.
Bara slappar idag och håller ett öga på lillkatten. Vi satte in tvångsmatning och antibiotika i torsdags kväll så nu återhämtar hon sig ordentligt. Riktigt skönt, så då tog vi också beslutet att avvakta att åka in med henne. Går åt rätt håll, blir piggare och piggare börjar tom bli kelen igen så allt går åt rätt håll!

Sprutdag nummer fyra idag och imorgon är det dags att addera orgalutran också, helvetessprutan. Usch... Men det skall nog gå bra, har lite vana denna gången!

12 september 2009

Idag fick ett par goda vänner en liten Alfred! Stort grattis Marcus och Kristina!

Stackars lilla nisse...

Mitt i glädjen över att äntligen vara igång med behandlingen igen så dök där upp en stor tråkighet. Min lillkatt har blivit dålig. Har två katter och det är den yngsta, lilla nisse som är sjuk nu. Hon är inte så liten egentligen, hunnit bli 11 år, men är fortfarande "minstingen" i familjen. Vi märkte av häromdagen att hon inte var sig lik, sov mest hela tiden och åt ingenting. Idag blev det då dags att besöka veterinären. Visade sig att hon bär på någon infektion samt lite problem med njurarna vilket gör att hon inte mår så bra. Nu har vi kvällen på oss att försöka få i henne mat och vatten, annars är det åter dit imorgon för att sätta dropp på henne så hon får i sig näring. Sedan är det antibiotika som gäller i en vecka.
Vi får hoppas på det bästa att hon repar sig något efter imorgon iallafall både för hennes egen skull och för vår plånbok... Trodde tandläkare var dyra men veterinärer är värre! Besöket idag med ett blodprov gick loss på 2000 kr inkl antibiotika, kan bara tänka mig vad det kommer kosta för en halvdag med dropp imorgon...
Hon är värd det, men det kan ju tyvärr komma till en punkt när man inte har råd längre.. :-(

Ökad dosering igen

Ringde IVF-kliniken idag angående doseringen som inte blivit helt korrekt med schemat. Förklarade läget som går att läsa om i föregående inlägg och sköterskan tyckte jag skulle ta den högre dosen, dvs 262,5. Hon skulle även för säkerhets skull höra med läkaren och skulle där vara några konstigheter skulle hon återkomma under dagen. Någon timme senare ringde hon igen efter att ta hört med doktor Fredrik och nu var det beslutat att jag skulle öka ytterligare till 300. Ok, här skall det tydligen produceras ägg, känns som en rätt rejäl ökning... Men får lita på att de har koll på läget. Skall dit på kontroll på måndag så får vi se hur det ser ut då.
Ställer mig dock lite frågande till hur han har tänkt i somras när han skrev ut schemat!? Misstänker att han kanske hade sina tankar på en kommande semester...

?????

Så var första sprutan för denna gången tagen, men är rätt så förvirrad just nu...
Förra gången när jag tog den här sprutan, gonal-f, hade jag en dosering på 225. Gissar att de kanske önskar öka antalet äggblåsor denna gången för på schemat jag fått hem står där 250. Inget konstigt med det, men när jag väl skulle ställa in sprutan finns där ingen dosering som är 250 utan nästa efter 225 är 262,5???
Funderade vilken jag skulle välja mellan 225 och 262,5, men tog till slut den högre då den låg närmast 250. Får nog bli ett samtal till dem imorgon tror jag för att få reda på hur de har tänkt!?

Så kom den till slut!

Väntan sedan juni månad är slut, nu kom just den mensen jag väntat på sedan dess! Just den som innebär att det är dags att sätta igång igen.
Behövde bara göra ett inlägg här igår och sedan sova på saken, svårare vart det tydligen inte för i morse så dök den upp! Om jag bara tänkt på det förra veckan! ;-)

Iallafall detta innebär då att jag börjar med spruta nr 1 imorgon kväll, gonal-f. Det är den trevligare, mindre trubbigare av dem som jag nämnt tidigare så känns ändå ok att det är den man startar med. Just nu ser jag riktigt fram emot det då man bara vill sätta igång igen, men misstänker att jag kommer ändra mig igen när jag sitter där med den i min hand... Det känns självklart inte riktigt bra att sätta en nål i magen på sig själv, men vet samtidigt från förra gången att man vänjer sig vid det också.
Några vänner som känner till att vi genomgår denna procedur ställde sig frågande till varför inte sambon tog dem på mig? Nej, vill jag inte, tycker det känns ännu läskigare. Nu har jag ändå valet själv att avbryta närsom under tiden om det skulle kännas obehagligt eller göra ont.
Sedan hade han säkert svimmat också, män är ju erkänt klenare! :-) Haha, skämt åsido. T gör sig jättebra som stöd bredvid mig istället och räknar sekunder, det är jag nöjd med!

Vart tar den vägen???

När man för en endaste gångs skull vill ha mens, vart tar den vägen???
Dag 32 idag så det är egentligen inte jättesent, men väntar man på något så går tiden alltid alldeles för långsamt!

Nedräkningen har börjat på riktigt!

Så vart det tisdag den 1 september, ny månad igen. Innebär att om cykeln håller sig till normala 28 dagar är det åter dags för mig att sätta igång med sprutorna på fredag. Mycket funderande och räknar ner på riktigt nu. Väntar på den stunden igen då jag skall må dåligt, få feber och ont i magen. Denna gången betyder det någonting gott förhoppningsvis... Skall återigen bli spännande och jag ser framemot att köra igång igen!

En vars blogg jag följer fick ett litet flickebarn i lördags, fantastiskt skoj för dem att allt gick vägen denna gången, stort grattis M & M.
På tal om tillökning väntar nu en spännande höst för många vänner och bekanta. Under de närmsta tre månaderna har vi inte mindre än 5 par i min närhet som skall ha barn. Håller just nu på att gissa och tippa om det blir pojkar eller flickor!

Var hos föräldrarna igår för att fira mammas födelsedag. Ville så gärna berätta om det som komma skall, men vågade inte riktigt nu heller. Blev för svårt, så jag väntar lite till...
Är också väldigt sugen att berätta för bästa vännen J återigen, men vågar inte där heller. Snart så, kanske jag lyckas samla mod och det känns lättare...